Vi bläddrar i det Begelska arkivet

Datumen är klara men året är mer osäkert. Kan ha varit -86?! Vilken fantastisk söndag det måste ha varit!

Att Begel and Jeremiah gick under namnet Solax/Johansson är för underligt att jag inte ens minns det.

Något år tidigare framställdes denna poster/affisch. Tanken var att använda den vid affischering inför spelningar men vad jag minns användes den aldrig. Den existerar numera bara i två originalexemplar.

Rävlyan en lördagkväll

Det känns nästan som om det vore live via länk från Rävlyan i Ö-vik! 1-0 till Modo firas med en Sofiero och en Jäger. Jo jag tackar! Begel and Jeremiah´s keyboardist passar på att skölja strupen.

The Beat Goes On



Klicka på bilden.

Det första livstecknet från Begel and Jeremiah på 28 år.

That was then, this is now

Ett av musikhistoriens mest mytomspunna band måste väl vara Begel and Jeremiah. Bara vart namnet kommer ifrån skapar fortfarande huvudbry hos folk med musikintresse runt om i världen. Det som finns bevarat från den tid då det begav sig 1983 (eller om det var 1986) är en livesinspelning + några demosessioner.

Begel and Jeremiah 1983

Teknik tillsammans med hög teknologi är basen i bandets musik.

En av låtarna som spelades in 1983 och som har nämnts på bloggen tidigare är "Scott Carey". Bloggen är faktiskt först med den fantastiska nyheten att Begel and Jeremiah, 28 år efter deras liveframträdande fortfarande existerar och att de faktiskt i helgen har gjort en nyinspelning av just nämnda låt. Hur det låter får vi återkomma om och med en viss stolthet kan vi presentera bilder från sessionen!

Begel and Jeremiah 2011

Begel (eller om det är Jeremiah) lägger sista handen på den nya låten "The Beat Goes On".



Begel and Jeremiah passade också på att spela in en ny komponerad instrumentallåt som går under namnet "The beat goes on". 

The shrinking man

Vad passar bättre än ett inlägg några minuter före tolvslaget?

Hittade en bild på boken "Spindeln" från 1972. Ett fantastiskt omslag där den krympande Scott Carrey använder en nål som spjut. Ö-viks duon Begel And Jeremiah (som var en trio vid det tillfället) skrev en låt som hette just Scott Carrey. Texten till sången var snodd rakt av från bokens baksidetext.

"The Shrinking man" heter filmen som baseras på boken, eller tvärtom. För den intresserade kan den ses på youtube.

Begel and Jeremiah

Två mörka män och en trummaskin. Det var det det handlade om. Och om mörk sång. Mörk sång i samma anda som Ian Curtis. Att sedan krydda på alltsammans med New Order melodika var bara en bonus. Trummaskinen var ingen riktig trummaskin utan "trummorna" från en liten Casiosynth. De som var och såg bandet kanske minns dem än idag. Troligtvis gör man inte det. De skapade inga rubriker med sina två spelningar på musikhuset i Ö-vik 1986. De bara dök upp för att sedan försvinna. Ryktena säger att de existerar än idag och att de fortfarande har planer på att spela in musik tillsammans igen någon gång i framtiden.

David Brent blir grön av avund

Doug Paisley regerar verkligen nu. Doug har turnerat med Bonnie "Prince" Billy under pseudonymen "Dark Hand and Lamplight", ett samarbete med Shary Boyle. Shary har ritat och använt sig av animation på en overhead projektor samtidigt som Doug sjungit och spelat gitarr. Oj vad det låter Begel & Jeremiah/Musikhuset anno 1983.

Såg på Skavlan igår. Ett trivsamt program med oftast intressanta gäster. Igår gästades han av bl.a. Mona Sahlin som kläckte dessa tänkvärda ord som skulle fått David Brent att bli grön av avund: ”Om man aldrig har gråtit så vet man inte hur kul det är att skratta”. Och som om det inte var nog kom nästa tankvärdhet i nästa andetag: ”Vet man inte att man ska dö så förstår man inte hur kul det är att leva”. Sverige stannade plötsligt upp och blev sig aldrig likt efter detta.

En annan gäst var en herre med långt skägg vid namn Seasick Steve. Blues på en tresträngad gitarr. Trevligt!

Johan Wester och Lisa Syrén vann finalen i "På spåret" igår. Johan är en rolig karl.

Gary Numan och den mystiska pyramiden

Gary Numan var en stor insperationkälla och stilekon i 80-talets början. Hur många källarband sneglade inte åt Gary, både musikaliskt och stilmässigt? Hade ett band som Begel and Jeremiah funnits om inte Gary Numan funnits? Knappast! Hade Gary Numan funnits om inte Begel and Jeremiah funnits? Kan inte tänka mig nåt annat.
Gary kanske största hit, "Cars" kan höras nu och då i en reklamsnutt. Lyssnade på just den låten igår och upptäckte att den fortfarande håller. Måste plocka plattan igen (den på bilden här nedanför alltså). Vad är det för konstig pyramidformad sak han tittar på? Varför lyser den röd på toppen? Eller är det en strålkastare som lyser på den. Gary ser lite förvånad ut. Varför är han kostymklädd? Sitter han på sitt kontorsum och och spelar svår? De andra på kontoret kanske har fikarast och sitter och skrattar tillsammans i fikarummet medan Gary sitter ensam och övergiven på sitt rum. Han kanske tänker - "Jag tycker det är mycket coolare att sitta och titta på en röd självlysande pyramid än att sitta i fikarummet och äta prinsesstårta och dricka kaffe tillsammans med mina glada och possitiva arbetskamrater, särskilt nu som en fotograf tar kort på mig". Gary har ingen klocka på sig. Han har kanske glömt den hemma, eller tappat den på ett bageri och på så sätt inte kan hålla koll på tiden och därför missat fikapausen. Pyramiden kanske utstrålar en magisk kraft som gör att Gary "fryst" fast i denna ställning och med denna blick mot den mystiska pyramiden. Han kanske inte kan röra sig helt enkelt och bara sitter och väntar på att någon ska säga den förlösande trollformeln som gör att han blir som vanligt igen. Hur ska hans arbetskamrater få reda på det när han inget kan säga? Hur ska dom kunna komma på trollformeln? Vad är trollformeln? "Simsalabim" lär det knappast vara, det är alldeles för enkelt. Det måste vara nåt svårare, som typ "mitt kavajslag är rött" eller "jag har en bratwurst på mitt huvud". Vet ej hur han har tänkt men omslaget skapar tankar i alla fall.

Hittade ett inslag från 1992 där Gert Fylking är på ölmässa. Riktigt rolig: http://www.youtube.com/watch?v=HQb8KkCxAiQ&feature=related

Christer Sjögren hade startfältets bästa röst men är lika rolig att se på som Idol-Andreas.

Idag blir det inga inlägg angående hockeyslutspelet.

Igår blev det räkpaj till middag. Otroligt gott!