På förfrågan kommer här texten till Peter Apelgrens sång "Bristol".
Det var Bristol ett skepp som gick ut där med man, de gick ut där med man och med allt. Vilka var det ombord på det skeppet du sport dig och frågat mig: - Ge mig ett svar. Det var Kalle med röva och Janne på bas, det var Niklas med struparna tre. Det var Galten med ett öga och kompisen va´me och föräldrarna Kuken och Klas. Det var Tattare-Elof och brorsan var där. Och de stod där på skeppet så grant. Gå, ge nu back! Stå, för sen blir det rens. Och han slängde den lille rätt överbord för det var ju hans endaste son. Det var barlast, han visste att så gör en skipper När han såg att klyvaren gick…
Foppa får gott betyg i comebacken. Trevligt. Mindre trevligt är "fighten" med Samuel Påhlsson. Hur kan två vuxna människor börja veva mot varandra under en match i någon form? I vilken idrott ser vi detta förutom just hockey? Wikegård står säkert och gnuggar händerna av förtjusning just nu när det har varit lite hårda tag. Jag såg inte en tendens till kurr under handbolls-vm, och dom hade inga skydd heller...
Det är varken Forsberg eller Påhlsson på bilden ovan utan två andra vuxna män som får symbolisera mänsklig mogenhet.
Ska vi återgå till det sportsliga så snör Peter på sig skridskorna än en gång ikväll för match mot Nashville. Ikväll är det dags att producera poäng.
Bloggföljare har synts springandes på Skånegatan mumlandes med mörk och entonig röst: "Jag måste ha Midlakes förra".
Moon Duo följde med mig på min resa till Fagersjö igår morse. Snöröjningen i Stockholm är inget man ger pris till.
Ser att en hel del gamla bloggkändisar har dykt upp de senaste dagarna. Trevligt!
Idag uppmärksammar bloggen Åke Lindström. Skådespelare, född 1928, död 2002. Varför gör vi det? Jo, för att det är Åke som gett sin röst till Kapten Haddock. Det är inte bara, det är stort, mycket stort.
I ett inlägg daterat den 13 mars 2008 (ja snart tre år sedan) efterlyste jag information om Herr Barbalander. Jag hittade lite på Wikipedia men inget mer. Nu är lyckan gjord och jag har hittat detta klipp på Youtube. En ung Nils Brandt´s enmansteater. Signaturlåten i slutet av klippet är en härlig tidstypisk 70-tals komposition .
Ett stort och mycket irriterande moment är när man ska fälla in flikarna på Bollnäsfilen. Det rinner alltid ur en del eftersom man har hällt genom samma flikar nyligen. Det spelar ingen större roll hur länge man väntar innan man förslutar förpackningen för det kommer alltid med en klick fil. Nej, bättre vore om Bollnäsfilen hade samma hällningsfunktion som vanlig mjölk (och vanlig fil för den delen också).
Det var min granne som tipsade om Bollnäsfil. Funderar på att gå till honom och klaga.
Japp, jag hann lyssna på musik i morse (vuxna barn). Musiken jag valde för frukosten var Outrageous Cherry och plattan "Our Love Will Change the World".
Ikväll har vi pedagogiskafton på jobbet och det kommer att bjudas på smörgåstårta. Låtförslag: "Just like heaven" med The Cure.
Det räcker med att se på typsnittet på denna fantastiska Televinken skiva för att förstå att det handlar om 70-tal. 1972 såg "Televinkens Rymdfärd" dagens ljus och den handlar om när Televinken bygger en rymdfarkost för att resa till Mars. Farkost är gjord utav en himmelssäng och har ballonger (som Näsan mycket riktigt kommenterade tidigare) och fjädrar drivmedel. Konstigt nog så syns inte ballongerna på bilden men jag minns mycket väl att det var Anita som fick blåsa upp dom. De hamnar sedemera inte på Mars utan någonstans i Afrika där de möter apor, elefanter och kameler. Betyget blir 5 av 5 för den mycket spännande storyn och för den fantasifulla rymdfarkostkonstruktionen.
Jag måste bara passa på att nämna min stora förtjusning för detta fantastiska skivomslag. Smakfullt tecknat och med färger som får mig att tänka på kalendern "Regnbågslandet". Skulle te sig bra som ett omslag till ett rockalbum.
Dagens fråga:
Vad tyckte Televinken att Anita skulle ha som rymdhjälm?
Kanske säsongens minst intressantaste match i kvällens "På spåret" åtminstone när det gäller de tävlande, eller vad sägs om Py, Kalle och Olle Palmlöf? Där jag rankar de tre enligt följande (med den minst intressantaste först):
1. Olle Palmlöf
2. Py Bäckman
3. Kalle Moreus
Ja, Kalle kanske inte är så ointressant egentligen. Han är i alla fall en profil här på bloggen.
Som kontrast till den nyttiga och goda filfrukosten med havrefras och päron vill jag bara passa på att nämna Kellogs Frosties. Vilken sockerbomb att starta morgonen med! Som att få en prinsesstårta upptryckt i gommen. Kanon!
Till sist så här på fredagskvällen vill jag passa på att tipsa om William Fitzsimmons. Med ett skägg som skulle få hela det samlade Klungan-gänget att bli gröna av avund och med musikaliska influenser som befinner sig i singer/songwriter facket under fliken "viskande vemod" får William till den rätta fredagsstämningen. Kan med lätthet sorteras in tillsammans med Maximilian Hecker.
Norman Blake och Euros Childs bandkonstillation Jonny låter som en popkaramel värd att plocka med sig fram mot våren. Vissa stunder får jag pubvibrationer vilket inte stör mig tillräckligt mycket för att jag ska bli irriterad över saken ifråga. Jonny ska spela på Debaser lördagen den 5 mars. 100:-, inget förköp och gratis entré innan kl. 22.00! Låter som ett skämt men det stämmer nog. Finns intresse?
Hade på Televinken i klassen idag och det är mycket svårt att låta bli skratta åt den lilla trädockans lustigheter. Blir mycket förvånad över att det inte släppts någon Televinkenbox ännu med allt han gjorde under 60 och 70-talet.
En box med 8 cd, 2 dvd och en fullspäckad, informationsrik bok runt en 100-sidor vore mumma. En cd skulle kunna uppta samarbetet med Grodan Boll.
När det var prat om att sammanställa en samling med låtar som har Göteborgs anknytning så tipsade jag om denna kulturklassiker. "Dra i struten" från radioprogrammet "Röster i radio" där Hasse Pihl var mannen bakom de hele.
Varsågod, här är texten:
DRA I STRUTEN MIN VÄN OCH DRA I STRUTEN IGEN.
VAR MORGON DU GÅR UPP,
ÄR DET DAGS ATT RUSKA TUPP.
DRA I STRUTEN MIN VÄN OCH DRA I STRUTEN IGEN.
DRA I DIN STRUT IFRÅN ÅTTA TILL FEM
JAG SOM LITEN PARVEL I MAJORNA FICK LÄRA
ATT INTE BRUKA TOBAK, SUPA OCH SVÄRA.
FARSGUBBEN LÄRDE MIG ATT SKÖTA MIG RÄTT,
TA SAKER LÄTT OCH HANDLA MED VETT.
DET FINNS EN HEMLIGHET NI NU SKA FÅ VETA,
SÅ SLIPPER DU OCH JOBBA OCH SLITA OCH STRETA.
DET FINNS JU EN NYCKEL TILL LÅNGT OCH LYCKLIGT LIV,
SA GUBBEN OCH GAV MIG DETTA DIREKTIV:
DRA I STRUTEN MIN VÄN OCH DRA I STRUTEN IGEN.
NÄR DU KOMMIT HEM,
SÅ BÖRJA OM IGEN.
DRA I STRUTEN MIN VÄN OCH DRA I STRUTEN IGEN.
DRA IFRÅN MÖLNDAL TILL HISSINGEN.
KÖR:
VI DRAR I STRUTEN, VI DRAR I STRUTEN,
VI DRAR I GLÄDJE, VI DRAR I SORG.
VI DRAR I STRUTEN, VI DRAR I STRUTEN,
DET SKÄMS VI INTE FÖR I GÖTEBORG.
JA, VI DRAR I STRUTEN, VI DRAR I STRUTEN,
SÅVÄL BORT I NORDSTAN SOM FEMMANS TORG.
VI DRAR I STRUTEN, VI DRAR I STRUTEN,
VI DRAR I STRUTEN I GÖTEBORG.
VAR MORGON DU GÅR UT, DÅ DRAR DU I DIN STRUT,
DET GÖR DU VARJE MORGON, DU DRAR TILL DAGENS SLUT
VAR MORGON DU GÅR UT, DÅ DRAR DU I DIN STRUT,
ÄVEN OM DU TROR DET, KAN DU INTE DRA SLUT.
NÄR JAG BÖRJA SKOLAN VAR MAGISTERN STRÄNG,
OM DU MOPSA UPP DIG SÅ ÅKTE DU PÅ DÄNG.
TROTS SITT HÅRDA SINNELAG JAG FICK PÅ RESAN UT,
TA DEL AV HANS VISDOM, HAN SA RESOLUT:
DRA I STRUTEN MIN VÄN, JA, DRA I STRUTEN IGEN.
SE TILL ATT BÖRJA TIDIGT,
SLUTA INTE KLOCKAN FEM.
DRA I STRUTEN MIN VÄN, JA, DRA I STRUTEN IGEN.
DRA FRÅN GAMLESTAN TILL SLOTTSSKOGEN.
KÖR:
VI DRAR I STRUTEN, VI DRAR I STRUTEN,
VI DRAR I GLÄDJE, VI DRAR I SORG.
VI DRAR I STRUTEN, VI DRAR I STRUTEN,
DET SKÄMS VI INTE FÖR I GÖTEBORG.
DRA I STRUTEN MIN VÄN, JA, DRA I STRUTEN IGEN.
VAR MORGON DU GÅR UPP,
ÄR DET DAGS ATT RUSKA TUPP.
DRA I STRUTEN MIN VÄN OCH DRA I STRUTEN IGEN.
DRA I DIN STRUT IFRÅN ÅTTA TILL FEM.
Amerikanska Anjoupäron är de klart godaste päronen på marknaden för tillfället. Något hårdare än vattenmelon men ändå långt ifrån de fruktansvärt hårda gråpäronen man ibland kan få tag på av misstag.
En frukost bestående av Bollnäsfil, havrekuddar och anjoupäron är den ultimata frukosten som gör att du enkelt står dig fram till klockan 12.00.
Inte det bästa framträdandet jag hört eller sett, och inte den mest klockrena sånginsatsen jag har beskådat men ett av de starkaste och mest oväntade musikaliska tv-inslagen som jag bevittnat. Bara det att få med en sådan stor svensk klassiker som Sven-Bertil Taube till programmet "På spåret" är en bravad och att sedan få honom att framföra Neil Young´s excellenta "Long may you run" är ett lyckodrag som når en toppnotering. Vilken kombo! sa Kristian Luuk om kombinationen Sven-Bertil och Augustifamiljen, och den håller onekligen mycket hög klass. Sven-Bertil framförde även sin fars "17:e balladen" med bravur måste tilläggas.
När vi nu är nere och gräver i hålet där Motvind befinner sig med så lyfter jag på stenen bredvid och hittar Kaipa. "Galen" från det utmärkta albumet "Nattdjurstid" som såg dagens ljus 1982. Plattan har jag inte kvar men den inhandlades på Track Shop under en tid då det mesta med knepig keyboard var intressant. Såhär 29 år senare tycker jag fortfarande att låten är spännande och intressant. Alltså, bli inte förskräckt över inläggets titel utan närma er Kaipa med med öppet sinne och ett glatt humör.
