Ensam bor han i huset vid havet. Joar "Red" Cirroan, berömd fotograf. Han har fyllt sextio, hans arbete är avslutat, han har fått sin första pensionsutbetalning. På helgerna besöker honom den loja Anne, så behaglig att vara med att han stundtals tror att tvåsamheten vore det rätta.
Vad ska han göra med de kommande tjugo åren, den sista akten? Kan han bara fortsätta som förut? Som om det bara är något man betar av. Livet. Eller kan man stanna upp, samla sina erfarenheter, ta det som är värt nåt, göra om, börja nytt, forma ut?
Varför skulle just han leva sitt liv så djävla upproriskt? Mot allt. Till och med sej själv. Inte alls som brodern Niclas med firma, fin fru, villa med den rätta utsikten, två barn, två bilar, båten, hunden, solsemestrarna …
Han borde ha sagt nej då man ringde honom från New York och ville ha en retrospektiv bok, en soffbok, men förskottet var så smickrande tilltaget. Nu måste han sammanställa materialet från sitt liv, från allt det som gjorts i det förgångna. Bilderna, kamerorna, kvinnorna, skandalerna. Och katastroferna - även den sista.
Ulf Lundells nya roman Allt är i rörelse utspelas från sensommaren 2010 och fram till våren 2011. Storslaget och tjyvnypande, sorgligt och humoristiskt, personligt och allmänmänskligt kommenteras och analyseras livet, åldrandet och vår samtid.
2 kommentarer:
Han borde utgå lite mer från sitt eget liv - gräva där han står, så att säga - än att hitta på dessa fiktiva fantasihistorier långt ifrån sin egen verklighet gång på gång. Det vore intressant. Men Uffe är ändå Uffe, som jag brukar säga.
Som du brukar säga: - Fiktion är som verkliga livet!
Skicka en kommentar