Det hördes ett mycket svagt skrapande ljud, knappt märkbart. Jag stannade upp och hörde det igen. Det kom från ytterdörren. Jag tryckte ner handtaget och öppnade dörren. Först såg jag ingen, det var alldeles tomt. När jag sänkte blicken fick jag syn på honom; Surclownen. Jag kan inte säga att han blev glad när han såg mig men jag lät honom komma in i värmen ändå.
- Var har du varit? frågade jag
- Lite här och lite där, svarade han och mungiporna var längre ner än jag minns att dom var
-Vart tog du vägen efter Dee Rangers konserten på Debaser?
- Jag minns faktiskt inte riktigt, svarade han och jag trodde honom.
Det syntes på honom att han inte längre ville prata och jag lät bli att ställa besvärliga frågor.
Surclownen bara skakade på huvudet när han såg de fyra andras försök till rockkarriär, jag citerar: "Det där var det larvigaste jag sett. Ingen av dom kan ju spela nånting".Vad mer kan man säga? Surclownen är tillbaka och alla är glada (ja inte han själv förstås). Den bästa nyheten är att han lovar oss att vi får följa med honom under en vecka. Det skall väl bli spännande?!
4 kommentarer:
Det ska bli mycket spännande. Welcome back Surclown!
The return of the jedi! Härligt Surclownen!
Det här var goda nyheter. Jag måste motvilligt erkänna att jag varit rätt så orolig de senaste veckorna för vad som hade hänt Surclownen. Och jag var ju med Mats på Peppar den där kvällen när vi trodde att vi skymtade honom i baren. Hoppas ni alla förstår vår besvikelse när vi insåg att det inte var Surclownen som satt där vid bardisken bland alla glittrande juldekorationer.
Men nu känns allt genast mycket bättre.
Välkommen in i gemenskapen Sören!
Skicka en kommentar