Visar inlägg med etikett Velvet Crush. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Velvet Crush. Visa alla inlägg

måndag, april 30, 2012

Fast i landet pop


Fast i poplandet tillsammans med Velvet Crush och albumet "Teenage Symphonies to God", Velvets mästerverk från 1994 där popguden Mitch Easter satt bakom producentbordet och vägledde de tre herrarna ända hem. Tredje låten på plattan heter "Why not your baby" och är en cover från 1968 som i originalversionen gjordes av Gene Clark och Doug Dillard, vilken du kan lyssna på ovan. När du kommit fram till den 10:e låten har du kommit fram till låten "Weir summer" som är lika med mästerverkets höjdpunkt.



Här står vi och väntar på sommaren.
 She shined like gold she seems so weird

She radiates and disappears
All summer long
As the motion of the wave remains
When she's gone, she's half a day away


Weird summer
I don't know who I am
Weird summer
I've been sleeping again
Oh please remember how it feels to be the one
Passing through the sun


She luminates I am a muse
She leaves me wanting for her kiss
All winter long
Now the motion of the world remains
When she's gone, she's half a year away


Weird summer
I don't know who I am
I've been sleeping again
Oh please remember how it feels to be the one
Passing through the sun


All winter long
Now the motion of the world remains
And when she's gone, she's half a year away


Weird summer
I don't know who I am
Weird summer
I've been sleeping again
Oh please remember how it feels to be the one
Passing through the sun


Weird summer
I don't know who I am
Weird summer
I don't know who I am
Weird summer
I don't know who I am
Weird summer
I've been sleeping again

Nä nu ska jag ta och fånga dagen.

söndag, april 29, 2012

Solskenspop

Födelsedagsbarn idag är Martin (21), Ric Menck (??) och Jerry Seinfeld (58). Grattis!!!

Detta för mig in på dagens subjekt; pop med melodier och med en blinkning åt 60-talet (och lite 70).

Först ut blir födelsedagsbarnet Ric Menck´s album från tidigt 90-tal, "The Ballad Of Ric Menck". Rickenbackergitarrer och Byrdsbas tillsammans med melodier som får dig att sträcka på dina mungipor.
Låten "Reachin´for the stars" innehåller allt en poplåt ska innehålla. - Det är bara att åka, som en kille sa när han hörde Lolas för första gången.

Vi vandrar vidare på vår popresa och stöter på Ric igen. Denna gång har han sin gode vän Paul Chastain med sig (senare kommer de att bilda det eminenta och mycket kompitenta popbandet Velvet Crush tillsammans).
Tillsammans kallar dom sig för Choo Choo Train och albumet heter "Briar High (Singles 1988)" och är som namnet säger ett album innehållande singlar. Melodier som är lika lekfulla som bandnamnet får ni här. Ric och Paul hade också ett band under namnet The Springfields tillsammans som gjorde några legendariska singlar. 

Dennis Diken spelar vanligtvis trummor i New Jersey bandet The Smithereens. När han inte gör det så hamrar han på trummorna i sitt eget band Dennis Diken With Bell Sound. Albumet som är deras enda heter "Late Music" och anledningen till att den är listad här förstår du nog.

Puhh, nu börjar det att slita hårt i popmuskeln. Möjligtvis är det överträning. Jag kämpar dock vidare för att presentera den fjärde och sista plattan i denna fyrklöverskvartett.

Nämligen Allen Clapp och albumet "Available Light". När jag lyssnade på plattan så kom jag plötsligt på varför jag gillar den här så pass mycket jag gör! Det är framför allt soundet som gör det (förutom att det förstås är bra låtar). 70-tals keyboards som lägger sig som en sammetsmatta över vardagsrummet i midjehöjd, det är sånt jag går igång på. 

Vem är denne Allen Clapp nu då? Jo, medlem i det kaliforniska bandet The Orange Peels som har fyra stycken album på sitt samvete. Allen är gitarrist och låtskrivare som då och då gör musik under eget namn. Hitills har det blivit fyra stycken fullängdsplattor.

Nej nu ska jag ut och fånga dagen.