Välkommen till en ny arbetsvecka

Welcome to the working week
Oh I know it don´t thrill you, I hope it don´t kill you
Welcome to the working week
You gotta do it til tou´re through it so you better get to it.

Låten som sparkade igång hela Elvis Costello´s karriär, öppningslåten på debutplattan, den ack så viktiga. Låten som måste fånga lyssnarens intresse så pass att han vill höra fortsättningen. Den blott 22-årige (han skulle fylla 23 en dryg månad efter) Declan Patrick McManus klampade in i folks vardagsrum genom radioapparaten på det sätt som vi senare skulle bli vana att Stiff-människor gjorde.

Jag är ingen jätte Costello-fan men de första plattorna "My Aim Is True", "This Years Model" och "Armed Forces" med den gigantiska hiten "Olivers army" är en debutkollektion man inte bara skakar av sig vilket jag inte heller kan göra.

Jag har tidigare nämnt att Costello spelar på Rival för 1245:- i november. Jag har också nämnt att Bob Dylan och Mark Knopfler spelar den 4 november på Globen. Biljetter är nu införskaffade till den senare.

Nu vandrade detta inlägg från Costello till Dylan. Vi återupptar tråden och önskar alla en trevlig måndag.

Konserthöst

Hösten kommer snart att skymtas i horisonten och med den kommer det konserter vilket jag kan säga av erfarenhet. Jag har faktiskt aldrig sett Bob Dylan live och när han nu bestämt sig för att komma till Stockholm med Mark Knopfler så känns det som om jag borde infinna mig. November är månaden och fredagen den 4:e är dagen och datumet..

Två andra herrar i den övre medelåldern som kommer till Stockholm i höst är David Crosby och Graham Nash. Lördagen den 22 oktober är datumet och priset för en biljett är 635:-.

Elvis Costello (ännu en klassiker jag inte sett) spelar solo på Rival söndagen den 13 november. Intressant tyckte jag till jag såg priset för en biljett; 1245:-. Nej käre Elvis, jag kommer ej att se dig denna gång.

När det gäller band som inte kommit in i medelåldern så bör engelska The Horrors nämnas. Tajta scenkostymer och välkammade hår utlovas det och Joy Division, Echo & The Bunnymen och Psychedelic Furs står och lurar i kulisserna. 140:- + förköp kostar det att komma in på Debaser Slussen fredag den 11 november.

Inget bekräftat

Mailade Debaser idag och frågade om Mark Olson skulle spela den 20 oktober. "Inget bekräftat" blev det fylliga svaret jag fick. Jag bugar och tackar för vänligheten och väntar nu med spänning på att de ska få det bekräftat. Jag kan tycka att det är konstigt att de, om någon, inte fått det bekräftat ännu! Det är ju de som är arrangörer!

Vilken dag med förlust i Foppa Tofflan, inget bekräftat, huvudvärk och förkylning...

Min tre i topp lista på personer som bär förnamnet Mark:

1. Mark Olson

2. Mark Knopfler

3. Mark Levengood

Om inte mitt minne svikit mig så har jag för mig att du var med och spelade i Public Vein på något Rockforum, Rogga. Rätta mig om jag har fel.

Jag tackar för mig.

Neverending story

Den oändliga Dylanresan som aldrig tar slut har nu nått 80-talet. Hans 80-tal plattor har vi talat om på bloggen tidigare, åtminstone hans tre första (21 januari 2009). Har nu gått igenom

"Slow Train Coming" (1979)
"Saved" (1980)
"Shot Of Love" (1981)

"Infidels" (1983)

"Empire Burlesque" (1985)




1978 mötte Dylan Jesus. Dylan befann sig i ett rum som plötsligt befann sig i rörelse och att "det fanns en närvaro i det rummet som inte kan ha varit någonting annat än Jesus". Samma år såg han Dire Straits för första gången och tog hjälp av Mark Knopfler. Resultatet av det hela är "Slow Train Coming"

Av dessa fem plattor är det "Infidels" som fångar det största intresset från min sida. Inblandningen av Mark Knopfler, Sly & Robbie gör det hela till en smakfull gryta.




Nä, nu ska jag ut på en löptur innan "Vem kan slå Filip och Fredrik".

Ha en fortsatt trevlig söndagskväll.

Dylans tidiga 80-tal

Efter skriverier på bloggen om Dylan på Letterman show förirrade jag mig in i dennes 80-tal. Hans tre första 80-tals plattor har jag mäktat med och jag får se om jag orkar ta mig vidare fram till slutet med "Oh Mercy". Att hoppa in i Dylans 80-tal känns som att kliva in i ett tält väckelsemöte någonstans i den amerikanska södern (ja, vad vet jag hur det känns?). Efter uteblivna framgångar med "Saved" och "Shot Of Love" släppte han "Infidels". Producentvalet föll på Mark Knopfler efter att Bowie, Costello och Frank Zappa?! varit på tapeten. Inledande "Jokerman" visar tydligt att Dire Straits huvudman haft åsikter. Måste bara länka till "Jokerman" hos Letterman. Här. En annan version på Woodstock 1994 hittar du här.

Infidels sålde guld i USA och Canada.

Har på senare år upptäckt att jag är otroligt höjdrädd. Det var inte like läskigt att klättra upp på taket i förrgår när det var mörkt.

Åt thaimat igår. Var tvungen att handla en egen burk jordnötssås då det inte medföljde någon. Asiatisk mat utan jordnötssås är som att äta pizza utan bröd.

Kanadensiska The Gruesomes var garagelegender på 80-talet. Comeback plattan "Cave-In!" som kom 2000 är riktigt bra.

Lukas Karlssons axelskada ser ut att vara illa. Troligtvis blir det nog inget mer spel i vm för honom. Ikväll mot Kuwait spelar det nog ingen roll men det har nog betydelse för fortsättningen.

Läste att Dalibor Doder´s agent är Spaniens förbundskapten. Snacka om att marknadsföra sig.