Somebody put Gunnar on a train

Dagens Dylan består utav Blood On The Tracks (1975) och The Basement Tapes (1975).

Har köpt biljetter till Yo La Tengo på Kägelbanan nästa tisdag. Det ska bli spännande.

I morse gick jag upp 05.00. Det var tidigt det.

"Somebody put Gunnar on a train" är månadens låt.

Praktikanter på Melodifestivalen

"- Vad glor ni på, har ni aldrig sett en patikant förut?" Som ett mantra som går på repeat.
Mats Melin heter mannen bakom figuren Jerry, vars favoritfilm är "Die Hard 1" och favoritmusiker Bruce Springsteen.

Årets Melodifestival kommer att presenteras av Dolph Lundgren, Christine Meltzer och Måns Zelmerlöw. Jag hade hellre sett Lars Lagerbäck, Monica Dominique och Dregen som programledare, där Lagerbäck naturligtvis stått för det skojiga i programmet...

Inte zZzpela i landzZzZzlagetzZzZzZ! Oj då!

På vår resa i Dylanland har vi kommit fram till 1973 och soundtracket "Pat Garrett & Billy The Kid" där Kris Kristofferson spelar Billy The Kid och Dylan spelar en mystisk knivkastare vid namn Alias. Albumet innehåller "Knockin´on heaven´s door". 1973 kom även albumet "Dylan" som endast innehåller covers och räknas som en av de svagaste. Tycker dock att han gör en schysst version av "Can't Help Falling in Love".

Planet Waves från 1974 innehåller bl.a "You angel you". Här kan du se en skakig version från 1990.

Resan går vidare...

Vad glor ni på, har ni aldrig sett en praktikant förut?"

Hur har jag kunnat missa dessa lysande reklamsnuttar med praktikanten Jerry? Meningen " Vad glor ni på, har ni aldrig sett en praktikant förut?" har liksom etsat sig fast i huvudet. Från och med nu är det Jerry som är kung. Kolla här.

En ny morgon med svagdricka

New Morning (1970) är Dylan plattan jag är inne på nu. Helt ok platta men dock ingen klassiker.

När drack du svagdricka sist? Såg att de sålde på Hemköp.

Hyvää Suomi

Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll och passande hade DN ett reportage om Hansastudion igår. Rolig läsning.

Johan Esk skriver om att Lagrell ska avgå. Är det inte dags för Bengt-Åke att göra det? 0-7 räcker gott och väl.

Self Portrait är dagens Dylan. Det sägs att han hade tröttnat på berömmelse och ville bort från strålkastarljuset ett tag. Året var 1970.

En röst som låter annorlunda

Har nu rest vidare in i Dylanland och kommit fram till

John Wesley Harding (1967)
Olika versioner av "All along the watchtower" hittar du här: (U2), (Bruce Springsteen), (Bryan Ferry), (XTC). XTC´s version är faktiskt riktigt dålig...

och Nashville Skyline (1969).

Dylans duett med Johnny Cash i låten "Girl from the north country" är magisk (här). Intressant är Dylans röst som knappt går att känna igen. Cash is king!

Nästa Blonde On Blonde

Blonde On Blonde, Dylans mästerverk enligt många och det känns speciellt att få inmundiga sig denna klassiker. Som vinyl lanserades den som ett dubbelalbum vilket direkt gör det hela lite mer intressant. "Just like a woman" (här) och den magnifika "I want you" (här) är albumets klara höjdpunkter. Albumet släpptes 15 maj 1966. Inte fullt tre månader senare släppet The Beatles sitt mästerverk "Revolver". Alla pratar om sommaren - 67 men nog känns sommaren - 66 också ganska rolig musikaliskt.

Resan i Dylanland fortsätter...

Igår stannade bloggen och fördjupade sig i följande album:

Bringing It All Back Home

Highway 61 Revisited

Bägge albumen gjordes 1965 (samma år som bl.a. Beatles - Rubber Soul) och det är här det börjar att hända saker. "Bringing It All Back Home" med "Subterranean homesick blues" (kolla här), "Maggies farm" och Mr Tambourine man" och "Highway 61 Revisted" med "Like a rolling stone" (här) och "Tombstone blues" (som bloggaktuella Dag Vag gjorde en tolkning av kallade för "Snorbloos").

Resan går vidare...

Dagens Dylan

Bob, Kent och Dag

Har börjat med Howard Sounes alldeles lysande Dylan biografi. En biografi skall läsas samtidigt som man går igenom den aktuella artisten/bandet´s skivkatalog. I fallet Dylan får man kämpa då kvantiteten är diger och kvalitén skiftande. I den parallella aktiviteten har jag för närvarande plöjt igenom Bob Dylan (1962)
The Freewheelin´Bob Dylan (1963)
och The Times They Are a-Changin´(1964)

Kent´s nya album som släpps i morgon har titeln "Röd". Den är delvis inspelad i den klassiska Hansastudion i Berlin, där även bloggmaster var för ett år sedan (ja, nu var jag inte i studion men någonstans i närheten). Såg dem på Skavlan och de befinner sig i samma landskap som "Tillbaka Till Samtiden", vilket låter spännande.

Dag Vag spelar på Debaser, Slussen nästa torsdag i samband med ett 30-år jubileum av "Scenbuddism". Silversurfarn är inte med vilket gör det lite mindre intressant. Jag har inte bestämt mig ännu om jag ska gå eller ej.

Stig Vig, mammuthierta
Tage Dirty, stajköj
Beno Zeno, malmbergsjulle
Zilverzurfarn, rymdgurka

Kolla här (oss kallar dom för Lustiga Lakejer...)

Oroligt samtal, tacos och en förhoppningsvis god kalkonschnitzel

Idag fick jag ett oroligt samtal ifrån en herre med en nyinköpt Pink Floyd box. Han undrade oroligt om bloggens existens.

Idag åt jag tacos på jobbet.

I morgon blir det kalkonschnitzel.

Happy Halloween

Inför kvällens stundande amerikanska halloween begivenheter listar jag fem låtar som passar i ämnet. Varsågod.

Klicka på respektive artists namn.

1. Roky Erickson - I walked with a zombie

2. The Cramps - Zombie Dance

3. The Chesterfield Kings - Running through my nightmare

4. The Fuzztones - I´m the wolfman

5. Green Fuzz - Going to the graveyard

Hammond orgel

Ett musikaliskt monster med en ljudmatta som bomull för öronen. Vad hade Emerson, Lake & Palmer, Merit Hemmingsson, Bo Hansson, Billy Preston, Booker T & The MG´s varit utan denna ljudbulldozer?

En apa som liknar dig

Bloggen vaknar till och stiger upp ur sängen.

De senaste dagarna har jag lyssnat mycket på Olle Ljungström´s "En apa som liknar dig", ett bra försök att få fram en mer possitiv bild av Olle än den jag fick på Strand för nån vecka sedan. Lyssna här.

Idag passar uttrycket "Och solen slrittar fram" mycket väl.

Felix Herngren har tagit över programledarrollen i programmet "Vem kan slå Fredrik och Filip". Snälla Ingvar Oldsberg kom tillbaka!

Förresten, kan det vara så svårt att slå dessa herrar? Jag är benägen att säga att jag skulle göra det och ganska enkelt också.

Bloggen går och lägger sig igen och eventuellt kliver jag upp i morgon igen.

Gonatt!

Nu går bloggen och lägger sig. Får se när den stiger upp igen.

Vad trött jag blir...

ZzZzZzZzZzZz.....

The Dentist Studios

Arbetet i The Dentist Studios fortlöper bra. En ny låt såg dagens ljus i går.

Gång på gång

Lasse Anrell snodde bloggens "lika som bär", den med Farbror Fredriksson och Kjell Stensson, till gårdagens Aftonbladet. Han använde t.o.m. likadana bilder. Ryktena säger att Plura´s polare ligger bakom.

Mick Fleetwwod har en stor, Morrissey´s trummis hade en större. Vi pratar förstås gong-gong.

Nu var det inte gong-gong det skulle handla om utan om att Morrissey kollapsade och fördes till sjukhus med andningsbesvär under en konsert i Swindon. Jag tror att han druckit för många Mariestadare.

Swindongänget är ett bra namn på ett band eller på ett korplag. Eller varför inte ett quizlag?

När är nästa quiz?

Två gamla rävar hmm

Dags att ställa om klockan till vintertid igen. Det börjas nu...

Dagens musikaliska intryck kommer Grant Hart och Nisse Hellberg att stå för.

Den gamle Hüsker Dü trummisen gör mig aldrig besviken och hans känsla för pop och skrammel kan man bara buga sig för. "Hot Wax" skramlar till ordentligt ibland.

Nisse, den gamle pålitlige räven, levererar i och med "En Modern Man" en lättlyssnad och trevlig countryplatta.

En kassörska på Hemköp envisas hela tiden med att avsluta med ett hmm; - Det blir 122,50:- hmm. En annan kassörska avslutar alltid med att säga; - Bra sååå? Det där så:et avslutas med ett långt å som går upp i tonläge på slutet. Hemköp är min favoritaffär. Synd bara att de slutat med Hemköps dillkaviar. Jag är numera tvungen att köpa Kalles dillkaviar. Inte alls lika god.

Who am I here

Gammalt blir som nytt. Kul att se att Stepfather är tillbaka på bioduken igen 2009. Jag var en stor fan av originalversionen som kom 1987. Har googlat och funnit att det kom både en tvåa och trea, vilket inte gör mig så förvånad. Terry O'Quinn gjorde en mycket brilliant och skrämmande roll 1987 och hade tydligen även huvudrollen 1989. I trean 1992 hade Terry lagt styvfar rollen på hyllan vilket får förmodas varit ganska klokt gjort.