lördag, september 03, 2011
One, two, Freddy's coming for you
Vi fortsätter med skräcktemat veckan ut och idag avhandlar jag de två filmerna som jag ser som milstolpar i mitt skräckfilms tittande.
Steven Kings bok "Carrie" läste jag långt senare efter jag sett filmen. Hur boken var minns jag inte men jag minns tydligt filmen. Kan ha varit den första skräckfilm jag såg på bio eventuellt gick den på Centrumbiografen. Att John Travolta var med i filmen var inget jag lade märke till. Nej, det var Sissy Spacek som förstås gjorde det djupaste intrycket som huvudrollsinnehavare och precis som Inger Nilsson aldrig ha kunnat skaka av sig Pippi Långstrump (jag såg förresten Inger i Västermalms gallerian för några veckor sedan och jag var på väg att ropa - Hej Pippi!) manteln har heller aldrig Sissy kunnat lämna Carriefiguren för mig.
Slutscenen där den blodiga armen kommer upp ur graven var första gången jag fick uppleva en riktig klassisk skräckeffekt. Det var just den scenen som gjorde att det dröjde 10 år innan jag såg några fler skräckfilmer på bio.
Den andra filmen som satt en kanske inte så djup men dock fåra är "Terror på Elm Street". Robert Englund innan mest känd som den snälla ödlan i V dök här upp som gubben i lådan. Såg filmen i mitten på 80-talet och blev så skrämd att jag var tvungen att stänga av den. För att kunna somna fick det bli "Tre Amigos" istället. Det kom senare ett antal uppföljare men det var just denna som var riktigt otäck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
En skräckis jag minns (förutom sommaren 1972) var "Fantomen från Mars" (The Thing from Another World; http://en.wikipedia.org/wiki/The_Thing_from_Another_World).
Den gick på TV i mitten av 70-talet men var så otäck att jag inte vågade titta klart. Det var en utomjording som kraschlandat vid Nordpolen och sen smög runt och skrämdes. Jag slutade titta och övergick till att läsa Jan Lööfs "Felix och det flygande tefatet", som har ett liknande upplägg men mycket snällare utomjording :-)
Det var även en stark upplevelse att se Hitchcocks "Psycho" första gången, trots att jag då var ca 20 år.
/Mikael
Jag läste Stephen King´s "Varsel" (The Shining) i lumpen och var riktigt rädd när jag skulle gå igenom korridoren till toaletten. Det var sent så jag var ensam vaken. Det var inte Felix som räddade mig den gången utan 91:an.
Elm Street såg jag på ett Scandic hotellrum i Uppsala 1986. Var tvungen att stänga av, så jävla äcklig... Fantomen från Mars var riktigt otäck, när dom får monstret att kliva upp på trätrallen i slutet, genom att kasta brandsläckaren, vilken slutscen! Remaken med Kurt Russel "The Thing" var också bra. Minns att jag såg den med Rogga på numera nedlagda Centrumbiografen! Scräck är ett jäkligt bra tema. Tyvärr så finns det inte så mycket Kalla Kårar böcker på fyndet Rick (ej heller lunch...).
Jag ska hålla ögonen öppna när det gäller Kalla Kårar böckena Näsan.
Skicka en kommentar