onsdag, juli 22, 2009

I rymden kan ingen höra dig gråta


Diskussionerna gick bland kulisserna igår angående 40-års jubileet och månlandningarna. Det pratades inte om hur det gick till tekniskt eller hur gravitationen påverkade austronaterna, nej det pratades mer om vilka låtar som skulle kunna passa för ett rymdäventyr i allmänhet och ett besök på månen i synnerhet. Det tjatades om Walking on the moon - Police, Starman - David Bowie, Månen - Reeperbahn, Whole of the moon - The Waterboys, Harvest moon - Neil Young,
Mr Spaceman - The Byrds, ja, till och med Moonlight shadow med Mike Oldfield nämndes och det var väl där någonstans jag drog i nödbromsen och bromsade in det tunga ekipaget.
Jag tittar på detta tills jag kommer på nåt bättre.

6 kommentarer:

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=VOfPnKkS4PM&NR=1

Jolly Bob sa...

Oh, man has invented his doom
First step was touching the moon.

Clas sa...

Varför detta plötsliga intresse för månen?

Näsan sa...

"-Näsan du hade rätt om månen." Uttalas med släpig Pennti röst...
Annars har jag alltid tyckt (efter "En Amerikansk Varulv i London") att "Blue Moon" är bästa månlåten

Rick sa...

Jag har absolut inget intresse för månen.

"Släpig Pentti röst"...

Rogga S sa...

Minns att jag hade ett par mycket sköna moonboots med vita, blå och röda ränder.