Ikväll smäller det!

Lolas debutalbum "Ballerina Breakout" släpps för tredje gången sedan 1999. Denna gång med extra extraspår. Ett måste i varje skivhylla eller iphone. Allt detta ståhej kring utgivningen gjorde att jag hade Lolas i högtalarna när jag oljade in verandan.

Likaså blev det Jeremy´s popklassiker "Pop Heaven" från 1998. Fina grejer!

Ja, Dylan´s "Blood On The Tracks" har ett fantastiskt sound!

OS-invigning ikväll och då återstår det att se om det blir McCartney själv eller om Ringo sitter bakom trummorna. Ryktena säger att Macca spelar i slutet på programmet och att det kan vara "Hey Jude" som han ska framföra. Vid soundchecken igår hördes "She loves you"!

Simmarkungen från München OS 1972 om sin mustasch:
– En tränare på college påstod att jag inte kunde anlägga en mustasch och jag ville visa att han hade fel. Det tog fyra månader och den såg cool ut. Året därpå hade samtliga ryska simmare mustasch.

Lolas - Silver Dollar Sunday

Popsnidemästaren Tim Boykin med den kanske största bevarade pophemlighet,  Lolas.

Solskenspop

Födelsedagsbarn idag är Martin (21), Ric Menck (??) och Jerry Seinfeld (58). Grattis!!!

Detta för mig in på dagens subjekt; pop med melodier och med en blinkning åt 60-talet (och lite 70).

Först ut blir födelsedagsbarnet Ric Menck´s album från tidigt 90-tal, "The Ballad Of Ric Menck". Rickenbackergitarrer och Byrdsbas tillsammans med melodier som får dig att sträcka på dina mungipor.

Låten "Reachin´for the stars" innehåller allt en poplåt ska innehålla. - Det är bara att åka, som en kille sa när han hörde Lolas för första gången.

Vi vandrar vidare på vår popresa och stöter på Ric igen. Denna gång har han sin gode vän Paul Chastain med sig (senare kommer de att bilda det eminenta och mycket kompitenta popbandet Velvet Crush tillsammans).

Tillsammans kallar dom sig för Choo Choo Train och albumet heter "Briar High (Singles 1988)" och är som namnet säger ett album innehållande singlar. Melodier som är lika lekfulla som bandnamnet får ni här. Ric och Paul hade också ett band under namnet The Springfields tillsammans som gjorde några legendariska singlar. 

Dennis Diken spelar vanligtvis trummor i New Jersey bandet The Smithereens. När han inte gör det så hamrar han på trummorna i sitt eget band Dennis Diken With Bell Sound. Albumet som är deras enda heter "Late Music" och anledningen till att den är listad här förstår du nog.

Puhh, nu börjar det att slita hårt i popmuskeln. Möjligtvis är det överträning. Jag kämpar dock vidare för att presentera den fjärde och sista plattan i denna fyrklöverskvartett.

Nämligen Allen Clapp och albumet "Available Light". När jag lyssnade på plattan så kom jag plötsligt på varför jag gillar den här så pass mycket jag gör! Det är framför allt soundet som gör det (förutom att det förstås är bra låtar). 70-tals keyboards som lägger sig som en sammetsmatta över vardagsrummet i midjehöjd, det är sånt jag går igång på. 

Vem är denne Allen Clapp nu då? Jo, medlem i det kaliforniska bandet The Orange Peels som har fyra stycken album på sitt samvete. Allen är gitarrist och låtskrivare som då och då gör musik under eget namn. Hitills har det blivit fyra stycken fullängdsplattor.

Nej nu ska jag ut och fånga dagen.

Länge leve A.A. Bondy

Alabama är väl kanske inte känt som den mest musikproducerande delstaten i USA men två akter har nu blivit en trio. Dave Clark Five och Lolas har sedan länge varit Alabama favoriter på bloggen och nu får de sällskap av A.A. Bondy. "Believers" är Mr Bondy´s tredje album och han rör sig i folk/singer/songwriter facket. Jag måste också lägga till en stuns av psykedelia för att bilden av honom ska bli mer rättvis.  Länge leve A.A. Bondy!

Ju mer jag tittar på bilden ovan så slår det mig att det skulle kunnat ha varit en fortsättning av Israel Nash Gripkas omslag till "Barn Doors And Concrete Floors", han har bara rest sig upp från stolen, greppat gitarren och sparkat hunden åt sidan (ja, bytt skjorta, rakat sig och gått ner en 15 kilo men det hör liksom inte till saken utan det är mer naturupplevelsen och själva kanslan jag är ute efter)!

Lolas

Det eminenta bandet Lolas från Alabama har till dags dato släppt 5 st album (om man inte räknar med samlingsplattor). Då samtliga skivor befinner sig mellan 4 och 5 av 5 i betygsskalan så ser bloggen ingen annan utväg än att lista dessa fem.

#5 "Ballerina Breakout" (1999)

Aldrig eller sällan har en debut knockad mig så rejält som Lolas och Tim Boykin gjorde för 9 år sedan. Efter 2 bra plattor med The Shame Idols skapade Boykin något nytt i popens anda. Favoritlåtar: The best part, Ballerina breakout & Sophia.

#4 "Like The Sun" (2007)

Släpptes som "Doctor Apache" i Japan 2006. Favoritlåtar: Eye eye, The Laurie song & Me and Barbara Stanwyck.

#3 "Let´s Rock, Rave And Shout With The Lolas" (2006)

Denna borde kanske inte vara med på listan då det till största del är en coverplatta, men vilka covers sedan; 99th floor, I can only give you everything, Boss hoss, Action woman och den tidigare i veckan omnämnda - Have love will travel.

#2 Something You Oughta Know (2004)

Efter debuten "Ballerina..." och albumet nedan så var jag tveksam om Lolas kunde prestera något mer i samma klass. Öppningslåten - We´re going down to the boathouse fick alla tvivlare att tystna... Favoritlåtar: We´re going down to the boathouse, Plenty of dogs & Something you oughta know.

#1 Silver Dollar Sunday (2001)

Kan pop vara roligare? Melodier, gitarriff och stämsång har aldrig låtit roligare. Favoritlåtar: Silver dollar sunday, Who am I talking to & The only people in the world.

Jisses!

Vilken fart bloggen har fått!!! Nu är det inte bara familjemedlemar som skrivit komentarer.

# 2 i serien "filmer som gått otroligt många gånger under de senaste åren på tv" kommer senare idag.

Jag säger bara Kevin McDermott...

Lolas har lagt upp en ny låt på myspace, "No Dolce Word". Tim Boykin kan sin sak. http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=162306340

Välkomen till bloggen Näsan!!! Nu kanske det skjuter fart på allvar.

Det var visst några som hade hört av sig till Swedbankarena och undrat vad Kent Forsberg skulle spela när han hyrt hela arenan (allt enligt vår blivande skribent Näsan). Nu var det inte den Kent som skulle spela där...