Filmen om bragden

En fantastisk film om pingisbragden 1989 på SVT igår. Vad som slog mig var följande:

*Bengt Grive och Staffan Lindeborg delade på kommentatoruppgiften. En fantastisk kombination.

* När Lindeborg presenterade de tre spelarna inför finalen använde han deras efternamn Appelgren, Waldner och Persson, vilket kändes väldigt konstigt.

*När Lindeborg sade ordet världen (runt 37 minuter in i filmen) gjorde han det med att tydligt uttala l:et.

Mera Staffan tack!

 

Vad vore ett OS, ett VM eller bara ett DM utan Staffan Lindeborg? En bloggföljare uppmärksammade bloggredaktionen på att Staffan envist valde att säga Bejing framför Peking vid ett flertal tillfällen under simfinalerna igår kväll.Jag hoppas nu att Svt har den goda smaken och låter Staffan fortsätta att kommentera OS fridrotten av bara farten. 

Visste du förresten att Staffan och Agneta Fältskog har varit klasskamrater?

En schysst frisyr på en sportkommentator

Jag har nämnt det förut men fick dåligt med respons den gången; vilken sportjournalist har den schysstaste frisyren? Jag håller naturligtvis på Staffan "hörna" Lindeborg, som levererat denna kommentar:"...och den bollen studsar - som det heter på pingisspråk - två gånger...".

Mats B: Kommer det att finnas möjlighet att spela upp VHS på DVD-kvällen?

Tårneringen

Drive-By Staffan

På stereon just nu: Drive-By Truckers "Brighter Than Creation's Dark".

Det svenska spelet i första perioden mot Belarus igår var mycket imponerande. Det slog mig att det är väl så här hockey ska spelas och det är så här som hockeyspelare ska agera. Jag har ju blivit van med elitserielunken via tv och det är verkligen en lunk i jämförelse. Att svenskarna inte lyckades knyta ihop säcken på ett komfortabelt sätt är ett minus i kanten. Har aldrig riktigt tänkt på det där med mindre rink men igår tycktes planen minimal, vilket passar Sedinarna som handsken.

Bloggens favorit kommentator, Staffan "Hörna" Lindeborg kom igår med ett ny vinkling på ord jag aldrig hört han säga förut: "Töörnering", med ett tjockt och brett amerikanskt R långt bak i gommen.

Fick nyss telefonsamtal från Martin i Malmö. Han stod just då två meter från Henke Larsson som åt en kokt med bröd.

04.00

Kl. 04.00 sitter jag uppe framför tv:n. Kanske med en kopp kaffe, kanske utan. Jag tror att jag ställer klockan på 03.55, känner att jag inte riktigt ids följa uppladdningen innan. Mest troligt kommer han att förlora matchen mot kinesen men hela resan hit känns redan nu som en stor bragd. En lika stor bragd som J-O gjorde för fyra år sedan. Skillnaden är att J-O gjorde det med kulmage. Staffan Lindeborg är på plats inatt och det känns så bra. Jag får lite av samma känsla som när Sverige spelade semifinal mot Brasilien i fotbolls VM 1994 i USA; chansen finns men den är minimal. Den matchen gick också mitt i natten svensk tid. Jag hade vikingahjälm på mig under den matchen, det tänker jag inte ha inatt. Nä, nu gör jag mig en kopp kaffe och sätter mig och kollar på dagens OS-sammandrag.

Sportkommentatorer

Sportkommentatorer är ett speciellt släkte, det finns bra och dåliga. Här följer några av de mest minnesvärda.


Staffan Lindeborg är en av mina favorit sportkommentatorer. Han har en mycket behaglig röst och hans sätt att säga ”Hörna” (med ett djupt amerikanskt r) är lika klassiskt som Ralf Edströms 1-0 mot Västtyskland 1974. Såsom "Plex" Pettersson förknippas med Ingemar Stenmark förknippas Lindeborg med J-O, Jörgen Persson och "Äpplet".

Bosse Hansson tillhör definitivt en av de största. Han var det stora ankaret under 70 och 80-talet. Han var så stor att han t.o.m. fick referera en kunglig kortege (tror att det var när kungaparets åkte häst och vagn genom Stockholm på sin bröllopsdag). 1994 fick han förtroendet att kommentera sveriges första match mot Kamerun i VM. Sverige spelade 2-2 och herr Hansson var så negativ att SVT valde att plocka in Arne Hegerfors till nästkommande matcher. Senast jag hörde nåt av honom var som speakerröst till Fredrik och Filips "100 höjdare".

Arne Hegerfors. Det känns konstigt att nämna Arne utan att säga Ankan efter. Arne och Ankan var ett radarpar under 80-talet. Arne kryssade senare på i diverse underhållnings program bl.a. "Det Kommer Mera". Hans största klassiker är ju när han sa att "Det ser mörkt ut på Kameruns bänk". Ordvitsarnas konung. Detta skulle kunna vara en av Arnes vitsar:

– Vad tyst det är i badrummet? Ja, hon badar stumbad...



Christer Ulfbåge. Vad säger man om honom? Han var programledare i Lilla sportspegeln ett tag, med bravur och "Hey baberiba´s" Peter Magnusson gjorde en underbar parodi på honom. Kan dock på långa vägar inte mätas med ovanstående trio.

Den numera bortgågne Bengt Grive tillhör absolut de stora. Lika klassiskt som Hylands "Den glider in i mål" är Grives "Vad är klockan" efter att Ralf gjort sitt volleymål - 74. Han uppfann också en egen färgskala när han kommenterade konståkning.

Dessa är naturligtvis bara ett axplock av alla kommentatorer. Det saknas många, Jakob Hård borde kanske ha varit med (han gjorde Tintins röst i "Solens Tempel")...