Älvdalen och väckningen av ett inlägg från 2008

Älvdalen är ett samhälle med en folkmängd på beskedliga ca. 1800 invånare. Det man i första hand tänker på i samband med Älvdalen är nog Hagströms eller Larz-Kristerz. Men bloggredaktionen kände att vi ville gå längre i vår journalistik och fäste våra blickar en bit över ögonhöjd och dröm om vår förvåning när vi upptäckte alla dessa underbara skyltar som fanns på husväggarna.

Hagströmsskylten kanske inte är så revolutionerande men Hagströmsloggan är en svensk klassiker i höjd med IKEA och Facit.

En konditoriskylt som troligtvis har sitt ursprung från 70-talet, kanske tidigare. Vackert!

En annan skylt från samma kondis. Jag blev väldigt sugen att besöka Morins konditori när jag såg denna skylt ståta mot Älvdalens huvudgata men tyvärr så var den inte öppen en söndag kl. 9.00.

En skylt som skulle få mig att vilja klippa mig (om det var möjligt). Är det månne 60-tal vi ser här? Fantastiskt är ett ord som blir en underdrift i detta sammanhang.

Något helt annat än Älvdalen och dess historia är nedanstående bild.

I inlägget Kassettband och Bröderna Peter som lades ut på bloggen den 18 mars 2008 avhandlades det ett helt gäng med gamla kassettbandsmärken. Vad som föll bort då var nämligen märket Tudor. Tudor hade samma kvalité som Happy Tape = usel, eller på gränsen till ingen alls. Vad som var lockande med just Tudor var förstås priset. Jag kan tänka mig att det gick minst fem stycken Tudor på en Maxell och då är matematiken ganska lätt för en i yngre tonåren; kvantitet före kvalitet. En annan sak som irriterade mig var att det inte fanns några linjer att skriva upp låtarna på i fodralet. Bara ett helt vitt snölandskap innefattade fodralet när man vände det ut och in. Sånt som fortfarande 35 år senare upplevs som ett stort irritationsmoment.