1952 var ett bra år. Det var året då Narada Michael Walden och Neil Peart föddes.
Narada i april
och Neil i september.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En blogg om allt och inget...
Bloggarkiv
-
▼
2008
(373)
-
▼
september
(38)
- Robyn Hitchcock 5 i topp
- Bengaliska älgar
- Motorcyklistgäng
- Lugna gatan
- She may call you up tonight
- Ben Folds är här
- Trumslagaren på Born in the USA
- Rotfylld skivbörs
- Någonstans i Hökarängen
- Meet Glen Campbell
- Södertunneln (norrgående)
- 6 st låtar som förgyller din söndag
- The Doors har aldrig varit nämnda på bloggen. Nu ä...
- Hässelbyloppet vs Hellasloppet
- The Flaming Sideburns
- 5 av 5
- Thursday afternoon
- No clues
- En kaka i släpvagnen
- How dare you!
- Tage pratade en sommar
- Öset efter ca 4 minuter
- Stuttgart
- Napa State Mental Hospital
- Albanien äger fading yellow
- Bron över floden Kwai
- Trumtrilogin
- Vad hände?
- Sista natten
- 1952
- Två musiker som lystrar till namnet Michael
- Stone cold yesterday
- Försök att vara lite vänlig
- There is a light that never goes out
- Näsmark i gott sällskap
- Arne, Sylvia och Pierre
- Lennart Swahn
- Bra låt
-
▼
september
(38)
31 kommentarer:
Neil hade lite fler trummor o dyl än Narada.
Vilken trummis i rockhistorien har haft det största trumsetet tro?
Peter Criss hade ett rätt stort omkring "Alive II" vill jag minnas.
Storleken spelar ingen roll. Det är hastigheten som räknas.
Stewart Copeland föddes också 1952. En annan favorittrummis.
...och Joe Strummer. Och Dee Dee Ramone. Och Kikki Danielsson. Bra trummisar allihop.
Billy Cobham har haft en och annan trumma men Neil är nog den som haft mest. Han brukar ju ha en stor gong-gong längst bak.
Marky Ramone född 1952. Nu snackar vi hastighet.
Andra bra trummisar födda 1952 är ju Eva Attling, Jimmy Connors, Mats Gellerfelt, Ralf Edström och Ulf Thors.
"Thorsan" var visst en jävel på synkoper.
Det var mycket bastrumma i Sune Mangs.
Alex Van Halen hade väl också en hel del saker att banka på.
Känner här att jag som gammal pinnpojk måste slänga iväg en topp-5 - favorittrummisar:
1.Topper Headon
2.Max Weinberg
3.Bonzo Bonham
4.Terry Williams
5.Clem Burke
Det är mycket bastrumma i Matthew Sweet också. Ron Sexsmith har väl en baskagge?
Jag har dubbla baskaggar.
Så pass! Själv besitter jag väl en hängpuka eller två.
Både Topper och Joe Strummer! Du är ju en kanonkille Clas. Allt är härmed förlåtet, och "Malla" är säkert en duktig musiker. "When they had a revolution in Nicaragua... Sandinista!" Lillpelle och Steffe är ju två trummisar till som måste nämnas med respekt!
sen får man ju bära sitt glockenspiel med ett leende...
jodå mr.nose, jag kan mitt clash.
Då har vi definitivt nåt gemensamt. Clash är luften jag andas, vattnet jag dricker, och min räddare i nöden..
Riktigt så fast är jag inte men jag håller "London calling" som en av de tre bästa plattor som någonsin gjorts. När den släpptes spelade jag i princip inget annat på ett år. Och det Topper presterar på den är det bästa jag hört i trumväg. Är även glad att jag fick se dem live med Topper och Mick. Visserligen i Scandinavium som är en hemsk konsertlokal men ändå...
Det var Malla som skiljde er åt och det var Clash som återförenade eder.
"Clash är luften jag andas, vattnet jag dricker, och min räddare i nöden..". Låter som ett stycke ur "Sång till friheten"...
Jag hade tänkt att skriva något om stor trummstock men så låg nivå ska vi inte ha här på bloggen.
Sång till friheten, den var bra. Visst är London Calling fantastisk, men "Combat Rock" är tillsammans med Genesis "Selling England by The Pound", Tulls "Heavy Horses" och Ugglas "Vittring" de plattor jag lyssnat mest på i mitt liv. Men samtliga Clashplattor (förutom "Cut..) går in på de 20 bästa plattorna genom tiderna listan! Joe Strummer dog precis en vecka innan mitt första barn föddes, en minst sagt omtumlande jultid 2002...
Genesis, Jethro Tull, Uggla...nä, nu ska vi vara vänner så jag låter det passera.
Tack för det Clas. Jag blottade ju mig rejält där...
Jag tycker Näsan och Clas ska fatta varandras händer och stämma ut i ett unisont "We shall overcome".
Omtumlande 2002, Hasse Carlsson, Dee Dee Ramone, Waylon Jennings, Astrid Lindgren och Eddie Meduza kastade också in handduken det året.
Näsan, jag tänkte på dig när jag såg första avsnittet av "Ashes to ashes". Dålig seriestart men musiken var tusan skräddarsydd för dig. Bl a "I fought the law" med Clash och "Shut up your face" med Joe Dolce. Är det inte den senare låten som du surmulet kvalitetsjämförde med "My Sharona" med The Knack?
"My Sharona" måste vara låtarnas motsvarighet till Malla för dig.
"Ooh my little pretty one, pretty one.
When you gonna give me some time, Sharona?
Ooh you make my motor run, my motor run.
Gun it comin' off the line Sharona"
Malla sjungade "My Sharona" på en bluesmans vis... Min bild av ett mardrömslikt helvete! Rick jag gillar Dig också, Du verkar känna Dig tredje hjul för tillfället.
Det känns väldigt stillsamt i bloggen sen Clas/Näsan-beefen blåste av.
För övrigt var det fint att Petter Hansson garvade åt Expressens omslag med trebacklinjen med påskruvade träben. Dessutom med kommentaren "Det finns en anledning att jag är mittback." Respekt!
Det känns bra att Mats B är inne så att man har nån att leka med nu när den dynamiska duon vägrar att släppa in någon i gemenskapen.
Det ryktas om att Clas och Näsan ska bilda ett band. De kan bara inte enas om Malla ska vara med eller inte.
Jag på sång (nåja), Clas trummor, Solax bas, Näsmark gitarr, Bagger kör, Rick tvärflöjt och Malla munspel. Förslag på bandnamn: "The Blogtown Rats"...
Du och jag på sång och kör - Håkan Hellström kan slänga sig i väggen när det gäller falsksång!
Andra förslag på bandnamn: "Bluesmän" eller "Känsliga killar"
Ni har glömt en kille.
Toppers trumspel på "London Calling" är faktiskt det bästa jag har hört. Härligt att någon annan, dvs Clas, uppmärksammat det. Sedan har Topper förstås ett bra material att utgå ifrån samt att det är ett fantastiskt sound på plattan.
I oktober släpps förresten plattan "The Clash:Live at Shea" som är ifrån den andra kvällen när de var förband till The Who 1982 inför 60 000 pers. Tyvärr hade ju Topper då redan "drogat" ur sig ur bandet till fördel för Terry Chimes.
En underskattad trummis är Gurra. Det har aldrig kännts enklare att spela trummor.
Skicka en kommentar