Tre friska

Rubriken "Vilken femetta" hade jag tänkt att använda idag men DN var före med en liknande och ÖA lär säkert ha döpt om dagens nummer till just "Femettan". Eller ännu troligare är att dagens nummer heter "Peter Forsberg". Första sidan på DN´s sportsida handlar bara om Modo i allmänhet och Foppa och Macke i synnerhet. Jurrasic Modo är överskriften med en bild på en dinosaurier med hockeyhjälm och klubba. När det var lockoutsäsong så kallades Modo för Real Modo. Äntligen har vändningen kommit.

Yo La Tengo konserten igår ger jag 3 av 5. Ena stunden My Bloody Valentine skrän och nästa Beach Boys harmonier. Bra men jag gick inte i taket.

Jon Spencer från Blues Explosion har ett gäng som heter Heavy Trash. Deras platta "Midnight Soul Serenade" är riktigt bra. Åt Cramps hållet. Låt inte namnet Heavy Trash skrämmer er, det är trevligare än det låter.

Dagens Dylan är "Down In The Groove" från 1988

Nu jävlar börjar upphämtningen!

Foppa och "Macke" i Modo resten av säsongen och jag håller med Näsan: Nu jävlar börjar upphämtningen! Redan ikväll blir det tre friska poäng mot Brynäs då Foppa återigen drar på sig Modotröjan. Macke tränar några veckor för att därefter hoppa in. Jag börjar tro på guld.

Bröderna Näslund samlad på en och samma bild.

Ica reklamen blir aldrig lika rolig igen utan Jerry.

Jag har den

Återhämtningen har fungerat väl efter den mycket tunga konsertveckan i början på Oktober. Nu är det dags igen, inte för en konsertvecka utan för några strökonserter. Yo La Tengo på Kägelbanan ikväll. Ser verkligen fram emot att få dessa tre New Jersey bor i aktion. Kommer jag ihåg att ta med kameran ikväll så finns chansen att det bjuds en eller två bilder på bloggen i morgon.

Den 27:e denna månad är det 60-tals klassikerna The Sonics som besöker Stockholm och 3/4 av Ljusne Airport kommer att befinna sig i samma lokal som garagegubbarna.

Grymt!

"While my guitar gently weeps" har jag nämnt tidigare i bloggen, George Harrisons kanske bästa låt. Kolla in här när Tom Petty, Jeff Lynn, Dhani Harrison och Prince gör sin tolkning. Prince´s gitarrsolo är det värsta jag sett i sitt slag. En sån makalös gitarrist! 3:30 in i klippet börjar showen.

Knockad? Knappast!

Dagens Dylan:

"Knocked Out Loaded" (1986).

Neverending story

Den oändliga Dylanresan som aldrig tar slut har nu nått 80-talet. Hans 80-tal plattor har vi talat om på bloggen tidigare, åtminstone hans tre första (21 januari 2009). Har nu gått igenom

"Slow Train Coming" (1979)
"Saved" (1980)
"Shot Of Love" (1981)

"Infidels" (1983)

"Empire Burlesque" (1985)




1978 mötte Dylan Jesus. Dylan befann sig i ett rum som plötsligt befann sig i rörelse och att "det fanns en närvaro i det rummet som inte kan ha varit någonting annat än Jesus". Samma år såg han Dire Straits för första gången och tog hjälp av Mark Knopfler. Resultatet av det hela är "Slow Train Coming"

Av dessa fem plattor är det "Infidels" som fångar det största intresset från min sida. Inblandningen av Mark Knopfler, Sly & Robbie gör det hela till en smakfull gryta.




Nä, nu ska jag ut på en löptur innan "Vem kan slå Filip och Fredrik".

Ha en fortsatt trevlig söndagskväll.

Lika som bär?

Jag håller med om att Dylan ser cool ut på omslaget till "Desire" men det gjorde också John Philips på sin platta från 1970.

P-A Gullö

Jag gjorde en sökning av P-A Gullö på Wikipedia och hittade "bara" detta:
"Per-Anders Gullö, även kallad P-A Gullö, född 1959, är en svensk sportkommentator i de Kinneviksägda TV-kanalerna". Jag minns faktiskt inte om P-A var bra eller inte. Det enda jag minns var hans kolossala fluga som han envisades att bära.

Pojkarna på Manhattan

Paul Myerberg eller Paul Martin heter en singer/songwriter som växte upp på Manhattan under 60-talet och släppte några singlar som finns samlade på albumet som kort och gott heter "Paul Martin". Mycket bra garage/psychedelia.

Dagens Dylan är "Street Legal" från 1978. Skönt sound har han fått till. Snart är 70-talsresan slut och 80-talet tar vid och det är inte lika spännande.

Jag är osäker på vilket kort jag ska satsa på ikväll, "Die Hard 4" eller "Day After Tomorrow"...

Fredagen den 13:e (igen?)

Har jag skrivit om fredagen den 13:e i något tidigare inlägg? Själv har jag ingen aning, det är så mycket som har skrivits genom åren och det är inte lätt att minnas allt. Det är i alla fall så jag reagerar när just detta datum faller samman med denna veckodag. Jag undviker extra noga att lägga nycklar på bord denna dag. Nu är det inte bara idag jag undviker det, jag gör det varje dag. Är väldigt noga med det.

Ikväll ska jag och grabbarna på Max och sedan ska jag titta på Rosanne Cash som är gäst hos Skavlan. Det låter som en ganska ordinär Svensson fredag.

Dagens Dylan blir "Desire" från 1976. Jag ska även ge Chris Hillman "Morning Sky" från 1982 ett öra.

Somebody put Gunnar on a train

Dagens Dylan består utav Blood On The Tracks (1975) och The Basement Tapes (1975).

Har köpt biljetter till Yo La Tengo på Kägelbanan nästa tisdag. Det ska bli spännande.

I morse gick jag upp 05.00. Det var tidigt det.

"Somebody put Gunnar on a train" är månadens låt.

Praktikanter på Melodifestivalen

"- Vad glor ni på, har ni aldrig sett en patikant förut?" Som ett mantra som går på repeat.
Mats Melin heter mannen bakom figuren Jerry, vars favoritfilm är "Die Hard 1" och favoritmusiker Bruce Springsteen.

Årets Melodifestival kommer att presenteras av Dolph Lundgren, Christine Meltzer och Måns Zelmerlöw. Jag hade hellre sett Lars Lagerbäck, Monica Dominique och Dregen som programledare, där Lagerbäck naturligtvis stått för det skojiga i programmet...

Inte zZzpela i landzZzZzlagetzZzZzZ! Oj då!

På vår resa i Dylanland har vi kommit fram till 1973 och soundtracket "Pat Garrett & Billy The Kid" där Kris Kristofferson spelar Billy The Kid och Dylan spelar en mystisk knivkastare vid namn Alias. Albumet innehåller "Knockin´on heaven´s door". 1973 kom även albumet "Dylan" som endast innehåller covers och räknas som en av de svagaste. Tycker dock att han gör en schysst version av "Can't Help Falling in Love".

Planet Waves från 1974 innehåller bl.a "You angel you". Här kan du se en skakig version från 1990.

Resan går vidare...

Vad glor ni på, har ni aldrig sett en praktikant förut?"

Hur har jag kunnat missa dessa lysande reklamsnuttar med praktikanten Jerry? Meningen " Vad glor ni på, har ni aldrig sett en praktikant förut?" har liksom etsat sig fast i huvudet. Från och med nu är det Jerry som är kung. Kolla här.

En ny morgon med svagdricka

New Morning (1970) är Dylan plattan jag är inne på nu. Helt ok platta men dock ingen klassiker.

När drack du svagdricka sist? Såg att de sålde på Hemköp.

Hyvää Suomi

Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll och passande hade DN ett reportage om Hansastudion igår. Rolig läsning.

Johan Esk skriver om att Lagrell ska avgå. Är det inte dags för Bengt-Åke att göra det? 0-7 räcker gott och väl.

Self Portrait är dagens Dylan. Det sägs att han hade tröttnat på berömmelse och ville bort från strålkastarljuset ett tag. Året var 1970.

En röst som låter annorlunda

Har nu rest vidare in i Dylanland och kommit fram till

John Wesley Harding (1967)
Olika versioner av "All along the watchtower" hittar du här: (U2), (Bruce Springsteen), (Bryan Ferry), (XTC). XTC´s version är faktiskt riktigt dålig...

och Nashville Skyline (1969).

Dylans duett med Johnny Cash i låten "Girl from the north country" är magisk (här). Intressant är Dylans röst som knappt går att känna igen. Cash is king!

Nästa Blonde On Blonde

Blonde On Blonde, Dylans mästerverk enligt många och det känns speciellt att få inmundiga sig denna klassiker. Som vinyl lanserades den som ett dubbelalbum vilket direkt gör det hela lite mer intressant. "Just like a woman" (här) och den magnifika "I want you" (här) är albumets klara höjdpunkter. Albumet släpptes 15 maj 1966. Inte fullt tre månader senare släppet The Beatles sitt mästerverk "Revolver". Alla pratar om sommaren - 67 men nog känns sommaren - 66 också ganska rolig musikaliskt.

Resan i Dylanland fortsätter...

Igår stannade bloggen och fördjupade sig i följande album:

Bringing It All Back Home

Highway 61 Revisited

Bägge albumen gjordes 1965 (samma år som bl.a. Beatles - Rubber Soul) och det är här det börjar att hända saker. "Bringing It All Back Home" med "Subterranean homesick blues" (kolla här), "Maggies farm" och Mr Tambourine man" och "Highway 61 Revisted" med "Like a rolling stone" (här) och "Tombstone blues" (som bloggaktuella Dag Vag gjorde en tolkning av kallade för "Snorbloos").

Resan går vidare...

Dagens Dylan

Bob, Kent och Dag

Har börjat med Howard Sounes alldeles lysande Dylan biografi. En biografi skall läsas samtidigt som man går igenom den aktuella artisten/bandet´s skivkatalog. I fallet Dylan får man kämpa då kvantiteten är diger och kvalitén skiftande. I den parallella aktiviteten har jag för närvarande plöjt igenom Bob Dylan (1962)
The Freewheelin´Bob Dylan (1963)
och The Times They Are a-Changin´(1964)

Kent´s nya album som släpps i morgon har titeln "Röd". Den är delvis inspelad i den klassiska Hansastudion i Berlin, där även bloggmaster var för ett år sedan (ja, nu var jag inte i studion men någonstans i närheten). Såg dem på Skavlan och de befinner sig i samma landskap som "Tillbaka Till Samtiden", vilket låter spännande.

Dag Vag spelar på Debaser, Slussen nästa torsdag i samband med ett 30-år jubileum av "Scenbuddism". Silversurfarn är inte med vilket gör det lite mindre intressant. Jag har inte bestämt mig ännu om jag ska gå eller ej.

Stig Vig, mammuthierta
Tage Dirty, stajköj
Beno Zeno, malmbergsjulle
Zilverzurfarn, rymdgurka

Kolla här (oss kallar dom för Lustiga Lakejer...)

Oroligt samtal, tacos och en förhoppningsvis god kalkonschnitzel

Idag fick jag ett oroligt samtal ifrån en herre med en nyinköpt Pink Floyd box. Han undrade oroligt om bloggens existens.

Idag åt jag tacos på jobbet.

I morgon blir det kalkonschnitzel.