Visar inlägg med etikett Daniel Lanois. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Daniel Lanois. Visa alla inlägg

onsdag, oktober 31, 2012

Bara gamla gubbar på morgonen

Då är den här, tegelstensplattan (plattorna) som utgör grunden för novembers musiklyssnande.
4/5 i DN idag, 8/10 i Uncut och obegripliga 3/5 i Aftonbladet vilket innebär att du bör vara ytterst vaksam på vad som skrivs i den tidningen hädanefter. Detta är ett monster skapat av mannen som har indianer och bilar varmt om hjärtat. Är det någon som någonsin undrat om Neil Youngs musikaliska vägval under de senaste åren kan här känna sig trygg och lugn igen. Neil Young har hittat hem till de välkända och bekanta miljöerna igen. Jag älskade utflykten han gjorde tillsammans med Daniel Lanois för nåt år sedan och jag älskar denna gigantiska utflykt.

Beatles alla album kommer att släppas på vinyl, stereo och mono (förstås) och med på tåget följer även The Who, vilket inte är så konstigt. 180 grams tjock vinyl utlovas. Vad som är roligt i fallet The Who är att de kommer att släppa en dubbel cd vid namn "Live at Hull". Liven är inspelad dagen efter den klassiska "Live at Leeds" 1970.

En liten sovmorgon och två plattor till frukost i morse. Valet föll på Bob Dylan "Highway 61 Revisted" och
The Green Pajamas "This Is Where We Disappear".

92-årige Ravi Shankar släpper att album under namnet "The Living Room Sessions Part 1". 
Måste bli en Ravi special framöver.

lördag, september 25, 2010

Le Noise

Nytt album med Neil Young! Jag tycker mig skymta Brian Eno i kulisserna, snett bakom scenen, flinandes. Den snart 65-årige Young vänder sig halvt om och nickar igenkännande till Brian som nästan omänskligt försvinner svävande bort. Daniel Lanois har dagen till ära tagit på sig en basker och likt en konstnär står han i orkesterdiket och målar av herr Young där han ensam står med sin elektriska gitarr. Plötsligt rullas det ner en ny kuliss. Jag känner igen landskapet, ett prärielandskap. Jag känner vinden som vindmaskinen framkallar. Neil står oförändrad kvar på scenen och sjunger om kärlek och krig. Rösten är lika skör som vanligt. Vinden blåser. Den torra prärievinden får det att klia i skinnet. En spansk gitarr klingar bort i vinden. När smakade Moselblumchen så här gott?