Fortsätter i samma anda med ännu en Nationalteaternklassiker!
Om du letar efter röka när du är i Göteborg
Upp vid Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg
Kom ihåg, skvallerbytta bingbång, sitter som på nålar
Ett tu tre är bängen där och trålar
Och torskar du finns ingen förmildrande omständighet
En september eftermiddag lägger man sej i Allén
Och man tänder liten braja, gottar sej i solens sken
Men du vet, skvallerbytta bingbång, slickar alla skålar
Ett tu tre är bängen där och trålar
Och torskar du finns ingen förmildrande omständighet
Om du går på en nit och sen åker du dit
En semester på vatten och bröd
Där är tillvaron hård, där finns samhällets vård
Och dom vårdar dej intill din död
För sånt är systemet
Kolla in dom du gillar, dom tjejer och killar
Som sitter i samma båt
Och gå hem och tänk över, fall någon behöver
Polis för att göra nåt åt
Själva pundarproblemet
För den som själv har nåt att dölja ropar på förstärkt polis
Propagandaapparaten skyddar dom på alla vis
Miljonärerna och skattefifflarna går fria
Dom handlar aldrig bara för en tia
Och klasstillhörigheten är en förmildrande omständighet
För den som själv har nåt att dölja ropar på förstärkt polis
Propagandaapparaten skyddar dom på alla vis
Miljonärerna och skattefifflarna går fria
Dom handlar aldrig bara för en tia
Och klasstillhörigheten är en förmildrande omständighet
Bängen trålar
Bängen trålar
Bängen trålar
tisdag, maj 31, 2011
måndag, maj 30, 2011
Hanna från Arlöv
Blev plötsligt väldigt sugen på att lyssna på Nationalteaterns "Hanna från Arlöv" i morse. En fantastisk låt med ett underbart komp där sången sköts av Maria Grahn med stor bravur. Låten är skriven av Ulf Dageby, långt innan han beslöt sig för att ha "En dag på sjön". Kollade på Wikipedia och fann mycket intressant information om sången:
Sången handlar om en ung tjej som sommarjobbar på ett tvätteri, och som är sångens berättarröst. Hon träffar där "Hanna från Arlöv", en kollega som beskrivs som en "kärring", "tant på femti år" och "kommunist". Hanna, som bland annat är upprörd över tvätterichefens "profit" organiserar i sången en vild strejk i protest mot att de inte har någon fläkt på tvätteriet trots att det är mycket hett ("fyrtio grader varmt") där. Strejken leder till att tvätteriet får en fläkt, om än en liten och ynklig, men protesten i sig imponerar på den unga tjejen.
Sången har flera gånger använts som en symbol i svensk facklig och politisk retorik.
Bakgrund:Sångtexten inspirerades av en intervju med den då 51-åriga tvätteriarbeterskan Hanna i KFML(r)-tidningen Proletären i början av valrörelsen 1973, där hon bland annat klagade över att det var outhärdligt hett på det tvätteri i Malmö där hon arbetade.
1996 hade Sydsvenskan lokaliserat verklighetens Hanna, som hette Hanna Löv, och intervjuat henne. Det visade sig då att Hanna var mycket stolt över att ha inspirerat till sången, men att det fanns påtagliga skillnader mellan verklighetens och sångens Hanna.
* Hanna Löv bodde i Malmö och inte i Arlöv. Tvätteriet på Strömgatan i Malmö låg dock mycket nära Arlöv.
* Ingen strejk hade skett under den tid Hanna Löv arbetat på tvätteriet, och hon hade inte agerat strejkledare.
* Hanna Löv var socialdemokrat, hade aldrig varit kommunist, och ansåg sig heller inte särskilt intresserad av politik.
* Någon fläkt hade aldrig installerats, trots hettan på tvätteriet.
* Trots sångens uttalanden om "profit" var tvätteriet statligt vid tiden för intervjun, och tillhörde Förenade Fabriksverken (FFV).
Hanna Löv avled 2005.
Sången handlar om en ung tjej som sommarjobbar på ett tvätteri, och som är sångens berättarröst. Hon träffar där "Hanna från Arlöv", en kollega som beskrivs som en "kärring", "tant på femti år" och "kommunist". Hanna, som bland annat är upprörd över tvätterichefens "profit" organiserar i sången en vild strejk i protest mot att de inte har någon fläkt på tvätteriet trots att det är mycket hett ("fyrtio grader varmt") där. Strejken leder till att tvätteriet får en fläkt, om än en liten och ynklig, men protesten i sig imponerar på den unga tjejen.
Sången har flera gånger använts som en symbol i svensk facklig och politisk retorik.
Bakgrund:Sångtexten inspirerades av en intervju med den då 51-åriga tvätteriarbeterskan Hanna i KFML(r)-tidningen Proletären i början av valrörelsen 1973, där hon bland annat klagade över att det var outhärdligt hett på det tvätteri i Malmö där hon arbetade.
1996 hade Sydsvenskan lokaliserat verklighetens Hanna, som hette Hanna Löv, och intervjuat henne. Det visade sig då att Hanna var mycket stolt över att ha inspirerat till sången, men att det fanns påtagliga skillnader mellan verklighetens och sångens Hanna.
* Hanna Löv bodde i Malmö och inte i Arlöv. Tvätteriet på Strömgatan i Malmö låg dock mycket nära Arlöv.
* Ingen strejk hade skett under den tid Hanna Löv arbetat på tvätteriet, och hon hade inte agerat strejkledare.
* Hanna Löv var socialdemokrat, hade aldrig varit kommunist, och ansåg sig heller inte särskilt intresserad av politik.
* Någon fläkt hade aldrig installerats, trots hettan på tvätteriet.
* Trots sångens uttalanden om "profit" var tvätteriet statligt vid tiden för intervjun, och tillhörde Förenade Fabriksverken (FFV).
Hanna Löv avled 2005.
Etiketter:
Hanna Löv,
Maria Grahn,
Nationalteatern,
Ulf Dageby
söndag, maj 29, 2011
Tre små betraktelser
* Rooneys målgest vid 1-1 igår var ett direkt plagiat på Mats Bs två veckor tidigare.
* Jag har nog aldrig sett ett fotbollslag spela så bra som Barcelona gjorde igår.
* Hangover 2 är en mycket rolig film.
* Jag har nog aldrig sett ett fotbollslag spela så bra som Barcelona gjorde igår.
* Hangover 2 är en mycket rolig film.
lördag, maj 28, 2011
Manuel Göttsching & Ash Ra Tempel
Ash Ra Tempel bildades i Berlin 1970 av Manuel Göttsching, Klaus Schulze och Hartmut Enke. Fram till 1976 producerade de sex album. 2000 släpptes ytterligare två album.
Göttsching fortsatte bandet under namnet Ashra mellan åren 1976-1998 då ytterligare 11 album såg dagens ljus.
Det instrumentala stycket "Sunrain" som bl.a. hittas på Göttschings album "Live at mt. Fuji" är ett briljant stycke keyboardhistoria och får vara bloggens vinjettmusik de närmaste veckorna.
Göttsching fortsatte bandet under namnet Ashra mellan åren 1976-1998 då ytterligare 11 album såg dagens ljus.
Det instrumentala stycket "Sunrain" som bl.a. hittas på Göttschings album "Live at mt. Fuji" är ett briljant stycke keyboardhistoria och får vara bloggens vinjettmusik de närmaste veckorna.
Etiketter:
Ash Ra Tempel,
Ashra,
Hartmut Enke,
Klaus Schulze,
Manuel Göttsching
fredag, maj 27, 2011
Fler bilder från Liverpool
The Beatrats från New York. Kanske festivalens långhårigaste band.
Pringles är de godaste chipsen.
The Fore bjöd på underbar 60-tals pop.
Jeremy´s spellista.
PK står och funderar på hur många ägg det går på ett tjog medan Jeremy spelar på Cavern Club.
I trappan på väg ner till Cavern Club blev jag förskräckt då jag kunde läsa följande text på väggen.
Ha, vilken festlig byggnad! Den lutar ju!
Denna bild får avsluta detta Liverpoolinlägg. En bild som helt enkelt visar klassen på inlägget.
torsdag, maj 26, 2011
Rapportering från Merseyflodens strand
International Pop Overthrow, Liverpool. Den nionde i ordningen och den tredje för min del. För att göra en snabb sammanfattning så tycker jag att detta år var det bästa hitills med flera upptäckter av klass.
Från Parma/Bergamo, Italien kom The June som krossade det mesta i sin väg. Pop med dragning åt The Grip Weeds.
Skottska The Carousels kunde ha hört hemma på Creationbolaget.
The Len Price 3 har jag nämt tidigare. Mods/pop åt Jam hållet.
Festivalens bästa band kom från Holland & Belgien och bar det lite komplicerade namnet William Seen´s Transport Music. CSN&Y, The Byrds och The Jayhawks var klara influenser och det var bara så bra.
Bloggmaster passade på att köra och spela tamburin med Jeremy.
Här tillsammans med Johnny från det eminenta Tidaholmsbandet Twilight Birds som vi tyvärr inte lyckades se live denna gång.
PK och Mr SD.
Bloggmaster, Jeremy och två medlemmar ur The June.
Ja, det var det. Nu återgår bloggen till det normala igen.
Från Parma/Bergamo, Italien kom The June som krossade det mesta i sin väg. Pop med dragning åt The Grip Weeds.
Skottska The Carousels kunde ha hört hemma på Creationbolaget.
The Len Price 3 har jag nämt tidigare. Mods/pop åt Jam hållet.
Festivalens bästa band kom från Holland & Belgien och bar det lite komplicerade namnet William Seen´s Transport Music. CSN&Y, The Byrds och The Jayhawks var klara influenser och det var bara så bra.
Bloggmaster passade på att köra och spela tamburin med Jeremy.
Dave Dietrich och Bloggmaster.
Här tillsammans med Johnny från det eminenta Tidaholmsbandet Twilight Birds som vi tyvärr inte lyckades se live denna gång.
PK och Mr SD.
Bloggmaster, Jeremy och två medlemmar ur The June.
Ja, det var det. Nu återgår bloggen till det normala igen.
Etiketter:
Jeremy,
Len Price 3,
The Carousels,
The June,
Twilight Birds,
William Seen´s Transport Music
lördag, maj 21, 2011
Pringles ar de godaste chipsen
Yes, inlagget fran Liverpool kommer har:
Visdomsord har yttrats, band har beskadats och pints har druckits.
For att aterkoppla till band som har beskadats sa maste det meddelas att overraskningar igar var The Kik fran Holland, The Len Price 3 fran England och ett band fran Schweiz jag glomt namnet pa. Len Price 3 spelar senare idag och det ska bli kul att fa en ytterligare energikick.
Vi aterkommer
Visdomsord har yttrats, band har beskadats och pints har druckits.
For att aterkoppla till band som har beskadats sa maste det meddelas att overraskningar igar var The Kik fran Holland, The Len Price 3 fran England och ett band fran Schweiz jag glomt namnet pa. Len Price 3 spelar senare idag och det ska bli kul att fa en ytterligare energikick.
Vi aterkommer
fredag, maj 20, 2011
Ljud från södern
Efter att Rogga hade teasat om samlingen "Delta Swamp Rock" med 70-sidig booklet så blev jag sugen och gick in på Soul Jazz Records hemsida där de hade den fina och trevliga servicen bestående av att tillhandage oss 1.30 av alla låtar. Bland många väldigt bra låtar föll jag för Barefoot Jerry och "Smokies". Letade upp denna Barefoot Jerry på Wikipedia och fann följande:
Barefoot Jerry is an American Southern rock and country rock band, based in Nashville, Tennessee, most active from 1971 to 1977. It was composed of area studio musicians under the tutelage of Wayne Moss, lead guitarist of Area Code 615, and other 615 alumni. This name is also used to refer to Moss and his sidemen in current reunions and other projects. Moss founded Cinderella Recording Studios and has operated it since 1960.
Moss had previously played in many sessions, including Bob Dylan's Blonde On Blonde and played the guitar riff on Roy Orbison's "Pretty Woman". In addition to Moss, band members included: Terry Dearmore, Kenny Buttrey, Jim Colvard, Dave Doran, Si Edwards, Mac Gayden, John Harris, Warren Hartman, Russ Hicks, Kenny Malone, Charlie McCoy, and Fred Newell.
Ovan nämnda Area Code 615 finns också representerade på samlingen med låten "Stone fox chase".
Barfota Jerry´s två första plattor finns på en CD i handeln men också på Spotify där jag på morgonen lyssnat och njutit.
Nästa inlägg handlar kanske om Liverpool, vem vet.
Barefoot Jerry is an American Southern rock and country rock band, based in Nashville, Tennessee, most active from 1971 to 1977. It was composed of area studio musicians under the tutelage of Wayne Moss, lead guitarist of Area Code 615, and other 615 alumni. This name is also used to refer to Moss and his sidemen in current reunions and other projects. Moss founded Cinderella Recording Studios and has operated it since 1960.
Moss had previously played in many sessions, including Bob Dylan's Blonde On Blonde and played the guitar riff on Roy Orbison's "Pretty Woman". In addition to Moss, band members included: Terry Dearmore, Kenny Buttrey, Jim Colvard, Dave Doran, Si Edwards, Mac Gayden, John Harris, Warren Hartman, Russ Hicks, Kenny Malone, Charlie McCoy, and Fred Newell.
Ovan nämnda Area Code 615 finns också representerade på samlingen med låten "Stone fox chase".
Barfota Jerry´s två första plattor finns på en CD i handeln men också på Spotify där jag på morgonen lyssnat och njutit.
Nästa inlägg handlar kanske om Liverpool, vem vet.
onsdag, maj 18, 2011
Kent
Kent är bandet som jag så ofta och gärna återkommer till. Bara det att de fick vissa ö-viksbor att tro att det var pappa Forsberg som skulle uppträda i Rävlyan gör att de måste prisas med ett inlägg på bloggen.
tisdag, maj 17, 2011
Talgoxen
Talgoxen är nog min favorit då det gäller svenska småfåglar. Dess vackra fjäderskrud är det som gör den till nummer ett. Kan lätt förväxlas med blåmesen som dock har blått huvud i jämförelse med den svarta talgoxen har.
måndag, maj 16, 2011
IPO Liverpool 2011
Intressanta akter på IPO Liverpool 2001 som bloggen ska försöka följa:
Fredag den 20:e
9:15 Jeremy
9:30 The Contrast
10:00 The Breakdowns
11:30 The Len Price 3
Lördag den 21:a
12:00 The Fore
2:00 The Temponauts
6:15 The Fuzzy Halo
7:30 The Mayflowers
10:30 Bruise
Söndag den 22:a
12:30 Bruise
5:00 Fuzzy Halo
8:00 The Anthony Rivers Band
11:30 The Carousels
(har varken sett, hört eller läst något om detta band men namnet är bra)
11:45 Jeremy
Bruise kl. 12.30 på söndag är det framträdande jag hoppas mest på. Ovan ser ni deras framträdande 2001 på Cavern pub. Bloggmaster och MP såg dom senare på bakre scenen på Cavern Club och blev imponerande. Mest imponerande blev MP som höll på att sätta pinten i halsen.
Fredag den 20:e
9:15 Jeremy
9:30 The Contrast
10:00 The Breakdowns
11:30 The Len Price 3
Lördag den 21:a
12:00 The Fore
2:00 The Temponauts
6:15 The Fuzzy Halo
7:30 The Mayflowers
10:30 Bruise
Söndag den 22:a
12:30 Bruise
5:00 Fuzzy Halo
8:00 The Anthony Rivers Band
11:30 The Carousels
(har varken sett, hört eller läst något om detta band men namnet är bra)
11:45 Jeremy
Bruise kl. 12.30 på söndag är det framträdande jag hoppas mest på. Ovan ser ni deras framträdande 2001 på Cavern pub. Bloggmaster och MP såg dom senare på bakre scenen på Cavern Club och blev imponerande. Mest imponerande blev MP som höll på att sätta pinten i halsen.
Popquiz i backspegeln och Liverpool i kikaren
Bloggen tog en välförtjänt vila igår, dagen efter mastodont quizen. Mycket finns att säga om den men jag väljer att berätta att vinnare till slut efter 6 timmars hårt quizande var Rogga S som med 364 drog det längsta strået. Då den totala summan av möjliga poäng var 720 så är Roggas poängskörd imponerande. Det kan nämnas att Rogga ledde från start till mål, imponerande i sig! De övriga tre deltagarna klev också alla över 300 poängsstrecket. Hantverkare kommer på torsdag och lackar om det nya golvet efter en målgest som visade sig inte fungera så bra i den quizmiljö vi befann oss.
Fyra dagar kvar till Liverpool!
Fyra dagar kvar till Liverpool!
lördag, maj 14, 2011
White Album
Det finns dom som klassar Beatles White Album som deras bästa. Jag håller inte med på den punkten men jag kan hålla med om att det är ett bra album med ojämn kvalité. George Martin tyckte att det hade räckt med en enkel platta. Ringo Starr tyckte att det borde ha varit två enkla plattor - "White Album" och Whiter Album". Ringo är skojig han.
Om en vecka befinner sig bloggredaktionen i Liverpool men först är det Quiz.
fredag, maj 13, 2011
Sista dagen på Eddy Grant veckan
Eddy Grant veckan pågår bara under arbetsveckan alltså. Nu kommer helgen och då blir det förstås något annat på bloggen. "Gimme hope Joanna" är en värdig avslutning på en succévecka!
Tack för allt stöd vi (jag och Eddy) fått under den gångna veckan!
torsdag, maj 12, 2011
onsdag, maj 11, 2011
Nej, inte den Eddie
Nu blev det lite fel. Det var inte meningen att Eddie skulle dyka upp under Eddy veckan.
Bloggen ber så mycket om ursäkt.
Tredje dagen med Eddy
Vi öser ur den aldrig sinande brunnen och fiskar idag upp "Romancing the stone".
Ännu ett bevis på att Eddy tillhör reggaetoppen.
tisdag, maj 10, 2011
Eddy Grant, vad mer behövs sägas?
Bara ifrågasättandet om att Eddy Grants digra musikskatt inte skulle räcka till en hel vecka tyder på en stor lucka i musik kunnandet. På lördag får du chans att revanschera dig Mats B!
Mailen har strömmat in till bloggredaktionen med frågan, "Vilken reggaeekvilibrist ska ni avhandla nästa vecka?". Jag har stora funderingar på Bill Lovelady men jag återkommer om detta senare.
Ha en bra dag!
måndag, maj 09, 2011
Eddy Grant veckans egentliga första dag
"I don´t wanna dance" från albumet Killer on the rampage - 1983.
Reggaens okrönte kung visar än en gång varför han är # 1.
söndag, maj 08, 2011
Välkommen till Eddy Grant veckan!
Japp, det är dags att hylla den Ghana födde Eddy Grant. Den bortglömde, den förbisedde, den ignorerade discoreggaekungen. Vi tjuvstartar idag med "Electric Avenue" för att under den kommande veckan följa upp Eddy Grant specialen. Go king Eddy, Go!!!
lördag, maj 07, 2011
It was 30 years ago yesterday...
...Johan Malm taught the band to play
They've been going in and out of style
But they're guaranteed to raise a smile...
Igår var det på dagen 30 år sedan Veda Brozk repade för första gången. Allt spelades in och kassetten finns fortfarande kvar.
Dagens fullbordades med ett telefonsamtal till Umeå och ovannämnda Johan Malm.
Upptäckte igår det amerikanska experimentella bandet Akron/Family. Ett trevlig gäng som jag fortsättningsvis kommer att hålla kontakt med.
Idag har vi städdag med samfällighetsföreningen. Det kommer att sopas, krattas, målas och lagas. Spännande. Det är sol och ca. 10 grader.
They've been going in and out of style
But they're guaranteed to raise a smile...
Dagens fullbordades med ett telefonsamtal till Umeå och ovannämnda Johan Malm.
Upptäckte igår det amerikanska experimentella bandet Akron/Family. Ett trevlig gäng som jag fortsättningsvis kommer att hålla kontakt med.
Idag har vi städdag med samfällighetsföreningen. Det kommer att sopas, krattas, målas och lagas. Spännande. Det är sol och ca. 10 grader.
fredag, maj 06, 2011
Kägelbanan en torsdagkväll
Jag kom till Kägelbanan en bit efter 21.00. Det var utannonserat att Handsome Family skulle börja kl. 20.30 men man vet ju hur det brukar vara med sådana saker. I foajen pratade jag med vakten som vänligt berättade att konserten hållit på i 20 minuter och att det var Josh T Pearson som stod på scenen och att den snygga familjen skulle spela efteråt. Josh T stod på scenen likt en blandning av Jesus och Mattias Fransson från Klungan. Han var trött och besviken på Ryan Air att det kostade honom $50 att ta med sig gitarren till Sverige. Han berättade dåliga historier som han själv skrattade så hjärtligt åt att han hade svårt att prata efteråt. Jag såg hans sista 20 minuter på scenen, jag hörde en låt. Vilket låt sedan! Med en elektrisk gitarr, tidigare under dagen fraktad från utomlands med Ryan Air som hovleverantör, stod den tunne, långhårige och väldigt långskäggige herre från Texas och känslosamt framförde sin musik med en stundtals viskande stämma som enkelt skulle kunna göra trollmor arbetslös.
Handsome Family är gamla favoriter som jag kommer att se varje gång de besöker den svenska hufvudstaden. Melbourne och Stockholm är familjens favoritplatser i världen som de gärna återkommer till. Om man får tro på vad de själva säger. Med ett kärleksfullt gnabbande sinsemellan mer likt ett gammalt par sittandes vid köksbordet efter ett 50-årigt äktenskap än en spelning inför publik, framför de sina vackra countrydoftande, ofta tragiska sånger. Ett gnabbande som får mina tankar att vandra till Anita och Televinken, alltid med en dos av humor och ironi vilket får en att dra på mungiporna. Brett och Rennie Sparks förmedlar en värme som gör den mest tragikomiska sång till en vänlig och varm klapp på kinden.
Nu är det tre år sedan bandet (familjen) släppte sitt senaste album Honey Moon och det vore på sin plats att de gav ut ett nytt album efter denna turné. De spelade förresten en ny sång om en hackspett där Brett joddlade i refrängen.
Detta är inte sista gången jag skriver om Handsome Family.
Handsome Family är gamla favoriter som jag kommer att se varje gång de besöker den svenska hufvudstaden. Melbourne och Stockholm är familjens favoritplatser i världen som de gärna återkommer till. Om man får tro på vad de själva säger. Med ett kärleksfullt gnabbande sinsemellan mer likt ett gammalt par sittandes vid köksbordet efter ett 50-årigt äktenskap än en spelning inför publik, framför de sina vackra countrydoftande, ofta tragiska sånger. Ett gnabbande som får mina tankar att vandra till Anita och Televinken, alltid med en dos av humor och ironi vilket får en att dra på mungiporna. Brett och Rennie Sparks förmedlar en värme som gör den mest tragikomiska sång till en vänlig och varm klapp på kinden.
Nu är det tre år sedan bandet (familjen) släppte sitt senaste album Honey Moon och det vore på sin plats att de gav ut ett nytt album efter denna turné. De spelade förresten en ny sång om en hackspett där Brett joddlade i refrängen.
Detta är inte sista gången jag skriver om Handsome Family.
Etiketter:
Brett Sparks,
Handsome Family,
Josh T Pearson,
Rennie Sparks
torsdag, maj 05, 2011
Snurrigt
En kompis, jag nämner inga namn, skickade en cd till mig i fredags. I måndags frågade han om jag hade fått den, vilket jag inte hade. I går frågade jag honom hur det var egentligen, hade han skickat skivan? Då svarade han att han hade skickat den och fått den hem till sig, han hade skrivit sin egna adress på paketet.
Jo, jag tackar!
Jo, jag tackar!
onsdag, maj 04, 2011
Sveriges sömnigaste pris
Äntligen är det dags för Polarpriset, sveriges sömnigaste pris igen. Så mossigt och så sömnigt har jag väl aldrig varit med om. Vill du ha priset så bör du tänka på detta: Priset ska "ges för betydande insatser inom musiken och/eller musiklivet, eller för insatser som bedöms kunna bli av stor betydelse för musiken eller musiklivet, och skall kunna avse alla områden inom eller med nära anknytning till musiken", + att du bör vara över 50 år.
I år vann Patti Smith popkategorin. Vinnarna tidigare år har varit:
2011 - Patti Smith och Kronos Quartet
2010 - Björk och Ennio Morricone
2009 - Peter Gabriel och José Antonio Abreu
2008 - Pink Floyd och Renée Fleming
2007 - Steve Reich och Sonny Rollins
2006 - Led Zeppelin och Valerij Gergiev
2005 - Gilberto Gil och Dietrich Fischer-Dieskau
2004 - B.B. King och György Ligeti
2003 - Keith Jarrett
2002 - Sofia Gubaidulina och Miriam Makeba
2001 - Burt Bacharach, Robert Moog och Karlheinz Stockhausen
2000 - Bob Dylan och Isaac Stern
1999 - Stevie Wonder och Iannis Xenakis
1998 - Ray Charles och Ravi Shankar
1997 - Eric Ericson och Bruce Springsteen
1996 - Pierre Boulez och Joni Mitchell
1995 - Elton John och Mstislav Rostropovitj
1994 - Quincy Jones och Nikolaus Harnoncourt
1993 - Witold Lutosławski och Dizzy Gillespie
1992 - Paul McCartney och de baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen)
I år vann Patti Smith popkategorin. Vinnarna tidigare år har varit:
2011 - Patti Smith och Kronos Quartet
2010 - Björk och Ennio Morricone
2009 - Peter Gabriel och José Antonio Abreu
2008 - Pink Floyd och Renée Fleming
2007 - Steve Reich och Sonny Rollins
2006 - Led Zeppelin och Valerij Gergiev
2005 - Gilberto Gil och Dietrich Fischer-Dieskau
2004 - B.B. King och György Ligeti
2003 - Keith Jarrett
2002 - Sofia Gubaidulina och Miriam Makeba
2001 - Burt Bacharach, Robert Moog och Karlheinz Stockhausen
2000 - Bob Dylan och Isaac Stern
1999 - Stevie Wonder och Iannis Xenakis
1998 - Ray Charles och Ravi Shankar
1997 - Eric Ericson och Bruce Springsteen
1996 - Pierre Boulez och Joni Mitchell
1995 - Elton John och Mstislav Rostropovitj
1994 - Quincy Jones och Nikolaus Harnoncourt
1993 - Witold Lutosławski och Dizzy Gillespie
1992 - Paul McCartney och de baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen)
tisdag, maj 03, 2011
Jag flaggade igår
Är det Mark Olsons okända syster eller är det medlemmar från Original Harmony Ridge Creekdippers som förklätt sig i fårakläder? Jag är såld och däckad.
måndag, maj 02, 2011
Att 16 delar kan låta så bra
Gary Numan & Tubeway Army - Are friends electric. Underbart släpig med 16 delar på hi-haten. Alla klädda i svart. Vi nöjer oss där.
söndag, maj 01, 2011
3-3
Att det skulle varit musiken jag lyssnat på under veckan som gjorde att migränen däckade mig igår vill jag ha osagt, för så illa lät det inte. De två plattor som fick äga luftutrymmet var
Jaha, nu blev det orättvist ändå eftersom New Order fick med tre bilder och Gary bara en. Det ordnar vi på en gång.
Gary Numan - Replicas och
New Order - Movement.
Gary, ständigt denna Gary. Ena dagen mörkt hår, andra dagen ljust. Man vet aldrig var man har honom.
Här följer ett bildsvep för en uppdatering av herren i fråga.
New orders "Movement" var ju en fullvärdig uppföljning till Joy Division. Känns idag som en platta där man inte vet vilket ben man ska stå på.
Varför ska bara Gary få ett bildsvep och inte New Order? Så får det ju inte bara vara, någon rättvisa måste det finnas.
Jaha, nu blev det orättvist ändå eftersom New Order fick med tre bilder och Gary bara en. Det ordnar vi på en gång.
Såja, nu blev det rättvist. 3-3 som inlägget så fint heter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)