Nytt album med Neil Young! Jag tycker mig skymta Brian Eno i kulisserna, snett bakom scenen, flinandes. Den snart 65-årige Young vänder sig halvt om och nickar igenkännande till Brian som nästan omänskligt försvinner svävande bort. Daniel Lanois har dagen till ära tagit på sig en basker och likt en konstnär står han i orkesterdiket och målar av herr Young där han ensam står med sin elektriska gitarr. Plötsligt rullas det ner en ny kuliss. Jag känner igen landskapet, ett prärielandskap. Jag känner vinden som vindmaskinen framkallar. Neil står oförändrad kvar på scenen och sjunger om kärlek och krig. Rösten är lika skör som vanligt. Vinden blåser. Den torra prärievinden får det att klia i skinnet. En spansk gitarr klingar bort i vinden. När smakade Moselblumchen så här gott?
2 kommentarer:
Bra flyt, fortsätt drick Moselblumchen!
Jag har upptäckt en Jon Auer-låt; "Bottom of the bottle". Kan inte sluta spela den, vilken oerhört vacker melodi.
Ibland fick Posies/Auer/Stringfellow till små mästerverk utan att kräma på med gitarrmattor. "Bottom of the bottle" är ett sådant mästerverk!
Skicka en kommentar