Grateful Dead - Country Joe And The Fish 1-0

Vem minns inte den grymma tungviktsmatchen Styx och Rush gick mot varandra i början på april?
När krutröken lagt sig och boxarhandskarna tagits av (krutrök och boxning?) stod Styx som vinnare med 3-2. Nu är det dags igen! Denna gång är det två nya äldre tungviktares tur att försöka stå upp 15 ronder.
Jag välkomnar Grateful Dead och Country Joe And The Fish välkomna upp i ringen!
Bataljen går till så att deras fem första album jämförs utseendemässigt och inte musikaliskt. Jag tror ni förstår principen. Då kör vi igång med match 1.

vs

Oj, vad har vi här då? Vilken öppning på matchen! Båda kämparna slår på allt som rör sig och det hela påminner om "Epic Chicken Fight" från Family Guy (kolla här). Två väldigt starka debutplattor bjuds det på. Grateful Deads debut släpptes januari 1967 och Country Joes kom i april samma år. 

Grateful Dead väljer fotomontage med Uncle Sam hatt, kräldjursmonster från svarta lagunen och sprutande lava. Country Joe och gänget väljer att visa en Velvet Underground pastisch. Vackra färger och psychedeliskt så det förslår. Vinnaren denna första dag blir Grateful Dead med sitt montage. Kräldjursmonster framför livebilder alltså. 

Följ den spännande fortsättningen i morgon.

Styx - Rush 3-2

vs

Det ska påminnas om att denna tävling mellan Styx och Rush inte har det minsta med musiken att göra utan helt och hållet bara med vad som döljer sig på omslagen. Nu går vi vidare.

Det kunde ha blivit den optimala fighten dessa progrocksikoner emellan, denna femte och avgörande match. Nu blev det inte så. Styx avgjorde spektaklet redan igår men det kändes ovärdigt mot Rush att bryta finalkamperna redan efter fyra matcher så därför bara måste vi spela den femte.

Tittar man vad banden ställer upp med så finner man direkt att Styx inte spelar med första uppställningen. Här har man letat i juniorleden och skrapat ihop "Pieces Of Eight". Vad är detta egentligen? Skam går verkligen på torra land! Detta är under all kritik för vad som kan kallas ett omslag till ett album! Ní hånar ju motståndarna! Rush däremot bjuder till med den klassiska "naken man pekar mot en kostymklädd ståendes på en hjärna". Vi behöver inte gå vidare med någon djupare analys, vi nöjer oss helt enkelt med att säga att Rush vinner denna match och Styx vinner hela finalserien.

Grattis Styx!

Styx - Rush 3-1

vs

Nu måste vi se nyktert på det här. Styx psykedeliska bild med en ryttare i en skog där ett ansikte framträder mystiskt. Bra! spränga ett helt kvarter, placera ut en kungastol och sätt i en docka klädd som en konung. Sådär... Vad som döljer sig på ljudspåren på respektive skiva har inte med saken att göra. Rush "A Farewell To Kings" innehåller underbar, tidlös musik. Vad Styx "The Grand Illusíon" innehåller vet jag inte (men jag kommer definitivt att ta reda på det). Mitt musikaliska hjärta slår för Rush men tävlingen var ingen musiktävling utan omslagsduell så därför går dagens match till Styx. Så kan det gå.

1977 såg dessa album dagens ljus.

Styx - Rush 2-1

Dags för den så viktiga tredje matchen mellan Styx och Rush i omslagstävlingen. Ska det avgöras redan idag eller reser sig Rush på 9? Vi följer med spänning...

vs.

Vi kör den mystiska vägen och lägger in skivans titel i form av en slingrande orm eller ett snöre. I blickfånget låter vi en kristallkula vara med en konturlös kvinna dansandes. Allt detta vilar i ett par kvinnohänder. Sådär ja det bör räcka mot kanadensarna.

Hmm, nu ligger vi pyrt till grabbar. Vi har kört med bara bandnamnet och det gick inte hem. Vi har testat med att slänga in en tecknad uggla och det föll inte heller i god jord. Så vad gör vi nu tro? Vi måste ju vinna denna match! Rymden är mystiskt, vad sägs om stjärnor och svart vatten som speglar något? Kanon! Nu börjar vi komma igång! Ett konstigt märke i form av en stjärna i en cirkel? Japp, där satt den! Det här smakar fågel!

(båda dessa album släpptes 1976, men det visste ni väl redan)

Styx - Rush 2-0

Match nummer två i serien mellan Styx och Rush.

vs.

Efter gårdagens jordskredsseger för Styx så borde ju Rush vara taggade upp över öronen men vad händer? Vad gör kanadickerna? Jo, dom slänger in en uggla! Styx väljer den tuffare attityden genom att slänga in en isbit som brinner. Rush väljer tecknat medan Styx väljer att göra en mer naturtrogen bild.

Inte mycket att prata om egentligen, hade Rush valt att ha med en kungsörn eller en annan rovfågel hade det kanske, jag säger kanske gått vägen men det gör det inte idag. Tyvärr grabbar!

Styx - Rush 1-0

Välkommen till Styx vs. Rush veckan!
Denna vecka kommer vi att ägna oss åt att jämföra Styx-omslag med Rush-omslag. Vi börjar.

vs

Den första matchen i denna matchserie om bäst av fem går mellan Styx "Man Of Miracles" och Rush "Rush", båda från 1974. Kan tyckas vara lite fusk i och med att detta är Styx fjärde platta medan det bara är Rush första! Så tänker kanske den del men så tänker inte jag; båda albumen kom 1974 och därmed ska de bedömas lika.

Det blev inte mycket till spel i den första matchen då Rush verkar inte ha förstått vad det handlar om. Det går helt enkelt inte bara att slänga in sitt bandnamn på ett omslag och tro att man ska kunna ro hem segern. Styx har mer förstått vad det handlar om och plockar fram ett starkt kort i sammanhanget; Mirakel-Mannen! Magikern! Vem kan motstå en trollkarl i Gandalfklass? Ja, till och med bättre än Gandalf, för Gandalf hade väl aldrig en sådan färgglad hatt på sig? Och kolla bara det mystiska märket på hatten! Respekt! Att han sedan också skapar fram ett eget solsystem som svävar fritt framför honom med en Saturnusliknande planet som mittpunkt är bara som en bonus. Aldrig har väl en match varit så ojämn som denna. Nä Rush, nu tycker jag att den kanadensiska power trion ska ladda sina batterier rejält till imorgon för detta duger då inte.

Trippel album

Milda makter! Att släppa en trippel platta år 2009 är som att hoppa 2,36 i höjdhopp 1923. Joel Plaskett är mannen bakom verket som han fyndigt kallar kort och gott för "Three". Att han har humor märker man när man ser titlar som "Through, through, through", "Gone, gone, gone" och Heartless, heartless, heartless" för att nämna några stycken. Joel utan sitt Emergency låter som en amerikansk snorvalp med stort pophjärta. Trevligt, välsmakande och lättsamt.

Som för att verkligen visa att det är en trippel han släppt så håller han upp tre fingrar på omslaget. Joel ser jäkligt beslutsam ut, arg, vresig. Lite som: Gör om det här du!

Vet ej när en trippelplatta fångade mig senast. Kan ha varit Emerson, Lake and Palmer´s klassiska "Welcome Back My Friends to the Show That Never Ends... Ladies and Gentlemen, Emerson, Lake & Palmer" eller möjligtvis "All the world a stage" med den kanadensiska powertrion Rush. Nu när jag letade på nätet så hittar jag att ovanstående Rushplatta "bara" var en dubbel vilket jag betvivlar starkt. Jag vill bestämt få det till att det var en trippel och kommer att vidhålla detta påstående.

Ta en paus vid en sjö

Rush


Tangerine Dream

Kebnekaise

Uriah Heep

Har dessa band någon betydelse?