fredag, augusti 12, 2011

Ett halvt sekel

Jag skrev om honom tidigare i veckan men det är nu det ska slås på dom stora trummorna och blåsas i dom största trumpeterna; Olle Ljungström fyller 50 år!

Jag minns mitt första möte med Olle. Datumet var den 12 oktober och året var 1981. Dagen minns jag också med säkerhet, det var en måndag. Det var Reperbahn på Måndagsbörsen och den största musikaliska influensen kom just då från detta program.

Klockan kunde ha varit runt 22.15 och jag var förmodligen väldigt trött vilket jag ofta var just vid denna tidpunkt på dygnet just vid denna period i livet. Peter Korhonen räknade in med att slå trummpinnarna mot varandra, 1-2-3-4. Sen drog de igång. Jag blev inte imponerad. Svensk musik var alltid intressant och detta farliga band från huvudstaden var inget undantag men det grep inte tag riktigt.

Låten hette "Förnedringen" och var helt ok. "Jag samlar upp inför summeringen" sjöng den mörke sångaren. Han hade en väldigt stor träfärgad gitarr. Vid varje tillfälle han fick backade han bort ifrån mikrofonstativet för att därefter gå "ryckigt" tillbaka för att sjunga nästa strof. Gitarrsolot mitt i låten var av det enkla slaget, dvs ett fast grepp om gitarrhalsen och sedan dra plektrumet upp och ner för att kväsa fram det vassa, entoniga gnisslet.

Klockan hade nu säkert tickat vidare till 22.19 och det är nu vi kommer till själva kärnan på denna historia. "Vackra livet" startar med ett gitarrplink/riff, trummor och bas smyger tillsammans bredvid varandra samtidigt som en tamburin förtjänstfullt spelad av Renée Martinez ligger på som en envis spyfluga runt en sockerbit. Den mörke sångaren som är Olle går fram till mikrofonen för att börja sjunga men tvekar och väntar en slinga till. Dan Sundquist som spelar bas och som är på något sätt kapellmästare för ensemblen sneglar snett bakåt höger för att som göra upp med resten i bandet att -Vi kör en vända till grabbar!

Olle tar ny sats: "Han låg i sängen/drog ett nytt bloss/och smektes av lågor/till sömns". 0:55 in i låten hörs ett horn för första gången. Ett likadant horn som man kunde se på varje postkontor. Ett instrument man knappast förknippar med pop men här var det till belåtenhet. Ett musikaliskt stycke med en vacker melodi spelad av hornet innan Olle mummelsjunger - Det vackra livet, varpå Dan Sundquist svarar - Aaaaaaaaaaaaaaaaa. Informationen hade nått från Hamburger börs 55 mil norröver till en snurrfåtölj på Villagatan. Där och då förstod jag hur det skulle låta. Att de senare avslutade sitt uppträdande på börsen med att spela titellåten från nya lpn "Venuspassagen" minns jag som i ett sömndrucket rus. Kan till viss del ha berott på till viss del av mitt ständiga sömnbehov. Detta var bland det bästa jag sett fram till den stunden. Det kändes nytt och framför allt väldigt fräscht.

Dagen efter begav jag mig till Östmans Musik för att införskaffa detta mystiska band. Kan de finnas här uppe? var en av frågorna som studsade runt i huvudet. En snabb bläddring i R backen och plötsligt stod jag med en svart lp-skiva i handen. En suddig bild och en text som lydde: Reeperbahn - Venuspassagen.

För att nu snabbt avsluta denna anekdot kan jag nämna att låten "Det vackra livet" inte fanns med på "Venuspassagen" utan kom först på nästkommande platta "Peep-show". Mycket konstigt kan jag tycka än i dag.

Jag kommer att fira för fulla muggar idag. Muggarna kommer givetvis att vara fyllda med rosévin, allt annat känns fel. Grattis Olle!

9 kommentarer:

Rogga S sa...

Ja grattis Olle! Ska äta kräftor och dricka rosé och nubbe och lyssna på Olle ikväll.

Fint skaldat Rick. Såg själv detta program och minns att jag framför allt var impad över hur de såg ut.

Plattan "Peep-show" är min stora favorit. Den blev sountrack till tiden med Dansorkestern och rep på Musikhuset. Den spelades ofta högt i Wågges röda Saab - han var den enda som hade bil.

Olles solokarriär är full av stora stunder (återkommer med en låtlista). När man hörde den första fantastiska soloplattan och inledningslåten "Hur långt kan det gå?, när muskiken en bit in i låten tystnar och man hör hans spröda röst sjunga: "Hur långt kan det gå?" - underbart!


Ett fint Olle-minne är på en fest i Övik för länge länge sedan när jag slängde på "Lycklig". Mitt i ruset tittade Bagger snabbt på mig och ropade glatt "O-O-Olle......´
paus...........Ljungström!"

Rick sa...

"Peepshow" föredrar jag också framför "Venuspassagen" men som band var de betydligt coolare med Dan Sundquist.

Mats B sa...

Fint skrivet Rick! Jag kommer också ihåg framträdandet på Måndagsbörsen. Jag kommer ihåg att "Venuspassagen" svängde enormt, men att jag tyckte låten var konstig... Kommer också ihåg att Olle Ljungström såg fantastiskt cool ut. Hur han gick fram och tillbaka och svängde med sin stora gitarr. Blev djupt imponerad.

Mitt största Olle Ljungström ögonblick var på Hultsfred. Att jag gick iväg och såg honom innan första soloplattan var släppt, och blev chockad hur bra hans sololåtar var.

"Lycklig" på festen hos Näslund. Då förstod jag att jag hittat en vän för livet.

Första Reeperbahn-minnet. Jag spelade in ett liveframträdande på ett C60. Lyssnade mycket på det i pojkrummet på Grävlingsvägen. "Inget" och "Lycklig" vara favoriter. Reeperbahn kändes farliga och väldigt mycket Stockholm.

Rick sa...

"Farliga och väldigt mycket Stockholm" tror jag är en gemensam känsla för dom flesta norrlänningar som såg Reeperbahn på Måndagsbörsen den där kvällen i oktober 1981.

"Farliga och väldigt mycket Stockholm" tyckte jag om de flesta i filmen G två år senare också...

ankeborg sa...

Fint skrivet, barnen har lärt dig mycket under året som lärare. 22.15 en måndag år 1981 låg jag troligtvis och sov, kanske hade jag lyssnat på "Mors lilla Olle" tidigare på kvällen. Jag fick lära känna Olle och Reeperbahn ett par år senare när det blev en stor snackis i Bergsjö under inspelningen av "G" på Bäschöpaschken.

Rick sa...

En klassiker!

http://www.youtube.com/watch?v=kBq-ind0nzs

Mats N sa...

Reeperbahn i all ära. Olles största stunder är dock, helt klart, som soloartist. Min Olle topp-14, utan inbördes ranking:

Jag spelar vanlig
Jesus kan
Leka farligt
Som du
Du och jag
Du gråter
Bara på lek
Nåt för dom som väntar
Det betyder ingenting
En galen hund
Tysk indian
Gå aldrig din väg
Norrländska präriens gudinna
En apa som liknar dig

Rick sa...

Imponerande Mats N att sätta ihop en 14 i topp lista 02.08 på söndagmorgonen! Hade du gjort en 15 i topp är jag övertygad om att du hade haft med "Solens strålar".

Gunnar sa...

Jag såg reeperbahn första gången på Pop-TV-programmet Bälinge Byfest där dom framförde "Lycklig" samt b-sidan "Apparaten som visste för mycket". En vända på Google säger att det sändes i november 1980, men jag såg nog snarare en repris sommaren -81. Tycker nog jämte "Venuspassagen" att denna andra singel är bandets finaste stund. Singeln "Marrakesh" var inte så dum, men jag var aldrigt riktigt förtjust i Reeperbahn post Danne S. Mer poserande och mindre pop lixom... Ett återförenat Reeperbahn på första Hultsfredsfestivalen 1986 var hursomhelst klockrent!