Ett halvt sekel

Jag skrev om honom tidigare i veckan men det är nu det ska slås på dom stora trummorna och blåsas i dom största trumpeterna; Olle Ljungström fyller 50 år!

Jag minns mitt första möte med Olle. Datumet var den 12 oktober och året var 1981. Dagen minns jag också med säkerhet, det var en måndag. Det var Reperbahn på Måndagsbörsen och den största musikaliska influensen kom just då från detta program.

Klockan kunde ha varit runt 22.15 och jag var förmodligen väldigt trött vilket jag ofta var just vid denna tidpunkt på dygnet just vid denna period i livet. Peter Korhonen räknade in med att slå trummpinnarna mot varandra, 1-2-3-4. Sen drog de igång. Jag blev inte imponerad. Svensk musik var alltid intressant och detta farliga band från huvudstaden var inget undantag men det grep inte tag riktigt.

Låten hette "Förnedringen" och var helt ok. "Jag samlar upp inför summeringen" sjöng den mörke sångaren. Han hade en väldigt stor träfärgad gitarr. Vid varje tillfälle han fick backade han bort ifrån mikrofonstativet för att därefter gå "ryckigt" tillbaka för att sjunga nästa strof. Gitarrsolot mitt i låten var av det enkla slaget, dvs ett fast grepp om gitarrhalsen och sedan dra plektrumet upp och ner för att kväsa fram det vassa, entoniga gnisslet.

Klockan hade nu säkert tickat vidare till 22.19 och det är nu vi kommer till själva kärnan på denna historia. "Vackra livet" startar med ett gitarrplink/riff, trummor och bas smyger tillsammans bredvid varandra samtidigt som en tamburin förtjänstfullt spelad av Renée Martinez ligger på som en envis spyfluga runt en sockerbit. Den mörke sångaren som är Olle går fram till mikrofonen för att börja sjunga men tvekar och väntar en slinga till. Dan Sundquist som spelar bas och som är på något sätt kapellmästare för ensemblen sneglar snett bakåt höger för att som göra upp med resten i bandet att -Vi kör en vända till grabbar!

Olle tar ny sats: "Han låg i sängen/drog ett nytt bloss/och smektes av lågor/till sömns". 0:55 in i låten hörs ett horn för första gången. Ett likadant horn som man kunde se på varje postkontor. Ett instrument man knappast förknippar med pop men här var det till belåtenhet. Ett musikaliskt stycke med en vacker melodi spelad av hornet innan Olle mummelsjunger - Det vackra livet, varpå Dan Sundquist svarar - Aaaaaaaaaaaaaaaaa. Informationen hade nått från Hamburger börs 55 mil norröver till en snurrfåtölj på Villagatan. Där och då förstod jag hur det skulle låta. Att de senare avslutade sitt uppträdande på börsen med att spela titellåten från nya lpn "Venuspassagen" minns jag som i ett sömndrucket rus. Kan till viss del ha berott på till viss del av mitt ständiga sömnbehov. Detta var bland det bästa jag sett fram till den stunden. Det kändes nytt och framför allt väldigt fräscht.

Dagen efter begav jag mig till Östmans Musik för att införskaffa detta mystiska band. Kan de finnas här uppe? var en av frågorna som studsade runt i huvudet. En snabb bläddring i R backen och plötsligt stod jag med en svart lp-skiva i handen. En suddig bild och en text som lydde: Reeperbahn - Venuspassagen.

För att nu snabbt avsluta denna anekdot kan jag nämna att låten "Det vackra livet" inte fanns med på "Venuspassagen" utan kom först på nästkommande platta "Peep-show". Mycket konstigt kan jag tycka än i dag.

Jag kommer att fira för fulla muggar idag. Muggarna kommer givetvis att vara fyllda med rosévin, allt annat känns fel. Grattis Olle!