Plockade fram Fleetwwod Mac´s underbara "Rumours" igår. Det var inte originalet utan en "Studio demos" version. Alltid lika roligt att lyssna på de ej riktigt färdiga versionerna, särskild när man vet hur resultatet blev. Det som slog mig mest var att basen på öppningsspåret "Second hand news" var inte alls lika rak som på originalplattan utan mer vandrande. Fattar ej hur du kunnat ta bort den? Lindsey Buckingham är ruggigt bra där. För att inte tala på "Go your own way"! Mick Fleetwoods trumspel är lika enkelt som genialiskt. Stevie Nicks ska vi heller inte glömma, vilken röst! Rumours är en av tidernas fem bästa plattor.
Hittade en sida som ägnar sig åt Buckingham och Nicks och "The Truth Behind the Rumours".
Kolla in den här.
"Go your own way" från en livekonsert 1997. Fortfarande magiskt 20 år senare.
"Sun in the night" med Brand X (också från 1977) passar bra att olja in verandor till. Phil Collins spelar trummor.

Varje gång jag ser en två-halsad gitarr får jag en konstig känsla i kroppen, det känns både härligt och otäckt på samma gång (sa inte Tommy i Pippi Långstrump det?). Idén till att ha en 12-strängad och en 6-strängad gitarr hängande samtidigt runt halsen är genialisk, men är det praktiskt? Är det snyggt? Det är väl där jag ännu inte bestämt mig. John McLaughlin, Mahavishnu Orchestra, den två-halsade gitarrens okrönte konung är det som är på bilden.




På Youtube finns det många klassiker från Måndagsbörsen. Susanne Olssons intervju med Paul Weller är en sådan, när hon säger att Jam på svenska är sylt och undrar om det är därifrån de tagit sitt namn. Jag minns att jag tyckte att Jonas Hallberg var jätterolig som programledare men så här nästan 30 år senare så upplevs han bara tröttsamt flamsig.

Kvällens Golden League i Frankrike blir sevärd. En av mina favoriter är kenyanskan Pamela Jelimo. Hennes 800-meters lopp brukar vara nåt utöver det vanliga.
Illwind´s 7 minuter och 46 sekunders alster "People of the night" får vara dagens bästa. Det drygt fem minuter långa, psychedeliska gitarrsolot, ska idag hjälpa oss att locka fram solen. Såsom Tintin kunde locka fram en solförmörkelse i "Solens Tempel" så ska även jag försöka locka fram denna värmekälla.



Som 38-åring tog Ragnar det första guldet i München OS 1972. Därefter blev det silver 1984 och Seoul 1988 och ett avslutande brons i Barcelona 1992, allt i kategorin fripistol. Skanåker avslutade sitt OS deltagande i Atlanta 1996. Har det gått alltså 12 år sedan Ragnar sist var med i OS? Vad är ett OS utan Ragnar? Det skulle kännas naturligt om han plötsligt stod där på skjutbanan i Peking, 74 år.
I min jakt på country/pop band från 60-70-talet har jag stött på Hearts And Flowers. Bandet gjorde 2 stycken utmärkta album, "Now is the time for hearts and flowers" - 67 och "Of horses, kids, and forgotten woman" - 68. Denna samling innehåller bl.a. en outgiven version av Fred Neil´s "Everybody´s talking" med ett fett sitarsolo! Underbart!
Dagens andra framlyft blir bandet Help Yourself. Denna samling innehåller också två mycket utsökta album, "Help yourself" - 71 och "Beware of the shadow" - 72. En blandning av country och west coast passar bäst. Inledande "I must see Jesus for myself" har ett härligt gospelsväng.







Att sedan omslaget till "Evergreen" påminner om omslaget till debuten "Crocodiles" gjorde inte att de kändes mindre intressant.
Sedan har det bara rullat på. Platta efter platta har kommit och jag har aldrig blivit besviken. Senaste studioplattan heter "Siberia" och kom 2005, så det börjar bli dags igen.








Det slog mig att Burken påminner en hel del om Skurt!



