Det var Bristol ett skepp som gick ut där
Med mannena som var ombord ett, tu, tre.
Det var Gunnar med klykan och Jens utan hals,
det var Bedrup och hans makramé.
Han satt där med grannen och kompisen och Jan utan keps och Lasse med kos.
Han var rik denna skeppen men ändå rätt snål, för han glömde en kedja ombord.
Och Koskit-Janne fick den runt handen och den ????? runt foten gunås.
Och de sa: - Är det slut nu? Vi bånkar på varann. Och varannan gubbe var glad.
Ja, sådär gör man ofta när det går utför, ja man tar sig ett skott ett, tu, tre.
Men sen flöt dom upp, det var Gud som var med, och dom skämdes som fan hela dan.
Har vi gängat varandra? Vi tiger väl om det.
Det var själva, ja, självaste fan.
lördag, februari 12, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Är det slut nu? Vi bånkar på varann. Och varannan gubbe var glad." Vilken poesi. Världsklass!
Efter "Balladen om Briggen Blue Bird från Hull" är "Bristol" världens bästa tragiska sjömansvisa...
Jag kan nästan sträcka mig till att det är världens bästa sjömansvisa med betoning på nästan.
Slutklämmen: "Har vi gängat varandra? Vi tiger väl om det. Det var själva, ja, självaste fan" är klassisk!
Skicka en kommentar