Lennart Persson har lämnat oss. Sveriges bästa musikskribent som mången gång lockat mig att lyssna på band och artister jag inte skulle ägnat en tanke åt annars. Hans välskrivna artiklar om kända och okända artister kommer jag och många fler att sakna. Lennart fick mig åka in till söder i början på 90-talet för att leta efter vinylskivor med Soft Machine och Robert Wyatt. Själv hade jag aldrig nöjet att träffa Lennart personligen men vi hade vid några tillfällen kontakt via email. Som tur är hade han en hemsida: http://www.lennartpersson.se/ där han lagt in en del av det han skrivit genom åren. Leta rätt på "70-talets verkliga popklassiker" från tidningen Feber, underbar läsning om mer eller mindre obskyra band från 70-talet. Eller varför inte "Detroit Top 10".
2 kommentarer:
Läste under gårdagen ett flertal dödsrunor och hyllningar till Lennart. Vänner hörde av sig och pratade. Konstigt egentligen. Jag kände inte Lennart personligen. Träffade honom en gång i hans butik i Malmö och har haft lite mailkontakt. Men jag, liksom många andra kände, honom genom hans texter. Genom Larm. Genom Feber. Genom böcker. Recensioner. Och det han var bäst på; att göra texterna intressanta. Precis som Rogga S skrev...det kvittade vad han skrev om. Man läste varenda stavelse och var som uppslukad. Lennart och Mats Olsson har betytt väldigt mycket för mitt musiklyssnande och mitt musikläsande. Det känns som en god vän hastigt gått bort. Och det känns väldigt tomt och ledsamt. Tack Rick för att du Hyllar honom på bloggen.
Den som någon gång läst något av Lennart Persson blir berörd av hans bortgång. Vem ska nu ta över som # 1?
Skicka en kommentar