Visar inlägg med etikett Echo and The Bunnymen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Echo and The Bunnymen. Visa alla inlägg

måndag, juli 25, 2011

Konserthöst

Hösten kommer snart att skymtas i horisonten och med den kommer det konserter vilket jag kan säga av erfarenhet. Jag har faktiskt aldrig sett Bob Dylan live och när han nu bestämt sig för att komma till Stockholm med Mark Knopfler så känns det som om jag borde infinna mig. November är månaden och fredagen den 4:e är dagen och datumet..

Två andra herrar i den övre medelåldern som kommer till Stockholm i höst är David Crosby och Graham Nash. Lördagen den 22 oktober är datumet och priset för en biljett är 635:-.

Elvis Costello (ännu en klassiker jag inte sett) spelar solo på Rival söndagen den 13 november. Intressant tyckte jag till jag såg priset för en biljett; 1245:-. Nej käre Elvis, jag kommer ej att se dig denna gång.

När det gäller band som inte kommit in i medelåldern så bör engelska The Horrors nämnas. Tajta scenkostymer och välkammade hår utlovas det och Joy Division, Echo & The Bunnymen och Psychedelic Furs står och lurar i kulisserna. 140:- + förköp kostar det att komma in på Debaser Slussen fredag den 11 november.

lördag, juli 12, 2008

Samma lika


Ibland händer det att ett album får samma namn som ett redan befintligt album. Här följer två exempel men det finns betydligt fler: Artful Dodgers album från 1976 heter likadant som The Brandos debutplatta från 1987, "Honor Among Thieves". The Jayhawks släppte 2000 ett album vid namn "Smile" vilket är samma titel som Beach Boys (Brian Wilson) hade tänkt som namn på ett album under 60-talet. Skivan släpptes nu inte förrän 2004.





Skrev igår om att jag kom på att jag saknat Echo & The Bunnymen när jag hörde Ian McCullogh. Ett annat 80-tals band som jag kom på att jag saknar är Psychedelic Furs med Richard Butler´s karaktäristiska stämma. 1991 kom "World Outside", deras senaste album.

Idag blir det loppis!

fredag, juli 11, 2008

Semestermusik 5


I lurarna på semestern - Echo & The Bunnymen

När "Evergreen" kom 1997 så var det en efterlängtad comeback. Jag visste inte att jag saknat dom förrän jag hörde Ian McCullogh´s stämma i öppningslåten "Don´t let it get you down". Att sedan omslaget till "Evergreen" påminner om omslaget till debuten "Crocodiles" gjorde inte att de kändes mindre intressant. Sedan har det bara rullat på. Platta efter platta har kommit och jag har aldrig blivit besviken. Senaste studioplattan heter "Siberia" och kom 2005, så det börjar bli dags igen.