De senaste säsongernas viljelösa spel fick mig att välja bort hockeyn i år och för första gången sen 1977 har jag under hösten inte gått på en enda match! Igår gjorde jag dock ett undantag, främst för att retrodräkternas skull. Hyllningen av Anders Hedberg kändes även rolig - han var ju en ikon på 70-talet, åtminstone i Övik.
Retrodräkten var skitsnygg men själva matchen var lika viljelös som de senaste säsongerna...
Jag och Nisse Pistol fick ett snack med både Hedberg och ingen mindre än Järnmannen Per Lundqvist i Puben efter matchen. Det var den stora behållningen. Men viljelöst Mikael, det skriver jag inte under på. Det är mer kunnandet som sviktar i år också...
Du kan ju alltid följa Modos matcher här på bloggen!
Eller, som en kille som gick i femman när jag gick i fyran, svarade på frågan - Ska du på Modomatchen i kväll? - Nä, varför ska jag det? Man får ju ändå se resultatet i tidningen dagen efteråt! Så sant, så sant...
Visst ser det skakigt ut med blandad kvalitet även i år, men det gäller att inte släppa taget utan fortsätta hoppas - "Kom igen Modo, kom igen" - klapp klapp!
Ok, "viljelöst" är kanske fel ord men de senaste säsongerna har det funnits nån slags bekvämlighet hos många spelare som jag tror varit huvudorsaken till att det gått som det gått. Alltså, de vill säkert vinna ära och medaljer men inte på ett tillräckligt desperat sätt. Att förlora trots att man gett allt är en sak, men som det har sett ut har inte alla spelare gett allt i alla lägen, och större delen av förra säsongen var det mestadels plikt som gjorde att man satt där match efter match (plus att man ju redan hade betalat "kalaset").
Innevarande säsong har jag förstås sämre koll på, men igår mot Brynäs såg spelet långa stunder ut som det gjorde ifjol. Trist, helt enkelt.
Det är redan bestämt att jag ska på matchen mot Luleå den 7 januari - då ska jag sitta i restaurangen med flera kollegor - men frånsett det fick jag inte mersmak igår. Karantänen fortsätter nog, jag tror att både jag och min hjärna behöver det...
8 kommentarer:
Bra att du ryter i Rick! Jag står bakom dig.
De senaste säsongernas viljelösa spel fick mig att välja bort hockeyn i år och för första gången sen 1977 har jag under hösten inte gått på en enda match! Igår gjorde jag dock ett undantag, främst för att retrodräkternas skull. Hyllningen av Anders Hedberg kändes även rolig - han var ju en ikon på 70-talet, åtminstone i Övik.
Retrodräkten var skitsnygg men själva matchen var lika viljelös som de senaste säsongerna...
Jag och Nisse Pistol fick ett snack med både Hedberg och ingen mindre än Järnmannen Per Lundqvist i Puben efter matchen. Det var den stora behållningen. Men viljelöst Mikael, det skriver jag inte under på. Det är mer kunnandet som sviktar i år också...
Att få prata med Hedberg och framför allt Järnmannen Lundqvist är stort!!!
Att kliva av och bryta sviten från 1977 är ett mycket moget och magstarkt beslut. Kommer du att återta ditt tittande?
Du kan ju alltid följa Modos matcher här på bloggen!
Eller, som en kille som gick i femman när jag gick i fyran, svarade på frågan - Ska du på Modomatchen i kväll? - Nä, varför ska jag det? Man får ju ändå se resultatet i tidningen dagen efteråt!
Så sant, så sant...
Jag tror Brynäs har tränat dragskott i jul...
Visst ser det skakigt ut med blandad kvalitet även i år, men det gäller att inte släppa taget utan fortsätta hoppas - "Kom igen Modo, kom igen" - klapp klapp!
Så har det varit de senaste säsongerna, att slungas mellan hopp och förtvivlan. Men jag håller med dig Rogga.
Aldrig, nej, aldrig ger vi upp!
Aldrig, nej, aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!
Ok, "viljelöst" är kanske fel ord men de senaste säsongerna har det funnits nån slags bekvämlighet hos många spelare som jag tror varit huvudorsaken till att det gått som det gått. Alltså, de vill säkert vinna ära och medaljer men inte på ett tillräckligt desperat sätt. Att förlora trots att man gett allt är en sak, men som det har sett ut har inte alla spelare gett allt i alla lägen, och större delen av förra säsongen var det mestadels plikt som gjorde att man satt där match efter match (plus att man ju redan hade betalat "kalaset").
Innevarande säsong har jag förstås sämre koll på, men igår mot Brynäs såg spelet långa stunder ut som det gjorde ifjol. Trist, helt enkelt.
Det är redan bestämt att jag ska på matchen mot Luleå den 7 januari - då ska jag sitta i restaurangen med flera kollegor - men frånsett det fick jag inte mersmak igår. Karantänen fortsätter nog, jag tror att både jag och min hjärna behöver det...
Skicka en kommentar