Surclownen spelar boogie woogie

- Jag har aldrig förstått det där med att boogie woogie skulle vara jobbigt att spela, sa SC efter att själv lirat ett par låtar. - Det är ju bara att sträcka ut!

- Tarzan är då en överskattad fantasifigur.

Surclownen bland uppsträckta armar

Nu kommer det in rapporter om Surclownen från världens alla hörn. Finn ett fel i ovanstående bild.

Surclownen i London

Vart tog SC vägen efter Debaser? Är detta den rätte SC eller är det en bedragare som vill få publicitet?

Surclownen och Flamin´ Groovies

Kan Dave Edmunds så kan väl jag sa SC och sneglade på Cyril Jordan. Cyril stod där med orörd min. Precis som SC.

Surclownen ser på tv

Surclownen zappar förstrött mellan kanalerna. Kanal 6 visar en dålig film med Steven Seagal vilket inte gör SC på bättre humör. Det är en otäck stämning i rummet tills helt plötsligt ett glatt ansikte dyker upp i rutan och jag kan nästan skönja en ryckning i SC´s vänstra mungipa (Jag säger nästan för jag är långt ifrån säker). Med knarrande röst får han fram: Owe Thörnqvist!

Surclownen & Sjunne

Mitt i natten hördes det konstiga skrik ifrån Surclownens sovrum. "Sjunne", "Sjunne" skrek han och jag tror att han drömde mardrömmar om Åshöjdens BK i allmänhet och om den reslige mustachprydde mittfältsstrategen i synnerhet.

Surclownen startade morgonen med ett parti poker. Bara en vänskaplig sådan. Inga pengar var inblandade, inte vad jag såg i alla fall.

Surclownens återkomst

Det hördes ett mycket svagt skrapande ljud, knappt märkbart. Jag stannade upp och hörde det igen. Det kom från ytterdörren. Jag tryckte ner handtaget och öppnade dörren. Först såg jag ingen, det var alldeles tomt. När jag sänkte blicken fick jag syn på honom; Surclownen. Jag kan inte säga att han blev glad när han såg mig men jag lät honom komma in i värmen ändå.

- Var har du varit? frågade jag

- Lite här och lite där, svarade han och mungiporna var längre ner än jag minns att dom var

-Vart tog du vägen efter Dee Rangers konserten på Debaser?

- Jag minns faktiskt inte riktigt, svarade han och jag trodde honom.

Det syntes på honom att han inte längre ville prata och jag lät bli att ställa besvärliga frågor.

Surclownen bara skakade på huvudet när han såg de fyra andras försök till rockkarriär, jag citerar: "Det där var det larvigaste jag sett. Ingen av dom kan ju spela nånting".

Vad mer kan man säga? Surclownen är tillbaka och alla är glada (ja inte han själv förstås). Den bästa nyheten är att han lovar oss att vi får följa med honom under en vecka. Det skall väl bli spännande?!