Turn off your mind , relax and float down stream

Fredrik Strage skriver en intressant artikel i DN idag som bär rubriken: "Nu är jag redo ge den engelska musikgruppen The Beatles en chans". Fredrik upptäckte Beatles häromveckan när han tittade på tv-serien "Mad men". Fredrik är inte ensam över att ha blivit påverkad av den scenen när "Tomorrow never knows" spelas upp på skivspelaren.

John Lennon under inspelningen av "Tomorrow never knows".

Innan Beatles 1966 släppte albumet Revolver släppte man iväg några låtar i taget till radiostationerna. Den sista låt de valde att låta komma ut i etern var förstås "Tomorrow never knows". En ny milstolpe var skapad och den musikaliska världen var inte sig lik efter det.


Jag kommer at skicka ett sms till en god vän idag och tipsa om Fredriks Strages artikel.

Lyssna på Chemical Brothers - Setting Sun och här och ställ dig frågan, Var har jag hört det här förut?

Idag skulle Povel Ramel ha fyllt 90 år! Denna svenska gigantiska ordekvilibrist! Grattis Povel!

Kollar då och då in i Åke Catos blogg  och lämnar den varje gång med en högre mysfaktor inombords än jag haft tidigare.

Fredagens frukostmusik är spikad

Bandyspecialen är avslutat och vi återgår till det normala här på bloggen.
Jag har redan bestämt vad jag ska spela till frukost imorgon, det blir Ride´s underbara album "Carnival Of Light" från solsommaråret 1994 i allmänhet och låten "Crown of dreation" i synnerhet.
Baklängessolot är den bästa baklängesgitarren jag någonsin hört och Andy Bell kröner det hela med ett fantastiskt orgel och pianospel.

Jag kanske till och med slänger på debutplattan "Nowhere" och blåser ur skallen.
Jag kan tänka mig att den har samma fina funktion som

Chemical Brothers "Dig Your Own Hole" hade när jag valde den som morgonmusik på tunnelbanan på väg till jobbet för tiotalet år sedan (det var faktiskt länge sedan jag lyssnade på den kom jag på nu!).

Tillbaka till Ride och "Carnival Of Light". Visst var det här som Ride nådde sina höjder? Jag hade faktiskt "Going Blank Again" på plats # tre på årslistan 1992 (efter Bats "Fear Of God" och The Barracudas "Wait For Everything") men med facit i handen känns nog "Carnival..." som den vassare.

Nä, nu laddar vi morgondagen istället.