The Easybeats - Friday On My Mind

När vi ändå håller på måste vi bjuda på Australiens 60-tals stoltheter; The Easybeats. "Friday on my mind" gjorde sedan David Bowie en version av på "Pin Ups". Originalet kom 1966 och medlemmarna Harry Wanda och George Young bildade senare Flash And The Pan. Kopplingar finnes även till AC/DC.

Sommarmusik del två

Förvänta dig inga större sensationer när det gäller sommarmusikstips. I dag föll valet på Bowie´s "The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars" från 1972.

The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars (often shortened to Ziggy Stardust) is a 1972 concept album by English rock musician David Bowie, which is loosely based on a story of a rock star named Ziggy Stardust. It peaked at number five in the United Kingdom and number 75 in the United States on the Billboard Music Charts. A concert film of the same name directed by D.A. Pennebaker was released in 1973.

Viktiga handklapp i musikhistorien

Att klappa takten har väl funnits lika länge som det funnits musik. Det är dags för en lista igen. Denna gång listar jag de tre viktigaste handklappen inom den moderna musiken. Varsågod.

# 3. Eddie & The Hot Rods - Do Anything You Wanna Do (1977)
Punkpop när den är som bäst. Handklappen i refrängen är de viktigaste inom denna genre någonsin. Här.

# 2. David Bowie - Space Oddity (1969)
Dessa aviga handklapp mitt i ett stick. Skulle vilja veta hur de kom till egentligen. Här.


# 1. Bryan Ferry - Sign Of The Times (1978)
Lika oväntade som i fallet Space Oddity. Bowie valde att lägga de två klappen i ett stick, Bryan väljer att plocka bort text för att ersätta det med två snärtiga handklapp. En klassiker. Här.

Fredag

Fredag känns betyligt lättare än de två tidigare dagarna då det gäller att hitta låtar. Cure´s "Friday I´m in love" känns nästan för enkelt. men varför krångla till det? Jag tror att jag tar tillfället i akt. Australienska Easybeats "Friday on my mind" är dock lite mer obskyr för den breda massan. Ovan ser du dem iklädda svart kostymer. Sådana var väldigt vanliga i Australien under 60-talet. David Bowie gjorde också en version av den låten och den hittar du här.

Dylans tidiga 80-tal

Efter skriverier på bloggen om Dylan på Letterman show förirrade jag mig in i dennes 80-tal. Hans tre första 80-tals plattor har jag mäktat med och jag får se om jag orkar ta mig vidare fram till slutet med "Oh Mercy". Att hoppa in i Dylans 80-tal känns som att kliva in i ett tält väckelsemöte någonstans i den amerikanska södern (ja, vad vet jag hur det känns?). Efter uteblivna framgångar med "Saved" och "Shot Of Love" släppte han "Infidels". Producentvalet föll på Mark Knopfler efter att Bowie, Costello och Frank Zappa?! varit på tapeten. Inledande "Jokerman" visar tydligt att Dire Straits huvudman haft åsikter. Måste bara länka till "Jokerman" hos Letterman. Här. En annan version på Woodstock 1994 hittar du här.

Infidels sålde guld i USA och Canada.

Har på senare år upptäckt att jag är otroligt höjdrädd. Det var inte like läskigt att klättra upp på taket i förrgår när det var mörkt.

Åt thaimat igår. Var tvungen att handla en egen burk jordnötssås då det inte medföljde någon. Asiatisk mat utan jordnötssås är som att äta pizza utan bröd.

Kanadensiska The Gruesomes var garagelegender på 80-talet. Comeback plattan "Cave-In!" som kom 2000 är riktigt bra.

Lukas Karlssons axelskada ser ut att vara illa. Troligtvis blir det nog inget mer spel i vm för honom. Ikväll mot Kuwait spelar det nog ingen roll men det har nog betydelse för fortsättningen.

Läste att Dalibor Doder´s agent är Spaniens förbundskapten. Snacka om att marknadsföra sig.

På konsert med Sky Saxon

Efter att ha läst Jan Gradvall´s artikel om Berlin och Bowie/Pop så blev man sugen på att få ta del av något musikaliskt. Turen föll på Sky Saxon, frontfigur från 60-tals bandet The Seeds som spelade i fredags på ett ställe vid namn Rose Salon och 50% av Ljusne Airport befann sig i publikhavet.

Vad roligt det ska bli med konsert!

Förband var The Magnificent Brotherhood som spelade tajt och fartig garagerock. Mannen bakom farfisaorgeln var otroligt lik Roland Cedermark. Sky Saxon med band tog plats på scenen och genomförde en helt ok konsert med gamla Seeds klassiker som "Pushin´too hard", "Mr Farmer" och "No Escape". Love´s "Little red book" avhandlades också. Det måste nämnas att Sky ibland var tvungen att sätta sig, jag tror att han blev trött... Notera den vackra Voxguran på ovanstående bild!!!

Freak out!!!

Ramla över tre skivor

Jag ramlade över tre skivor igår.

Den första var Jeremy Gluck, sångaren från de gamla hjältarna The Barracudas. Jag hade stora förhoppningar på "Victims of dreams" som albumet heter. En seg och drömsk trasmatta var det som flöt ut ur högtalarna. Steve Kilbey gör detta bättre.

The Nerves, bandet vars medlemmar sedan gjorde mer eller mindre framgångsrika solokarriärer, var den andra plattan som jag stöp på. Samlingsplattan "One way ticket" innehåller alla hits. "When you find out" är så underbart producerad att ja, jag vet inte vad.

Den tredje och sista plattan var La Düsseldorf´s "Viva" från 1978. Här hittar jag tydliga spår av både David Bowie och Kraftwerk. Det avslutande spåret "Cha cha 2000" som klockar in på dryga 20 minuter är en härlig resa. La Düsseldorf, vilket bra namn! Just ordet Düsseldorf ser bra ut i tryck och smakar gott i munnen, Düsseldorf.

Härligt att även Johan Esk uppmärksammat Wernblom och hans hjälm.

5 plattor och omslag som är lite speciella

Dags för en gästskribent. Näsan, som inte behöver någon presentation, har varit i farten förut här på bloggen. Denna gång väljer han att presentera 5 plattor och omslag som är lite speciella.

Bowies – ”Alladin Sane”
En orakad cool och mystisk Bowie på omslaget, och den legendariska Blixten i ansiktet. Favoritlåtar: ”Panic in Detroit” & ”Drive in Saturday”

Springsteens – “Darkness on the Edge of Town”
En tuff Bruce i skinnjacka, och en frilla som Dan Bäckman 20år senare skulle göra till sin. Favortilåtar: ”Badlands” samt låten Bruce ratade och gav bort till Pattie Smith; ”Because the Night”

Morrisey – ”The Ringleader of the Tormentors”
Grymt klassisk touch på omslaget. Ett melankoliskt musikgeni i sina finaste ”gobortkläder”. Favoritlåt: "You have killed me"

Prince – ”Lovesexy”
Den Magnus Uggla/Jocke Persson korta artisten kör en beprövad nakenchock för att locka lyssnare! Favoritlåt: ”Alphabet St”

Adam & Ants – ”Kings of The Wild Frontiers”
Ett av mina absoluta favoritalbum. Prins Charmig med busigt indianstreck i facet, i flickrummen pojkbandens föregångare. Bandet hette från början ”Bazooka Joe”, också det coolt namn, kanske nåt för Johansson / Näsmarks band? Favoritlåtar: ”Antmusic”, ”Los Rancheros” och ”Dog Eat Dog”

Ärtgrön tröja

Och jag som hade glömt bort att Thin White Rope var så här bra...

"Hur hamnar man då till slut om man fuskar sig fram genom livet? Mmm, kanske i en tv-soffa med en ärtgrön tröja". Ärtgrön tröja?! Underbart!

Idag tror jag det blir vårrullar till lunch.

Bowie´s Berlin-trilogi fortsätter att gå varm, "Low" just nu.

Glöm inte att lägga din röst i "Hårdbrödskampen".

Heroes

Den 14 oktober 1977 släpptes David Bowie "Heroes", den andra plattan i Berlin-trilogin. Dryga halvåret innan hade första delen "Low" släppts och 1 ½ år efter "Heroes" släpptes den sista, "Lodger". Bloggen bjuder er på låten Heroes här och vi kan bara konstatera att det är en ruggigt bra låt.

Glöm inte att rösta i "Hårdbrödskampen"!!!

En kaka i släpvagnen

Oasis nya platta, "Dig out your soul" släpps den 8 oktober och är inspelad i Abbey Road studion. Det ska visst låta mycket Beatles.

Noel Gallagher har sagt en del genom åren: "Om knarkande vore en olympisk gren hade jag tagit hem skitmånga medaljer åt England", "Jag vet att jag har irlänskt blod, för jag vaknar varje dag med baksmälla", "Oasis kommer aldrig att återförenas. Av den enkla anledningen att bandet aldrig kommer att splittras".

Lyssnade på Bowie´s "Starman" till frukosten i morse. Vilken låt!

P4 hade den goda smaken (Stefan Livh) att sända en outgiven Kalle Sändare busringning i söndags. "En kaka i släpvagnen" hette den och höll otroligt hög kvalité. Kalle beskrev ett totalt ljudlöst bordsfyrverkeri som var en ljusstake. Den växte som en blomma och kunde bli två meter hög. Allt detta kunde man se i en vinkelspegel som ställdes på bordet. Världsklass!

Ovanstående Stefan Livh var under 80-talet trummis i Peter Lemarc´s band Box 81.

Har upptäckt mer och mer att jag föredrar kokt skinka framför rökt.