Charlie Watts klassiska trumspel visar sin bästa sida på "Mixed emotions" från 1989. Kolla in här. Just det där med att vid virvelslaget lyfta på högerhanden och hoppa över det förväntade hi-hat slaget. Så bra! så coolt! 
När det gäller coolhet så har vi ju Loffe Carlsson på den svenska fronten. Men det visste ni väl redan.
När det gäller coolhet så har vi ju Loffe Carlsson på den svenska fronten. Men det visste ni väl redan.
8 kommentarer:
Charlie och Ronnie står ju för coolheten i Stones.
Och Loffe står för coolheten i "Någonstans i Sverige" och "Repmånad".
Nä, nu for jag med osanning.
Loffe står för coolheten på Pughs sista platta.
"Start me up" är väl ett annat bra exempel på Charlies karaktäristiska raka spelsätt. Sen kräver den mycket fina "raggarbilshandklappen" = 2 klapp + 1 klapp mot t ex biltaket, ett speciellt omnämnande i den låten.
För övrigt är det ett ganska lurigt basspel av Wyman i "Start me up". Wymans basgångar är nog lite underskattade i Stones svängiga ljudbild om någon frågar mig.
Steffe J´s coola trumspel på rockforum (Veda Brozk), med efterföljande slutstirr på cymbalen är också lite underskattad!
Har aldrig setts varken förr eller senare.
Skicka en kommentar