Välkommen till en ny arbetsvecka

Welcome to the working week
Oh I know it don´t thrill you, I hope it don´t kill you
Welcome to the working week
You gotta do it til tou´re through it so you better get to it.

Låten som sparkade igång hela Elvis Costello´s karriär, öppningslåten på debutplattan, den ack så viktiga. Låten som måste fånga lyssnarens intresse så pass att han vill höra fortsättningen. Den blott 22-årige (han skulle fylla 23 en dryg månad efter) Declan Patrick McManus klampade in i folks vardagsrum genom radioapparaten på det sätt som vi senare skulle bli vana att Stiff-människor gjorde.

Jag är ingen jätte Costello-fan men de första plattorna "My Aim Is True", "This Years Model" och "Armed Forces" med den gigantiska hiten "Olivers army" är en debutkollektion man inte bara skakar av sig vilket jag inte heller kan göra.

Jag har tidigare nämnt att Costello spelar på Rival för 1245:- i november. Jag har också nämnt att Bob Dylan och Mark Knopfler spelar den 4 november på Globen. Biljetter är nu införskaffade till den senare.

Nu vandrade detta inlägg från Costello till Dylan. Vi återupptar tråden och önskar alla en trevlig måndag.

Konserthöst

Hösten kommer snart att skymtas i horisonten och med den kommer det konserter vilket jag kan säga av erfarenhet. Jag har faktiskt aldrig sett Bob Dylan live och när han nu bestämt sig för att komma till Stockholm med Mark Knopfler så känns det som om jag borde infinna mig. November är månaden och fredagen den 4:e är dagen och datumet..

Två andra herrar i den övre medelåldern som kommer till Stockholm i höst är David Crosby och Graham Nash. Lördagen den 22 oktober är datumet och priset för en biljett är 635:-.

Elvis Costello (ännu en klassiker jag inte sett) spelar solo på Rival söndagen den 13 november. Intressant tyckte jag till jag såg priset för en biljett; 1245:-. Nej käre Elvis, jag kommer ej att se dig denna gång.

När det gäller band som inte kommit in i medelåldern så bör engelska The Horrors nämnas. Tajta scenkostymer och välkammade hår utlovas det och Joy Division, Echo & The Bunnymen och Psychedelic Furs står och lurar i kulisserna. 140:- + förköp kostar det att komma in på Debaser Slussen fredag den 11 november.

Var är Benny?

Hur jag än tittar och letar så ser jag inte en skymt av Benny Andersson. Hittar du honom så får du vara veckans pausfågel på bloggen under kommande veckan. Lycka till.

Från återutgivningar till Troll på fem rader

Hade först tänkt göra ett inlägg om dessa alla återutgivningar, och klaga som den värsta, ja ni vet vem, men det var väl någonstans där som jag kände att jag inte mäktade med det, åtminstone inte i samma klass.

Såg att Morrisseys "Bona Drag" släpps i en liten trevlig "20th Anniversary Edition"? Jo, jag tackar!

Elvis Costello´s katalog har väl gått fyra vändor nu och snart så kommer väl Troll´s album i en ny exklusiv utgåva med extraspår (diverse mixer av Jimmy Dean").

Dylans tidiga 80-tal

Efter skriverier på bloggen om Dylan på Letterman show förirrade jag mig in i dennes 80-tal. Hans tre första 80-tals plattor har jag mäktat med och jag får se om jag orkar ta mig vidare fram till slutet med "Oh Mercy". Att hoppa in i Dylans 80-tal känns som att kliva in i ett tält väckelsemöte någonstans i den amerikanska södern (ja, vad vet jag hur det känns?). Efter uteblivna framgångar med "Saved" och "Shot Of Love" släppte han "Infidels". Producentvalet föll på Mark Knopfler efter att Bowie, Costello och Frank Zappa?! varit på tapeten. Inledande "Jokerman" visar tydligt att Dire Straits huvudman haft åsikter. Måste bara länka till "Jokerman" hos Letterman. Här. En annan version på Woodstock 1994 hittar du här.

Infidels sålde guld i USA och Canada.

Har på senare år upptäckt att jag är otroligt höjdrädd. Det var inte like läskigt att klättra upp på taket i förrgår när det var mörkt.

Åt thaimat igår. Var tvungen att handla en egen burk jordnötssås då det inte medföljde någon. Asiatisk mat utan jordnötssås är som att äta pizza utan bröd.

Kanadensiska The Gruesomes var garagelegender på 80-talet. Comeback plattan "Cave-In!" som kom 2000 är riktigt bra.

Lukas Karlssons axelskada ser ut att vara illa. Troligtvis blir det nog inget mer spel i vm för honom. Ikväll mot Kuwait spelar det nog ingen roll men det har nog betydelse för fortsättningen.

Läste att Dalibor Doder´s agent är Spaniens förbundskapten. Snacka om att marknadsföra sig.

1978

Jag återknyter till The Jam och deras ”All Mod Cons”. Plattans avslutande låt, ”Down in the tubestation at midnight” påminner en hel del om The Clash ”Safe european home”. I båda fallen fadeas (stavas det så?) låtarna upp i slutet och ackordföljden är snarlika. Kanske till och med lika.

Rogga S gjorde ett detektivarbete och fann att ”All mod cons” gavs ut den 3 november och ”Give ém enough rope” en vecka senare. Alltså härmar inte Jam The Clash utan snarare tvärtom. Spekulationer.

Båda skivorna kom 1978 vilket gör att det redan där känns som ett gott pop år. Vilka andra plattor som är värda namnet släpptes detta år?

Costello – This years model
Blondie – Parallel lines

Rolling Stones – Some Girls
Springsteen – The River Ramones – Road to ruin
Kraftwerk – The Man machine
och Fleetwood Mac med mästerverket "Rumours" (det får bli en rumours special framöver).

Har säkert glömt en hel del. Favoriter?

Just a smile

Vad skriva om idag? Jo, det blir några skivor som är värt att kolla upp.

The Last Shadow Puppets låter som ett speedat Walker Brothers.

Elvis Costello And The Imposters. Låter lite mer ruffligare än vanligt.

Pilot´s "Just a smile" är bara bäst.

Denna bloggs kortaste inlägg genom tiderna är ett faktum.