OS-silver

Sara Algotsson Ostholt heter sveriges första medaljör i detta OS. En silvermedalj är bärgad och grenen var banhoppning. Hur många fler banhoppare kan ni namnet på?

"Slip inside this house" med The 13th Floor Elevators är en jäkligt bra låt.

Ett låtsasband och ett riktigt som kretsar kring 1967

Den amerikanska alltiallot Andrew Gold spelade 1997 med bl.a. hjälp från 10cc medlemen Graham Gouldman in albumet "Greetings From The Planet Love". Projektet blev ett "låtsasband" i stil med XTC´s - The Dukes Of Stratosphear som fick namnet The Fraternal Order Of The All. Bland kraftiga Beatles, Byrds och Beach Boys influenser finner vi denna pärla som är en fin pastisch av Beatles "Tomorrow Never Knows". I bookleten går det att läsa att plattan spelades in i Kaleidoscope Studios August 2 1967 - August 2 1968.

Till frukosten i morse spelades 13th Floor Elevators - The Psychedelic Sounds Of...

Triangelmusik

Beau Brummels "Triangle" från 1967 är underbar folkrockspsychedelia som serveras av sångaren Sal Valentino på ett varsamt sätt som ger dig en mycket behaglig själslig massage. Albumet har funnits i mina ägor i dryga 20 år och har alltid gett samma resultat. Priset jag betalade för denna japanpressade CD är det högsta jag betalt för en enkel CD.

OS har knappt börjat och på något sätt känns det som om Sverige och OS inte passar ihop. Finns det hedersamma fjärdeplatser? Varför är det just en svensk som får punktering? Frågorna hopas.

Stressfaktorer

Cykel, handboll och bordtennis samtidigt...

Så ska en OS-invigning tas

Nickade till under OS-invigningen och missade bl.a. Tysklands inmarsch. Nu finns det ju mängder med bildmaterial på just tyskar som marscherar om man nu vill se det... Vad kan sägas om invigningen annars? Jo, att James Bond och 86-åriga Elizabeth II var ett schysst team och att Drottningen ställde upp på det hela var imponerande.

Rowan Atkinson, Haile Gebrselassie och Muhammad Ali var andra personer som gjorde sitt till att helheten blev så lyckad.

40% av personerna på bilden hade framträdande roller i London igår.

Jag hade väntat mig mer av Sir Paul McCartneys framträdande, det var långt ifrån det där magiska jag hade väntat mig. Då tycker jag att det var mer magiskt med Mike Oldfields "Tubular Bells" stycke.

Jag blev sugen på att plocka fram några Vangelis-album...

Ikväll smäller det!

Lolas debutalbum "Ballerina Breakout" släpps för tredje gången sedan 1999. Denna gång med extra extraspår. Ett måste i varje skivhylla eller iphone. Allt detta ståhej kring utgivningen gjorde att jag hade Lolas i högtalarna när jag oljade in verandan.

Likaså blev det Jeremy´s popklassiker "Pop Heaven" från 1998. Fina grejer!

Ja, Dylan´s "Blood On The Tracks" har ett fantastiskt sound!

OS-invigning ikväll och då återstår det att se om det blir McCartney själv eller om Ringo sitter bakom trummorna. Ryktena säger att Macca spelar i slutet på programmet och att det kan vara "Hey Jude" som han ska framföra. Vid soundchecken igår hördes "She loves you"!

Simmarkungen från München OS 1972 om sin mustasch:
– En tränare på college påstod att jag inte kunde anlägga en mustasch och jag ville visa att han hade fel. Det tog fyra månader och den såg cool ut. Året därpå hade samtliga ryska simmare mustasch.

Sentorsdagskvällspop del 1

Torsdagskvällen avslutas med två nya poppärlor från landet i öster. Hot Freak Nation - Never Coming Home från albumet "Lifetime To Lifetime". Vad vet jag om Hot Freak Nation? Jo, att trummisen Greg Roberson spelat med Reigning Sound och Arthur Lee´s Love! En blandning av Big Star och Posies utlovas!

Sentorsdagskvällspop del 2

The Resonars - Tomorrow Gears från deras nya platta "Crummy Desert Sound"

George frontar

Hittar en massa roliga listor som tidningen Rolling Stone har satt ihop. En lista är tillängnad Beatles 100 bästa låtar. 10 i topp listan är enligt följande:

1. A day in the life
2. I want to hold your hand
3. Strawberry fields forever
4. Yesterday
5. In my life
6. Something
7. Hey Jude
8. Let it be
9. Come together
10. While my guitar gently weeps

Noterbart är att bland de 10 bästa låtarna finns ingen låt från Revolver och tre är singlar.

OS tjuvstartade igår och i morgon är det invigning. Nu börjar det roliga...

Snart är det OS

God smak visades igår när det sjöngs den gamla "Då tar vi tagelskjortan på" med det gamla goda Casinogänget på "Allsång på Skansen". Originalet är förstås i en klass för sig så därför plockar vi fram den i solskenet.

André Pops är värd för OS i SVT vilket är ett bevis för att det kommer att bli kvalité under några veckor framöver. Hans egna text till "Stockholm i mitt hjärta" var briljant. Avslutningen med "en blandning av sött och salt" blev i Pops version "en blandning av Bolt och ballt".

Har med stor glädje följt SvtsOS-krönikor med glädje. Första programmet avhandlade OS i Söul 1988. Jag hade gärna sett redan från 1972 och framåt. Bland många fantastiska prestationer från 1988 och framåt så var det J-O Waldners framfart, speciellt 2004 som gav de största rysningarna.

Och hur blir det i år, kommer 46-årige Saints-Jörgen till start?

Dessa tjänsteresor...

Dags för en tjänsteresa igen.

Kopian

Kopian men långt ifrån sämre än originalet. Efter att ha hört denna på radio någon gång under våren 1988 så var jag bara tvungen att bege mig till skivaffären för att inhandla vinyl 7:an. Det dröjde dock flera år innan jag hörde originalet (som kan både beskådas och avlyssnas i inlägget här under), och båda har sin charm.

Liksom Ramones kom Run DMC från Queens, NY vilket gör att ett besök till den delen av staden kanske är värt ett besök.

Originalet

The Monkees var förlagan till det som senare bli en av Run DMC största hitar.
Vad som kan tilläggas här är naturligtvis Davy Jones 6 marraccas, stora som meloner alla 6.

Fredrik visar vägen

Tre intressanta album presenterade Fredrik Strage på TV 4´s Nyhetsmorgon i morse.

Peaking Lights - Lucifer
Duon som ser ut som en didgeridoospelande haschtomte och en keramiker. Vad det handlar om är psykedelia från ett äkta par boende i Wisconsin.

Christian Gabel - Krater
Trummis i Bob Hund och elektronmusikfan. Som att bli flyttad in i filmen "Flykten från New York".

Anna von Hausswolff - Ceremony 
Tungt mässande på kyrkorgel kan inte vara något annat än ljuvligt.

Kalifornisk sommar

Hoppsan! Ett blixtnedslag på bloggredaktionen precis innan Allsång på Skansen, Ruby Free från Kalifornien dunsar ner på skrivbordet. Rick Hromadka som vanligtvis spelar i Maple Mars (och tidigare i Double Naught Spies) har ett band med sin fru som de kallar för Ruby Free. Luftigt, vacker och poppigt.

Rick Hromadka och Lisa Cavaliere.

Med på debutplattan finns en gammal Double Naught Spies favorit, "Sonny &  Cher" och bara det gör det hela intressant.

Fyra veck i pannan

 

Har på mycket kort tid avverkat Woody Allen´s filmer 

* Play it again, Sam - 1971

* Annie Hall - 1977 

* Manhattan - 1979

Högsta betyg i samtliga fall. Diane Keaton måste förstås nämnas i sammanhanget, fantastisk! 

Ikväll blir det Love and death - 1975. 

Dagens musikaliska resa innehåller

Beaver Nelson´s nya album "Macro/Micro" och

Paul Messis "The Problem With Me" från förra året.

Olivia Tremor Control

Olivia Tremor Control´s album "Black Foliage" fick fritt spelrum i fritt spelrum i morse och likt en pilfink instängd i en allt för liten bur studsade ljuden längs väggarna. Det har nämnts förut på bloggen men det är värt att nämna det igen, OTC var en del av musikkollektivet Elephant 6 där diverse likasinnade band huserade vilt och utan styrning.

Mellan åren 1992-2000 han bandet med att släppa fyra stycken album med de besynnerliga titlarna:
* Music from the Unrealized Film Script: Dusk at Cubist Castle
* Explanation II: Instrumental Themes and Dream Sequences
* The Late Music (under namnet Black Swan Network)
* Black Foliage: Animation Music Volume One

Medlemmar har under dessa år varit hyfsat konstant:

• 1992 to Present - Bill Doss; guitar, cornet, percussion, songwriting, vocals
• 1992 to Present - Will Cullen Hart; guitar, vocals, songwriting
• 1995 to Present - Eric Harris; drums, theremin, guitar
• 1995 to Present - John Fernandes; bass guitar, violin, saxophone, clarinet
• 1996 to Present - Peter Erchick; keyboards, bass, vocals
• 1992 to 1995 - Jeff Mangum; drums, guitar, vocals
• 2010 to Present - Derek Almstead; drums, guitar, bass

Det bör nämnas att spridningar och förgreningar föerkommer förstås med namn som The Sunshine Fix, Circulatory System, The Music Tapes och Elf Power för att nämna några.

Jag hade faktiskt nöjet att se bandet på Lida och Lollipofestivalen 1999. Oförutsägbart och mycket udda.

Garageklassiker

Bara sådär bjuder bloggen på 10 stycken garageklassiker! Hur avsutar man en vecka på ett bättre sätt? Och titta bara på bilden här ovan! Ett par riktiga klassika garage! Jag är så glad att jag kan erbjuda detta.

Reigning Sound - Lying Girl

The Fuzztones - In heat

The Cynics - Hand In Hand

The Dolly Rocker Movement - Our Brave New World

The Optic Nerve - Ain't that a man

The Green Telescope - Thinkin' About Today

The Stems - Make You Mine

The Morlocks - Dirty Red

The Cryptics - You're Evil

The Backdoor Men - Out Of My Mind

15 år senare...

Fick den goda nyheten genom Dennis Dalcin att The Lears kommer att släppa en uppföljare 15 år efter debuten "The Story So Far...". Troligtvis kommer det att ske någon gång under året.

Tillbaka efter tjänsteresa

Tjänsteresan till Alingsås är avklarad där huvudsyftet var att lära ortsborna att stava Västkust med ä och inte med e. Jag kommer att, precis som Alexander i "Kniven på strupen", att återvända om en månad för att se att allt har gått som det ska.

Vad annars hade Alingsås att bjuda på? Jo, en Thai Take Away.

Därmed var allt sagt om Alingsås.

Tjänsteresa

Bloggen kommer ligga nere några dagar då bloggredaktionen åker på tjänsteresa till Alingsås.

Vi återkommer i slutet på veckan.

Skyttis runt 1973

Som en blixt från en klar himmel så slogs jag bara helt plötsligt av tanken att jag har träffat en världsrekordhållare i höjdhopp. Det måste ha varit 1973 eller något sådant, platsen var Skyttis i Ö-vik och redan på långt håll så syntes det att det var något stort på gång när ribban var uppe på toppen av höjdhoppställningen. Från tennisbanan nedanför där jag befann mig såg jag en lång och gänglig figur hoppa över denna ribba som måste ha varit en bra bit över 2-meter. Vad som sedan hände eller vad jag gjorde minns jag inte till 100%. Jag gick i alla fall upp till höjdhoppsmattan och stod säkert med stora ögon och tittade, glodde skulle man nog kunna säga. Att det var den amerikanska bronsmedaljören från München OS året innan jag beskådade fattade jag inte just då. Inte heller förstod jag där och då att detta var mannen som hade hoppat högre än någon annan människa på jorden in den stunden.

När jag sedan läste i ÖA att Dwight Stones skulle ha en uppvisning på Skyttis så lade jag ihop ett och ett. Någon autograf tog jag aldrig vilket jag i denna stund kan tycka var konstigt.

Vad Dwight Stones gjorde just i Ö-vik den sommaren vet jag inte.

Apropå autograf så tog jag autograf av Vaclav Nedomansky, Ronnie Pettersson, Malta (Clabbe och Göran Fristorp) och Staffan Scheja vid senare tillfällen istället.

 Just i ingången till upploppet på 400-metersbanan var höjdhoppet beläget under 70-talet och det var just där som den dubble OS-bronsmedaljören befann sig någon gång under sommarhalvåret 1973.

Mannen från förra torsdagen

R Stevie Moore, mannen som besökte Debaser, Slussen förra torsdagen här med en låt från 1983 - "There is no god in America".

...the definitive authorised story of the album

Lånade hem en dvd igår -  Tom Petty & The Heartbreakers - Damn The Torpedoes "...the definitive authorised story of the album". Förutom att det är ett makalöst bra album (vilket jag redan visste) fick jag veta att:

* Mike Campbell köpte sin 12-strängade Rickenbacker (som Tom har på omslaget) av en kille från Anaheim för $150.

* B.J. Wilson (Procul Harum) 

och Phil Seymour (Dwight Twilley Band) provspelade för The Heartbreakers till denna skiva men

Stan Lynch var den som passade bäst för uppdraget.

Country genom ett kaleidoskop

Beachwood Sparks nya album "The Tarnished Gold" är ett riktigt trevligt stycke popcountry. Perfekt musik att kombinera med en god grillstund. När den engelska tidningen The Daily Telegraph hade en artikel om psykedelisk underground musik beskrevs bandet som "Country through a kaleidoscope". En beskrivning jag både gillar och medhåller vid. Jag kommer nu att bege mig in i ett djupt Beachwood Sparks tillstånd under de kommande dagarna.

Hamnade framför Gudfadern igår och blev naturligtvis sittandes ganska långt in i filmen. Detta fantastiska mästerverk. Det får bli att boxen plockas fram och att del II beskådas snarast.

Efter att ha sett Woody Allen Dokumentären förra veckan så passar det ju bra att TV4 Film visar "Harry bit för bit" från 1997 ikväll. Eller "Deconstructing Harry" som det heter på originalspråket.

Bortglömda löpare 3

Miruts Yifter heter denna etiopiske löpare jag helt hade glömt bort. Mirtus tog brons på på 10 000 meter 1972 i München vid en ålder av 34 år. Åtta år senare i Moskva stod han på sin topp när han tog den klassiska dubbeln på 5000 och 10 000 meter. Att göra det vid 42 års ålder ger hopp för ens egna framtida sportsliga framgångar. Miruts kallades för Yifter The Shifter, varför har jag ingen aning om. Jag tror dock att det kan ha någonting med hans efternamn att göra.

Bortglömda löpare 2

Jaha, vem är nu detta? Jo det är Dieter Bauman från Tyskland (eller Västtyskland som det hette då det begav sig). Herr Bauman är faktiskt den förste Dieter som nämnts på bloggen! Grattis Dieter!
Anledningen till att han nämns i denna löparserie är att han har en alldeles lysande meritlista, eller vad sägs om ett guld 1992 i Barcelona och ett silver 1988 i Seoul på sträckan 5000 meter. Därtill kan läggas flertalet medaljer i EM både ute som inomhus. Det senaste var 2002 då den gode Dieter tog silver på 10 000 meter.

Bortglömda löpare 1

Med anledning av den stundande sommarolympiaden i London ägnar bloggen tid till att lyfta fram bortglömda löpare som genom heroiska insatser hamnat i historieböckerna men på ett eller annat sätt fallit ur Bloggmasters minne.

Guldmedaljör på 5000 meter 1968.

Den förste som vi väljer att plocka fram i rampljuset är den tunisiske 5000 och 10 000 meters löparen Mohammed Gammoudi som lyckades att ta medaljer tre OS i rad:
1964 - silver 10 000
1968 - guld 5000 och brons 10 000
1972 - silver 5000

Samma guldmedalj som ovan, här i ett annat utförande.

Förutom sina OS-medaljer är Gammoudi känd för att det var han som krockade med Lasse Virén i 10 000 meters finalen så att båda föll. Virén reste sig upp och vann loppet, Gammoudi reste sig och bröt.