Fredagskul med Leif

Camper Van Beethoven. Inte helt olikt Go-Betweens i vissa stunder och tidigare nämnda David Lowery låter inte så långt ifrån Robert Forster. På albumen "Our Beloved Revolutionary Sweetheart" (1988) och "Key Lemon Pie" (1989) när de magiska höjder. Lyssna på "One of this day", "Jack Ruby" och "Sweethearts". Jajamän, finns på Spotify.

Bandade "Pluras kök" och såg det igår. Leif GW Persson är fruktansvärt rolig i sin vimsiga uppsyn. Hans kommentar att gitarriff inte var något utan att de hellre skulle ha en tävling i "Mördare jag mött" är av högsta klass. Leif skulle med lätthet kunna uppträda på Norra Brunn och göra succé.

Halleluja moments

Veckans två halleluja moments:

Nu minns jag varför jag var såld på Go-Betweens "16 Lovers Lane". Robert Forsters första platta på länge påminner mig om att hans röst och vemodiga sånger passar väldigt bra ihop.

Elliott Murphy är tillbaka och låter lika bra som på 70-talet. Visserligen har han inte varit borta så länge men det var en bra mening att inleda med. Bra singer/songwriter pop.

För övrigt är Hemköps mildrökta dillkaviar en höjdare.