Hjälp, jag blir attackerad av en hund!

I morse plöjde jag igenom Fleetwood Macs "Rumours" från 1977 och "Tusk" från 1979. Nu var det länge sedan jag lyssnade på just "Tusk" och redan vid andra spåret "The Ledge" flinade jag till, någon mer tyspisk Lindsey Buckingham låt får man leta efter. När jag tittade efter så fann jag, inte så förvånande, att mina favoriter från plattan "Not that funny" och titelspåret "Tusk" var skrivet av herr Buckingham.

Det var nu 2 ½ år sedan jag skrev något om Fleetwood Mac så jag kände att det var dags igen.

Kirani James avsutning på 400 meters loppet i Globen var väldigt mäktigt och frågan är om någon kan utmana 19-åringen i London i sommar.

Konsertveckan, etapp 3 - Fleetwood Mac

Då var det alltså dags för den tredje och sista etappen i konsertveckan; Fleetwood Mac.

Kvällen började med en Fleetwood Mac Quiz där Mats B gick ut i ett rasande tempo och tog kommandot direkt, men det gäller ju som bekant att hålla hela vägen. Det gjorde nu inte Mats B utan Mats N smög sakta förbi och höll sig i ledningen hela vägen in i mål. Bloggen önskar Mats B bättre lycka i Hässelbyloppet idag.

Konserten var helt ok, men 2½ timma har till och med Fleetwood Mac svårt att klara.

Kvällens bästa: "Secondhand news" (bilden är skakig men jag kunde tyvärr inte sitta still...)

En dam som satt några bänkrader framför oss envisades att skrika - Stevie Nicks Rocks! ett antal gånger. När ingen annan i publiken följde hennes exempel sade hon halvhögt och halvsurt: - Torrbollar. Vilket härligt bortglömt uttryck. Från och med nu ska jag plocka in den i min vokabulär.

Att Mick Fleetwood får så mycket tid på den stora videoskärmen är lite underligt; han skriver inga låtar, han sjunger inte, det enda han gör är att trumma (vilket han gör med stor förtjänst) och att spärra upp ögonen/grimasera. Jag kan tänka mig att bandmedlemmarnas tid på videoskärmen var ungefär så här:

Lindsey Buckingham 35 %

Stevie Nicks 35%

Mick Fleetwood 25%

John McVie 5 %

John McVie gör inte mycket väsen av sig.

Ladda med kolhydrater

Nu är det bara kolhydratsladdnings som gäller. Tre konserter denna vecka ska avhandlas innan vi skriver söndag och sätter punkt.

Onsdag Handsome Family på Kägelbanan

Torsdag Olle Ljungström på Strand

Lördag Fleetwood Mac på Globen

Glömde att köpa jordgubbsfil igår...:-(

Rosanne Cash´s nya album "The List" ska vara en platta där hon spelar låtar som pappa Johnny skrivit upp på en "100 essential country songs" lista. Handlar det om Johnny Cash och listor så tänder jag genast till. En "The List - volume 2" ska redan vara under planering.

Fleetwood Mats

Ingen har väl kunnat undgå att Michael Jackson har kastat in handduken. Tyvärr så var det väl så att hans "bäst före datum" var passerat sedan länge.

Idag är det 50 år sedan Ingemar Johansson besegrade Floyd Patterson på Yankee Stadium. Samma stadion där George Costanza senare kom att arbeta.

Igår köpte jag biljetter till Fleetwood Mac i oktober. Det blir jag och bröderna Fleetwood Mats som kommer att gå.

Rumours och två-halsade gitarrer

Plockade fram Fleetwwod Mac´s underbara "Rumours" igår. Det var inte originalet utan en "Studio demos" version. Alltid lika roligt att lyssna på de ej riktigt färdiga versionerna, särskild när man vet hur resultatet blev. Det som slog mig mest var att basen på öppningsspåret "Second hand news" var inte alls lika rak som på originalplattan utan mer vandrande. Fattar ej hur du kunnat ta bort den? Lindsey Buckingham är ruggigt bra där. För att inte tala på "Go your own way"! Mick Fleetwoods trumspel är lika enkelt som genialiskt. Stevie Nicks ska vi heller inte glömma, vilken röst! Rumours är en av tidernas fem bästa plattor.

Hittade en sida som ägnar sig åt Buckingham och Nicks och "The Truth Behind the Rumours".

Kolla in den här.

"Go your own way" från en livekonsert 1997. Fortfarande magiskt 20 år senare.

"Sun in the night" med Brand X (också från 1977) passar bra att olja in verandor till. Phil Collins spelar trummor.

Varje gång jag ser en två-halsad gitarr får jag en konstig känsla i kroppen, det känns både härligt och otäckt på samma gång (sa inte Tommy i Pippi Långstrump det?). Idén till att ha en 12-strängad och en 6-strängad gitarr hängande samtidigt runt halsen är genialisk, men är det praktiskt? Är det snyggt? Det är väl där jag ännu inte bestämt mig. John McLaughlin, Mahavishnu Orchestra, den två-halsade gitarrens okrönte konung är det som är på bilden.

Golden League upptakt

Hur jag kunde placera Fleetwood Mac´s klassiker "Rumours" under album som släpptes 1978 vet jag inte. 1977 ska det naturligtvis vara!

Idag är det Golden league upptakt på Berlins Olympiastadion. Johan Wissman springer 400m med Jeremy Wariner några banor utanför. Spännande.

Nu är det dags att Maximilian Hecker släpper ett nytt album!

1978

Jag återknyter till The Jam och deras ”All Mod Cons”. Plattans avslutande låt, ”Down in the tubestation at midnight” påminner en hel del om The Clash ”Safe european home”. I båda fallen fadeas (stavas det så?) låtarna upp i slutet och ackordföljden är snarlika. Kanske till och med lika.

Rogga S gjorde ett detektivarbete och fann att ”All mod cons” gavs ut den 3 november och ”Give ém enough rope” en vecka senare. Alltså härmar inte Jam The Clash utan snarare tvärtom. Spekulationer.

Båda skivorna kom 1978 vilket gör att det redan där känns som ett gott pop år. Vilka andra plattor som är värda namnet släpptes detta år?

Costello – This years model
Blondie – Parallel lines

Rolling Stones – Some Girls
Springsteen – The River Ramones – Road to ruin
Kraftwerk – The Man machine
och Fleetwood Mac med mästerverket "Rumours" (det får bli en rumours special framöver).

Har säkert glömt en hel del. Favoriter?