Läste reportaget i DN om Staffan Hellstrand och passade på att lyssna på hans senaste album - "Spökskepp" som kom 2007. Jag hade nästan glömt bort karln. Nu ska han släppa en ny platta vilket jag tycker är trevligt. Jag såg SH! ett antal gånger på Tre Backar just när jag flyttat ner til Stockholm i mitten på 80-talet och de var stora personliga favoriter under den perioden.
Läste också om "Snömannen" som man hittade i en bil utanför Sävar i februari. Ett annorlunda livsöde och kanske inte ett traditionellt sätt att fira jul och nyår på.
Gårdagens program på Svt om Simon & Garfunkel gjorde mig väldigt sugen på att lyssna på herrarna ifråga i allmänhet och albumet "Bridge Over Troubled Water" i synnerhet. Vilka fantastiska harmonier de frambringade tillsammans. Paul Simon var sig lik men jag hade nog inte känt igen Art Garfunkel på gatan.
2 kommentarer:
Musikdokumentärer är nästan alltid intressanta och den om Simon & Garfunkel var inget undantag. Jag tyckte den nutide Paul Simon var misstänkt lik Mel Brooks, medan jag fick Mike Love-vibbar av Art Garfunkel.
Träffsäkert där i dina beskrivningar Mikael! Jag blev lite fundersam hur Art kunde ha en sån ljus sammetslen röst som ung och en sån mörk och skrovlig numera. För mycket av något kanske?!
Skicka en kommentar