Mössa på

Gainesville igår. Såg Nomads och Nick Lowe där Nomads är som bäst när det gäller 60-tals riff och sämst när det gäller Sator-punk. Bäst var "I´m 5 years ahead of my time".
 Nick Lowe spelade akustiskt. Bra och ofarligt.

Bob Mould är mannen som i mitten befinner sig i silver åldern.

Bloggen har lyssnat på Bob Mould´s nya alster "Silver Age". Ett stycke som tydligt för traditionen vidare från Hüsker Dü och Sugar.

Lördag = migrän.

Musikaliska möten av tredje graden

Mitt största musikaliska möte av tredje graden var när jag träffade Brian Wilson backstage på Annexet 2001. - It´s a pleasure to meet you sir, var den fras jag fick fram när vi skakade hand. Efter det så tog Joe Algeri detta kort. Brian ler vilket han inte gjorde senare på kortet med honom och Joe.

 

Joe hade den goda smaken att välja en cool mönstrad skjorta till konserten och mötet med Brian. Själv tänkte jag mer praktiskt med tanke på kylan utanför och tog helt sonika på mig en munkjacka utanpå den supercoola t-shirten jag troligtvis hade under.

Man skulle kunna tro att jag lyssnade på Brian Wilson eller Beach Boys i morse men så var inte fallet. 

Plasticland från Milwaukee, Wisconsin blev det istället. Psychpop från 80-talets mitt.

En uppfräschning av filmen Hajen är på gång i och med filmbolagets 100-års jubileum. En 3D variant hade varit spännande.

Ikväll blir det Gainsville med bl.a.

 Nomads 

och 

Nick Lowe!

Spotifyreflektioner och födelsedagsfirande

Lyssnade på Spotify igår och har idag följande reflektioner:

Nick Lowe har gjort väldigt mycket bra låtar.

Van Morrison´s "His Band and the Street Choir" från 1970 är en bra platta.

Sveriges motsvarighet till Barry White skulle kunna vara Bengt Magnusson. Lite mjuk musik i bakgrunden och så Bengt´s mörka mumlande vid sidan.

Hur många Barry White låtar börjar egentligen så; först lite musik och sen så kommer Barry in och mumlar några fraser?

Idag fyller Edwin 13! Grattis!!!

Nick Lowe - She Don't Love Nobody

Det var inte svårare än så! Samma artist! Bra även denna.

Nick Lowe - The Rose of England

Håller med Rogga, en mycket bra låt från 1985. Påminner om någon annan låt med nån i samma gäng. Kommer bara inte på vad den heter.

En karriärs höjdpunkt

När lyssnade du på Nick Lowe´s "Labour Of Lust" senast?
Jag gjorde det nyss och blev nästan knockad och febrigt förvånad över hur bra den lät. Kan det här ha varit Nick Lowe´s topp i karriären? "Cruel to be kind" och "American squirm" tar dig till sådana pophöjder att det är en hälsorisk att inte använda syrgas. OK, jag glömde "Skin deep som måste placeras i samma fack. Vem är det som producerar? Lyssna på "Born fighter" och du får en aning. Har du den inte i huvudet så kan jag hjälpa dig genom att säga att det är Dave Edmunds som skött produktionen med betyget väl godkänt. Dave visade redan 1976 att han kunde producera pop plattor. Vilken klassiker producerade han då?

Lucka # 12

"I love the sound of breaking glass" med Nick Lowe var det rätta svaret på gårdagens fråga. Mats B var den enda som kunde detta och belönas med med ett poäng.

Den aktuella ställningen:

Rogga 3 rätt
Mats B 2½ rätt
Göran H 2 rätt
Näsan 1½ rätt
Clas 1 rätt

Dagens lucka.
Varsågod!

Rekord i sikte och en varm powerpopvind från väst

Det var ett tag sedan jag fick bära min röda Modo-tröja. Dalgången dom befinner sig i nu påminner om en gruva i Chile som rasat och stängt in de stackars välbetalda hockeyspelarna. Nä, nu krävs det att de spottar i handskarna och gaskar upp sig. Hur länge får Challe stanna och vem ska i så fall efterträda?
Nu ska vi dock inte måla faan på väggen för Modo kan faktiskt sätta ett elitserierekord; gör de inte mål inom 16 minuter i nästa match så slår de Skellefteås gamla rekord, och det är inget grabbarna ska skämmas över, tvärtom!

Mitt il för powerpopen har gått på sparlåga ett tag och jag tycker  visserligen att Posies nya platta innehåller goda melodier i powerpopens anda men det känns ändå en bit kvar till höjderna de nådde i och med "Frosting On The Beater". Fram till idag har det varit ljumt på pp fronten. Den varma vinden som blåser över bloggredaktionen kommer från väster och framkallas av en herre vid namn Edward O´Connell. Bara det att någon kommer på att göra en pastisch på omslaget på Nick Lowe´s bästa album "Jesus Of Cool" gör att jag hajar till.

Lasse igen

Att döma av föregående inlägg och kommentarer väcker Lasse Berghagen och hans texter mer känslor och tankar än vad Charlie Daniels Band, Nick Lowe, Tim Lee 3, Karl-Heinz Rummenigge och Karl-Heinz Stockhausen gör tillsammans.

Därför känns det extra roligt att Fuzz, Acid & Flowers bloggen kan presentera ytterligare en Lasse Berghagen text. Jennie Jennie denna gång. Varsågod!

Jag vet att du sitter i kväll

På ditt rum med ett brev i din hand

Du vill blunda och drömma

Men kan inte glömma att allt känns så hopplöst ibland

Du spelar en skiva och minns

Några bilden du har i ett skrin

Jag vet att du gråter kanske aldrig förlåter

Att tiden förändrat melodin

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie

Världen väntar på ditt svar

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie

Livet har så mycket kvar att ge dig

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie

Melodin bestämmer du

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie

Lev ditt liv och lev det nu

Du vill vända tillbaka i kväll

Till den värld du levt i förut

Men din dagbok i handen

Är som tecken i sanden

Som havet nästan suddat ut

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie

Världen väntar på ditt svar

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie

Livet har så mycket kvar att ge dig

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie

Melodin bestämmer du

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie

Lev ditt liv och lev det nu

Ikväll börjar Fotbolls EM för Sveriges del. Blogg redaktionen är optimistisk och tippar 1-1.

2 av 6 bär cowboyhatt

Vore jag Lagerbäck så skulle jag lägga stor vikt på vilka låtar som spelas i omklädningsrummet före match. Jag skulle inte satsa på "Music for airports" med Brian Eno. Nä, landslaget behöver något som får igång benen.Mitt val får därför bli Charlie Daniels Band´s "Texas" från 1975. Börjar inte benen att röra sig då finns det inget hopp.


"I love the sound of breaking glass" med Nick Lowe från , just det, 1978, är en underbar luftig poplåt som inte åldrats på 30 år.



Ska jag nämna något nytt också så får det bli Tim Lee 3. "Good2b3" heter det nya albumet och favoriterna får bli "´Til the roof caves in", "Chronic Liar" & "Stop me".