Staffan Lindeborg är en av mina favorit sportkommentatorer. Han har en mycket behaglig röst och hans sätt att säga ”Hörna” (med ett djupt amerikanskt r) är lika klassiskt som Ralf Edströms 1-0 mot Västtyskland 1974. Såsom "Plex" Pettersson förknippas med Ingemar Stenmark förknippas Lindeborg med J-O, Jörgen Persson och "Äpplet".
Bosse Hansson tillhör definitivt en av de största. Han var det stora ankaret under 70 och 80-talet. Han var så stor att han t.o.m. fick referera en kunglig kortege (tror att det var när kungaparets åkte häst och vagn genom Stockholm på sin bröllopsdag). 1994 fick han förtroendet att kommentera sveriges första match mot Kamerun i VM. Sverige spelade 2-2 och herr Hansson var så negativ att SVT valde att plocka in Arne Hegerfors till nästkommande matcher. Senast jag hörde nåt av honom var som speakerröst till Fredrik och Filips "100 höjdare".
Arne Hegerfors. Det känns konstigt att nämna Arne utan att säga Ankan efter. Arne och Ankan var ett radarpar under 80-talet. Arne kryssade senare på i diverse underhållnings program bl.a. "Det Kommer Mera". Hans största klassiker är ju när han sa att "Det ser mörkt ut på Kameruns bänk". Ordvitsarnas konung. Detta skulle kunna vara en av Arnes vitsar:– Vad tyst det är i badrummet? Ja, hon badar stumbad...
Christer Ulfbåge. Vad säger man om honom? Han var programledare i Lilla sportspegeln ett tag, med bravur och "Hey baberiba´s" Peter Magnusson gjorde en underbar parodi på honom. Kan dock på långa vägar inte mätas med ovanstående trio.
Den numera bortgågne Bengt Grive tillhör absolut de stora. Lika klassiskt som Hylands "Den glider in i mål" är Grives "Vad är klockan" efter att Ralf gjort sitt volleymål - 74. Han uppfann också en egen färgskala när han kommenterade konståkning.
Dessa är naturligtvis bara ett axplock av alla kommentatorer. Det saknas många, Jakob Hård borde kanske ha varit med (han gjorde Tintins röst i "Solens Tempel")...
