Styx - Rush 3-2

vs

Det ska påminnas om att denna tävling mellan Styx och Rush inte har det minsta med musiken att göra utan helt och hållet bara med vad som döljer sig på omslagen. Nu går vi vidare.

Det kunde ha blivit den optimala fighten dessa progrocksikoner emellan, denna femte och avgörande match. Nu blev det inte så. Styx avgjorde spektaklet redan igår men det kändes ovärdigt mot Rush att bryta finalkamperna redan efter fyra matcher så därför bara måste vi spela den femte.

Tittar man vad banden ställer upp med så finner man direkt att Styx inte spelar med första uppställningen. Här har man letat i juniorleden och skrapat ihop "Pieces Of Eight". Vad är detta egentligen? Skam går verkligen på torra land! Detta är under all kritik för vad som kan kallas ett omslag till ett album! Ní hånar ju motståndarna! Rush däremot bjuder till med den klassiska "naken man pekar mot en kostymklädd ståendes på en hjärna". Vi behöver inte gå vidare med någon djupare analys, vi nöjer oss helt enkelt med att säga att Rush vinner denna match och Styx vinner hela finalserien.

Grattis Styx!

Ett felköp

Jag har en kompis som en gång i tiden skulle köpa en platta med Toy Dolls men köpte fel.

Han köpte Spooky Tooth istället.

Styx - Rush 3-1

vs

Nu måste vi se nyktert på det här. Styx psykedeliska bild med en ryttare i en skog där ett ansikte framträder mystiskt. Bra! spränga ett helt kvarter, placera ut en kungastol och sätt i en docka klädd som en konung. Sådär... Vad som döljer sig på ljudspåren på respektive skiva har inte med saken att göra. Rush "A Farewell To Kings" innehåller underbar, tidlös musik. Vad Styx "The Grand Illusíon" innehåller vet jag inte (men jag kommer definitivt att ta reda på det). Mitt musikaliska hjärta slår för Rush men tävlingen var ingen musiktävling utan omslagsduell så därför går dagens match till Styx. Så kan det gå.

1977 såg dessa album dagens ljus.

Styx - Rush 2-1

Dags för den så viktiga tredje matchen mellan Styx och Rush i omslagstävlingen. Ska det avgöras redan idag eller reser sig Rush på 9? Vi följer med spänning...

vs.

Vi kör den mystiska vägen och lägger in skivans titel i form av en slingrande orm eller ett snöre. I blickfånget låter vi en kristallkula vara med en konturlös kvinna dansandes. Allt detta vilar i ett par kvinnohänder. Sådär ja det bör räcka mot kanadensarna.

Hmm, nu ligger vi pyrt till grabbar. Vi har kört med bara bandnamnet och det gick inte hem. Vi har testat med att slänga in en tecknad uggla och det föll inte heller i god jord. Så vad gör vi nu tro? Vi måste ju vinna denna match! Rymden är mystiskt, vad sägs om stjärnor och svart vatten som speglar något? Kanon! Nu börjar vi komma igång! Ett konstigt märke i form av en stjärna i en cirkel? Japp, där satt den! Det här smakar fågel!

(båda dessa album släpptes 1976, men det visste ni väl redan)

Styx - Rush 2-0

Match nummer två i serien mellan Styx och Rush.

vs.

Efter gårdagens jordskredsseger för Styx så borde ju Rush vara taggade upp över öronen men vad händer? Vad gör kanadickerna? Jo, dom slänger in en uggla! Styx väljer den tuffare attityden genom att slänga in en isbit som brinner. Rush väljer tecknat medan Styx väljer att göra en mer naturtrogen bild.

Inte mycket att prata om egentligen, hade Rush valt att ha med en kungsörn eller en annan rovfågel hade det kanske, jag säger kanske gått vägen men det gör det inte idag. Tyvärr grabbar!

The Gories

The Gories från Detroit hade sin period mellan 1986-1993 och man skulle kunna tro att historien slutade där men 2009 återuppstod bandet igen för några spelningar i hemstaden. Jag fick aldrig tillfälle att se bandet då det begav sig och man vågar väl inte hoppas på ett Sverigebesök? Sångaren och gitarristen Mick Collins har jag dock sett live en gång. Då med The Dirtbombs på Debaser.




Styx - Rush 1-0

Välkommen till Styx vs. Rush veckan!
Denna vecka kommer vi att ägna oss åt att jämföra Styx-omslag med Rush-omslag. Vi börjar.

vs

Den första matchen i denna matchserie om bäst av fem går mellan Styx "Man Of Miracles" och Rush "Rush", båda från 1974. Kan tyckas vara lite fusk i och med att detta är Styx fjärde platta medan det bara är Rush första! Så tänker kanske den del men så tänker inte jag; båda albumen kom 1974 och därmed ska de bedömas lika.

Det blev inte mycket till spel i den första matchen då Rush verkar inte ha förstått vad det handlar om. Det går helt enkelt inte bara att slänga in sitt bandnamn på ett omslag och tro att man ska kunna ro hem segern. Styx har mer förstått vad det handlar om och plockar fram ett starkt kort i sammanhanget; Mirakel-Mannen! Magikern! Vem kan motstå en trollkarl i Gandalfklass? Ja, till och med bättre än Gandalf, för Gandalf hade väl aldrig en sådan färgglad hatt på sig? Och kolla bara det mystiska märket på hatten! Respekt! Att han sedan också skapar fram ett eget solsystem som svävar fritt framför honom med en Saturnusliknande planet som mittpunkt är bara som en bonus. Aldrig har väl en match varit så ojämn som denna. Nä Rush, nu tycker jag att den kanadensiska power trion ska ladda sina batterier rejält till imorgon för detta duger då inte.

Fira jul med Yeti - ett annorlunda sätt

Läste reportaget i DN om Staffan Hellstrand och passade på att lyssna på hans senaste album - "Spökskepp" som kom 2007. Jag hade nästan glömt bort karln. Nu ska han släppa en ny platta vilket jag tycker är trevligt. Jag såg SH! ett antal gånger på Tre Backar just när jag flyttat ner til Stockholm i mitten på 80-talet och de var stora personliga favoriter under den perioden.

Läste också om "Snömannen" som man hittade i en bil utanför Sävar i februari. Ett annorlunda livsöde och kanske inte ett traditionellt sätt att fira jul och nyår på.

Gårdagens program på Svt om Simon & Garfunkel gjorde mig väldigt sugen på att lyssna på herrarna ifråga i allmänhet och albumet "Bridge Over Troubled Water" i synnerhet. Vilka fantastiska harmonier de frambringade tillsammans. Paul Simon var sig lik men jag hade nog inte känt igen Art Garfunkel på gatan.

Några fyrskepp och vår konung

Har lyssnat igenom Lightships platta "Electric Cables" och hitills har den inte slagit undan benen på mig, tyvärr. Förhoppningsvis så växer den. Men det är inte tu tal om saken att Gerard Love skriver bra pop.
När jag googlade efter en bild på Lightships så hittade jag dessa vackra bilder på riktiga fyrskepp som jag bara måste ha med.

Sökte också efter en bild av Bröderna sångaren Lella och det var inte han som blev första träff på det namnet...

Hittade en bild på vår konung och drottning Silvia utanför Sörlidenskolan. Hur lyckades dom att lura upp dom dit? Vad var det dom skulle visa där? Och vem var det som lyckades med det? Stort!

Detta var inlägg # 2100 sedan starten den 28 mars 2008.

Tack för kaffet!

The Hives - Ja

Idag gästar The Hives Skavlan. Jo, jag kommer att titta.
Två notiser först...

1. Numera liknar The Hives The Residents.

2. Vigilante Carlstroem har andra skor än de andra på omslaget till albumet Veni Vidi Vicious.

Tre bilder

Där stod jag och brorsan min stod bredvid.

Stackars Mauro.



Livet är en fest, håll med om det folk och fä.

Index

De senaste dagarna har jag lyssnat på Michigan-bandet Index. De var aktiva mellan 1967-1970 och musiken blandas i diverse stilar med diverse resultat. De vågar sig bl.a på The Byrds "Eight miles high"vilket får anses som en tuff utmaning. Hur slutprodukten blev till sist går jag inte in på men det är en spännande stund jag fått tillsammans med John Ford IV och co.

Två flugor i en smäll

Nä, det är tydligen för svåra gåtor på bloggen. Nattvakten skulle svaret vara på den kniviga gåtan. Bättre lycka nästa gång!

Som om det inte vore nog att ha turen att få se Tom Petty den 14 juni på Globen,

nu är det nämligen klart att Jonathan Wilson kommer att agera förband till Mr Petty och hjärtekrossarna! Vilken nyhet! Det kommer att bli en fantastisk afton på den 7.e (eller om det var den 12:e) raden, parkett!!!

Nu var det längesedan jag lyssnade på Velvet Undergrounds "Venus in furs" så jag passade på att plocka fram den till frukosten. Vilken fantastisk låt! Det visste jag ju redan i och för sig...

Nu skojar vi till det

Vem får lön utan att jobba en enda dag i hela sitt liv?

Pop från Sanfrancisco (låter bekant!)

Vi har sett och hört The Well Wishers från San Francisco tidigare här på bloggen. Senast nämnde jag dem i söndags. Här är öppningsspåret ifrån nya plattan "Dreaming Of The West Coast".

Gabriel testar den nya kaffe maskinen

Gabriel i ännu en tung roll som sig själv, drickandes kaffe

Å, Nangilima! Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!

Ett musikalist sammansättning där gränsen mellan medlem och gäst är otydlig. Det spelas på diverse instrument och resultatet kan ibland dundra iväg åt ett helt annat håll än vad som var tänkt. Alice i Underlandet får besök av Dorothy Gale från Trollkarlen från Oz och tillsammans reser du i tid och rum där det ena mötet inte hinner avslutas förrän nästa redan påbörjats. Var är början och var är slutet? Frågar sig vän av ordningen och svaret kan du hitta i slutet på tunneln, du ser väl ljuset va? Det är bara att följa ljuset. Följ Skorpan från Bröderna Lejonhjärta, han hittar vägen både till Nangijala och Nangilima. Cementblandare dras över verkstadsgolv och stjärnor faller ner i det mjuka gräset.

En bongotrumma hörs tona ut och Renate Knaup håller en stadig takt på tamburinen.

Ett torn tornar upp sig

Vad är nu detta undrar vän av ordningen och på det svarar jag snabbt att detta är ett observationstorn i Seattle, Washington som heter Space Needle och byggdes 1962 för världsutställningen. Ett lustigt men vackert bygge.

Idag skiftade jag om till sommardäck. Ingen höjdar sysselsättning vill jag påstå.

Vad är det för likhet mellan en sjöman och en motorcykel?

Varför inte skaffa ett bandnamn?

Ska vi sätta oss i den ordningen som skägget är långt?

En vän med väldigt många skivor, vi kan kalla honom för Johan, har under några veckor skickat sms i mängder och vurmat för Jay Farrar, Yim Yames, Will Johnson & Anders Parker och plattan "New Multitudes". Farrar känner vi igen från Uncle Tupelo och Son Volt, Yim Yames från My Morning Jacket, Will Johnson från Monsters Of Folk och Anders Parker känner du igen om du någonsin har lyssnat på bandet Space Needle (vilket jag inte kan skryta med). Ett nutida Travelling Wilburys inom folkrocken alltså. Det låter stundtals riktigt bra och kvaliten skiftar i och med att sångmikrofonen vandrar runt som ett skepp i leken "Ett skepp kommer lastat". En sångare är min favorit och jag kan inte avgöra vem av dessa fyra herrar det är. Favoritlåt hitills är "Old L.A." som är skriven av Parker. I skrivandets stund hör jag att det är Parker som jag gillar bäst. Han påminner en hel del om Jeff Shelton från Spinning Jennies/The Well Wishers.

Med en jacka som Buffalo Bill

Det var längesedan jag hörde en sådan välproducerad, Rickenbackerklingande bra popsång tillsammans med en vacker video. Brittiska The Higher State (Sandgate, Kent) ger oss en fredagssång att gå och nynna på resten av dagen. Visst är det något visst med fransjackor?!

Buffalo Bill kunde konsten att bära upp en fransjacka. Kanske var han den första i detta mode.

En annan som inte gjorde bort sig i fransjacka var (och är) ju förstås Neil Young. Här under sin tid med Buffalo Springfield.