Sista Natten Sakta faller flingorna
som sockervadd med vingar
och jag tror att det blir kallare
idag än igår
Kölden kommer krypande
och sätter sina klor i mej
och snön som faller på mej
blir till is i mitt hår
På gatan lyser lyktorna
men nedanför så fryser jag
och vinternatten tar mej
och det känns som om jag dör
För hon som kunde värma mej
och hon som varit nära mej
så tack för det som varit
men jag vet vad jag gör
Så fri och så svår att nå
Så hård men så mjuk ändå
Så fin som en ljus september
Jag vill ge dej, jag vill se dej igen
Jag springer genom natten
för att se hur det är fatt med dej
Jag vet nog inte riktigt
men jag tror jag förstår
och när jag kommit nära dej
så vill jag gärna värma dej
och skydda dej mot vinden
som blåser bort våra spår
Så fri och så svår att nå
Så hård men så mjuk ändå
Så fin som en ljus september
Jag vill ge dej, jag vill se dej igen
20 kommentarer:
Som sagt, "Mankan" är en sann hjälte! Fan vad jag gillar honom! Tack Rick!
Lyssnade på första plattan i morse, äckligt bra.
Jag är lite förvånad över att Näsan aldrig fallit för denna man, bra texter på svenska.
Det är väl inte tillräckligt mycket känsla för att han ska reagera. Själv har jag varit helt såld sen min äldre syster kom hem efter en pryovecka på EMI i Stockholm och hade med sig första plattan.
Nja jag har aldrig hört nåt med mannen i fråga. Ni okänsliga killar (Rick/Clas) kanske kan förbarma Er med en "Best of" så ska jag komma med en känslosam rescension...
måste hitta rätt känsla först...=)
Jag fixar en samling. Den är på väg upp till dig.
och snart knackar Basse på hos dig Rick.
Mannen men stor baskagge kommer och ringer på din dörr denna veckan förhoppningsvis.
Den gamle tennislegenden Hans Jansson från Ö-vik propagerade på 80-talet ofta för att Magnus Lindberg var mycket bättre än Ulf Lundell. Själv lyssnade jag mycket på "Röda läppar" och "I en hand". Plattorna innan har jag ingen koll på.
Jag såg Lindberg på Big Ben (klassiskt hak) för något år sedan. Han såg sliten och tunn ut, men var glad som f-n. En trevlig prick verkar det som.
På tal om Lindberg och trummisar: Hempo Hildén var en skön trummis!
Lindberg håller högre klass än Lundell.
Jasså Hasse Jansson gillade Lindberg?
Har sett Lindberg på diverse ställen i Stockholm, alltid lika glad.
Veda var faktiskt förband till Lindberg i Ö-vik och i Umeå. Nolaskolans aula. Klassiker. Hempo var trummis. En trevlig en.
Just den där Nolaspelningen har jag alltid grämt mig för att jag missade. Hasse Jansson var där - därav hans Lindbergs-hype.
Varför jämföra? Jag gillar både Lindberg och Lundell. M E N jag följer fortfarande det Lindberg gör. Det Lundell gör idag känns inte lika intressant. Å andra sidan så släpper Lindberg en platta vart tionde år. Lundell släpper tre tripplar, fyra samlingsboxar, åtta dubblar och sexton notböcker varje månad. Lindberg hade förresten en Rickenbacker som han fick sälja för att få pengar till hyra och käk.
Limpan köpte nog annat också...
Har aldrig förstått varken Lindbergs eller Lundells storhet. Rätt tråkig svensk gubbrock.
Det är inte bara Näsan som ska få en samling...
Senaste Lundell-plattan jag gillade var nog "Sweethearts" från 84. "Vinterland" var hyfsad också. Annars är de senaste 20 åren med Lundell riktigt tråkiga. Konstigt nog är jag fortfarande intresserad av personen Lundell. Håkan Lahgers bok om inspelningen av "Den vassa eggen" var fascinerande läsning. En människa i fritt fall.
Boken "Frukost på en främmande planet" var också riktigt bra.
Jag tycker nog att Vedas första spelning på Rockforum på Nolaskolan är den i särklass roligaste spelning jag varit på.Vet inte vem som var mest nervös:Steffes syrra,Steffes pappa (Hasse J) eller Steffe själv alias Ture Nyman från Timrå.
Absolut mest nervösast var basisten Johnny Dahlbäck! Vars meriter mer låg i fotbollspelande istället för musiken, han lämnade aldrig basgitarren med blicken under hela låten. (Johnnys son har faktiskt debuterat i Viljornas Div 2 lag i år, 17år gammal). Jag ångrar än idag att jag inte accepterade platsen som triangelspelare åt Veda på Rockforum. Det hade varit stort idag!
Själv så ångrar jag att jag inte såg Saints på Glädjehuset och dB´s på Hard Rock 1986...
Kommentarerna på bloggen blir ibland som den där leken där en skriver början på en historia och där nästa tar över osv. Man vet aldrig vart man hamnar/slutar. Detta inlägg började med Magnus Lindberg och handlar just nu om Johnny Dahlbäcks son och trianglar...
TIMRÅ??!!
Skicka en kommentar