Sången handlar om en ung tjej som sommarjobbar på ett tvätteri, och som är sångens berättarröst. Hon träffar där "Hanna från Arlöv", en kollega som beskrivs som en "kärring", "tant på femti år" och "kommunist". Hanna, som bland annat är upprörd över tvätterichefens "profit" organiserar i sången en vild strejk i protest mot att de inte har någon fläkt på tvätteriet trots att det är mycket hett ("fyrtio grader varmt") där. Strejken leder till att tvätteriet får en fläkt, om än en liten och ynklig, men protesten i sig imponerar på den unga tjejen.
Sången har flera gånger använts som en symbol i svensk facklig och politisk retorik.
Bakgrund:Sångtexten inspirerades av en intervju med den då 51-åriga tvätteriarbeterskan Hanna i KFML(r)-tidningen Proletären i början av valrörelsen 1973, där hon bland annat klagade över att det var outhärdligt hett på det tvätteri i Malmö där hon arbetade.
1996 hade Sydsvenskan lokaliserat verklighetens Hanna, som hette Hanna Löv, och intervjuat henne. Det visade sig då att Hanna var mycket stolt över att ha inspirerat till sången, men att det fanns påtagliga skillnader mellan verklighetens och sångens Hanna.
* Hanna Löv bodde i Malmö och inte i Arlöv. Tvätteriet på Strömgatan i Malmö låg dock mycket nära Arlöv.
* Ingen strejk hade skett under den tid Hanna Löv arbetat på tvätteriet, och hon hade inte agerat strejkledare.
* Hanna Löv var socialdemokrat, hade aldrig varit kommunist, och ansåg sig heller inte särskilt intresserad av politik.
* Någon fläkt hade aldrig installerats, trots hettan på tvätteriet.
* Trots sångens uttalanden om "profit" var tvätteriet statligt vid tiden för intervjun, och tillhörde Förenade Fabriksverken (FFV).
Hanna Löv avled 2005.
3 kommentarer:
En riktig skön proggklassiker som ofta spelades hemma av storasyster Monica. Slutklämmen är fin:
"Hela tvätten stod stilla i Arlöv
Chefen slet sitt hår
En jugoslav fick gå
Men dom vågade inte focka Hanna
Så fick vi då till slut en fläkt
Det var en ynklig fläkt
Det var nästan lika varmt som förut
Men jag lärde mig att fajtas"
Faktisk en av de första låtarna som fastnade med Teatern. "-Du sa som det va, och du gjorde det bra...". Den och "Kalle Emil Andersson" med Mörbyligan var soundtracket till min Röda SSU Ungdom. Sista versen i den Mörbylåten är i Arlöv klass:
"Kalle Emil Andersson blev hjälte här i stan och direktören bjöd på fest men kalle han sa fan
ingen jävla kapitalist ska tacka mig för nåt men kör för en kopp kaffe ja det kan ju smaka jävligt gott" Underbar slutkläm!
Länk till "Kalle Emil..."
http://youtu.be/s_IGDSMfv7I
Det är underbart hur dom måste "tvinga" in sista raden i texten. Skön dansbandsbas...
Skicka en kommentar