The Brood - Writing On The Wall

The Brood från Stephen Kings hemstat, Maine. 1986

Fyra stycken bilder i dagens inlägg

Ordna itunes spellistor för iphone, ok...

Modo har aldrig förlorat en match när bloggen har publicerat en bild med Näsans fot i en papperskorg.
Vi gör ett nytt försök idag för att kolla om tendensen håller i sig eller son Näsan själv uttryckte det
- Vi tänder laget mot Gnaget.

Stephen Kings nya bok "22/11/63/ har nyligen släppts och jag blir sugen att ta mig an denna tegelsten. Jag kan inte påstå att jag följt Mr Kings bokutgivande de senaste 20 åren men jag har försökt att anstränga mig men utan större framgång. Denna bok som handlar om en man som hittar en tidstunnel i en restaurang som för en tillbaka till 1959, får mig att bli sugen igen. Uppdraget som mannen tar på sig är att förhindra Kennedymordet den 22 november 1963.

Jag såg direkt att det var Sundsvall som resan gick ifrån igår på "På spåret". Väntade dock till 8 poäng innan jag vågade mig på Härnösand.

En värdig avslutning på Skräckveckan

Vad passar bättre att avsluta Skräckveckan än med Ramones - "Pet Sematary" från Stephen King´s film med samma namn. Första gången jag hörde låten var på 55:an på St:Eriksplan. Alla i personalen (tre stycken) stod bakom disken och sjöng med i refrängen. När sedan tunnelbanevagnarna affischerades med en snygg filmaffisch (nedan) i hårdpapp var jag inte sen att plocka med mig en som sedan prydde vardagsrummet i ett halvår. Boken var bra, filmen helt ok men inget slog låten som än idag håller mycket hög klass.

Klicka på bilden och du finner länken till Ramonesvideon.

Under the arc of a weather stain boards,
Ancient goblins, and warlords,
Come out of the ground, not making a sound,
The smell of death is all around,
And the night when the cold wind blows, No one cares, nobody knows.

I don't want to be buried in a Pet Sematary,
I don't want to live my life again.
I don't want to be buried in a Pet Sematary,
I don't want to live my life again.

Follow Victor to the sacred place,
This ain't a dream, I can't escape,
Molars and fangs, the clicking of bones,
Spirits moaning among the tombstones,
And the night, when the moon is bright,
Someone cries, something ain't right.

CHORUS

The moon is full, the air is still,
All of a sudden I feel a chill,
Victor is grinning, flesh rotting away,
Skeletons dancee, I curse this day,
And the night when the wolves cry out,
Listen close and you can hear me shout.

I don't want to be buried in a Pet Sematary,
I don't want to live my life again.
I don't want to be buried in a Pet Sematary,
I don't want to live my life again, oh no, oh no
I don't want to live my life again, oh no, oh oh,
I don't want to live my life again, oh no no no
I don't want to live my life again, oh oh 

One, two, Freddy's coming for you

Vi fortsätter med skräcktemat veckan ut och idag avhandlar jag de två filmerna som jag ser som milstolpar i mitt skräckfilms tittande.

Steven Kings bok "Carrie" läste jag långt senare efter jag sett filmen. Hur boken var minns jag inte men jag minns tydligt filmen. Kan ha varit den första skräckfilm jag såg på bio eventuellt gick den på Centrumbiografen. Att John Travolta var med i filmen var inget jag lade märke till. Nej, det var Sissy Spacek som förstås gjorde det djupaste intrycket som huvudrollsinnehavare och precis som Inger Nilsson aldrig ha kunnat skaka av sig Pippi Långstrump (jag såg förresten Inger i Västermalms gallerian för några veckor sedan och jag var på väg att ropa - Hej Pippi!) manteln har heller aldrig Sissy kunnat lämna Carriefiguren för mig.

Slutscenen där den blodiga armen kommer upp ur graven var första gången jag fick uppleva en riktig klassisk skräckeffekt. Det var just den scenen som gjorde att det dröjde 10 år innan jag såg några fler skräckfilmer på bio.

Den andra filmen som satt en kanske inte så djup men dock fåra är "Terror på Elm Street". Robert Englund innan mest känd som den snälla ödlan i V dök här upp som gubben i lådan. Såg filmen i mitten på 80-talet och blev så skrämd att jag var tvungen att stänga av den. För att kunna somna fick det bli "Tre Amigos" istället. Det kom senare ett antal uppföljare men det var just denna som var riktigt otäck.

Födelsedagskalas i Maine

Stephen King fyller 62 år idag! Bloggen gratulerar.

Ja, vi gratulerar inte bara herr King utan även Larry Hagman (78), Leonard Cohen (75) och Liam Gallagher (37),

Clowner

Ronald McDonald. - Jag är en clown, kom och köp mina hamburgare! Vilken affärs ide´... Rolighetsfaktor: 0

GB gubben. - Vi behöver ha nåt som lockar till oss barn som vill ha glass. Hm... Rolighetsfaktor: 1

Krusty. Känd från Simsons. Rolighetsfaktor: 3

Clownen Manne. Framkallar samma ångest som Staffan Westerberg. Rolighetsfaktor: 0

Bozo. Kan tyvärr inget om denna clown. Ser lite otäck ut. Rolighetsfaktor: ?

Det clownen. Från Stephen Kings bok "Det". Otäck figur. Rolighetsfaktor: 0. Skrämselfaktor: 5