lördag, april 09, 2011

Länge leve

Var det någon som egentligen var orolig? Jag var aldrig det. Faktum är att Modo vunnit alla matcher (tre till antalet) då Peter "Papperkorgen" Näslund suttit med foten i en papperskorg. Jag tror på en ljus framtid. Jag tror att Elitserien kan bli riktigt trevlig nästa säsong. Länge leve papperskorgen. Nog om detta.

Album som fångat mitt intresse de senaste dagarna (och mornar):

The Smithereens - 2011
Pat Dinizio ser kanske inte likadan ut som han gjorde då det begav sig men rösten är välbehållen. Smithereens medlemamrna har lekt med många projekt under åren och det har gjort dem gott. Det låter nästan som det gjorde när det lät som bäst för dryga 20 år sedan. Länge leve The Smithereens.

Phil Angotti - People And Places
Phil ledsnar aldrig på att skriva vemodiga poplåtar. Han har gjort det i 20 år antingen med The Idea eller solo. Keep up the good work. Länge leve Phil Angotti.

Josh T Pearson - Last Of The Country Gentlemen
Skör röst. Långt skägg. Lustig hatt. Finstämnda melodier. Jag tycker synd om tjejen på bilden som glömde att knäppa sin skinnväst. Kunde Josh inte valt en annan bild till sitt skivomslag. Länge leve Josh T Pearson.

Dave Edmunds - Repeat When Necessary
Kan det börja bättre än "Girl´s talk"? Det var en bra inspelningsperiod den där gången 1978 och humöret var på topp i goda vänners lag. Länge leve Dave Edmunds.

Scot Sax - The Bedroom Tapes
Sångare i det avsomnade Philadelphia bandet The Wanderlust. Javisst, detta funkar i högsta grad. Hammondorgel, banjo, flöjt plus en massa andra instrument som gör sitt bästa att ge oss en distinkt och trevlig ljudbild. Länge leve Scot Sax.

Inga kommentarer: